Ernst Kirschsteiger: ”Jag ser husen som kvinnor jag dansar med en sommar”

Berätta om det nya huset i ”Sommar med Ernst”!

– Det är ett jättefint... Nej! Det är ett ganska fult hus faktiskt, men läget är helt exceptionellt, där strandens sanddyner fortsätter in i trädgården. Någonting gick fel på 1970-talet då det gjordes en ganska okänslig utbyggnad av huset, men jag ska göra det till ett fantastiskt sommarboende, trots att det gamla och det nya egentligen inte passar ihop. Det är det jag kämpar med och det blir väldigt fint. 

Ernst beskriver huset som en adventskalender, fullt av små dörrar och fönster till höger och vänster. För att göra huset luftigare kommer han att öppna upp mellan rummen samt höja taket.

– Det var så lågt i tak. Jag är 1,98 och jag fick gå böjd i alla rum och då blir det ryggskott, haha! Min mission med huset är att skapa kvadratmeter och kubikmeter. Det har blivit en helt annan takhöjd och på så sätt upplevs huset nästan dubbelt så stort, utan att vi behövt bygga ut det. Det är en lärdom i det, att det finns mycket att göra innan man bygger ut.

Jag fick gå böjd i alla rum och då blir det ryggskott, haha!

I år förändras konceptet lite i och med att Ernst får besök av en gäst i sex av de åtta avsnitten.

– Jag har levt i ett coronatillstånd så länge och jag är pratglad och pratar och pratar, så jag tänkte ”vad kul det skulle vara med lite gäster som jag med stolthet kunde visa någonting för, eller göra något tillsammans med”. Det handlar egentligen om det goda samtalet, jag ville ha någon att prata med. 

Vem av gästerna hade störst inredningsintresse? 

– Nu har inte alla varit där än, men Sanna Nielsen har precis köpt hus och pratade mycket om sin hall. Det känns som att hon försöker få ordning på sitt hus och genom att få ordning på huset få ordning på livet.

Var det någon som hade tummen mitt i handen?

– Det där begreppet vänder jag mig helt emot. Får man bara rätt förutsättningar och vägledning brukar man klara av det mesta. Och sedan får man inte vara rädd att misslyckas utan då provar man en gång till. Att jag gör det jag gör handlar om att jag är en envis jäkel. Jag ger mig inte, jag läser på, och till slut så kan jag det.

Fiskartorpet som Ernst inreder blir det trettonde projektet i ordningen, men vilket av dessa objekt skulle han helst flytta in i? 

– Det är jättesvårt. Jag ser de här husen som kvinnor som jag dansar med en sommar. Då dansar vi och har jättetrevligt och sedan när dansen är slut följer jag dem till bordet och bugar chevalereskt, säger ”tack för dansen” och så går jag vidare i livet. Jag gifter mig inte med varje kvinna jag dansar med. Och lite så har det blivit här också, jag umgås med de här husen intensivt under en hel sommar. 

Jag gifter mig inte med varje kvinna jag dansar med

Om han ändå ska välja ett blir det den 20 meter höga hyttan i Bergslagen, som stod i fokus säsongen 2010. Men kanske är det inte så konstigt att Ernst inte kan välja, eftersom hans hjärta tillhör 1600-talshuset utanför Örebro. 

– Även om jag skulle vilja sälja så går det inte, för det är som att sälja sitt barn. Det där huset är anledning till att jag gör det jag gör. Det har fått ta emot alla mina kreativa ambitioner, alla mina misslyckanden. Det huset har faktiskt skapat den mannen som svenska folket ser i rutan, så det är så mycket mer än ett hus, det är min skola, min grund till det mesta jag gör. Vi kan inte lämna det, det skulle kännas som ett stort svek.

LÄS MER: Så bor Ernst Kirchsteiger i sitt 1600-talshus

Tror du på spöken?

– Det är en intressant fråga. Min mor var en sådan människa som kunde känna av saker – och jag trodde på min mamma. Hon var till exempel expert på att se om en kvinna var gravid. Det kunde hon se redan fjärde dagen med exakthet. Och om vi var i Österrike kunde hon få jätteont i benet, och då hade min bror cyklat omkull i Sverige. Så med det sagt så tror jag ju på min mamma så någonstans tror jag väl på spöken.

Min mamma var expert på att se om en kvinna var gravid

Så, har du spöken hemma i 1600-talshuset?

– Det tror jag inte och det hoppas jag inte, höll jag på att säga! Jag tycker att jag har fullt sjå med alla som lever, ska jag hinna med alla som är döda också blir det jobbigt, hahaha! Men om jag har spöken skulle jag säga ”ja tack” med viss förtjusning. Om de finns tror jag inte att de vill oss illa, jag tror inte på ondska och demoner utan mer ”hoppsan, det hände något som blev ett möte som inte var planerat”. Om någon dyker upp får de vara där, jag har inget emot dem.

Vilken är din bästa plats hemma?

– Ute i orangeriet, speciellt när det regnar och åskar. Det är nästan en sensuell känsla när luften blir elektrisk och man sitter med en bok och får känna sig liten för en stund. Det älskar jag. 

Vilket är ditt bästa inredningsköp?

– Vi har två Norrgavel-fåtöljer som är som stora pinnstolar fast fåtöljer med hög rygg och väldigt bekväma att sitta i. De är helt tidlösa och åldras otroligt vackert. De är lite dyra men herregud vad de har lönat sig. Jag har haft dem i säkert 20 år så det var ett jättebra köp. De kommer leva med mig tills jag flyttar till något äldreboende någonstans. Då kan jag sitta där och minnas tillbaka på livet i en Norrgavel-fåtölj. Det är perfekt.

Vad står högst upp på din egen önskelista just nu? 

– Jag har precis suttit sönder en av våra matstolar som vi har i trädgården till vårt utebord, nu på lunchen, för 25 minuter sedan! Jag vet inte vad jag gjorde, jag bara satt och så vred jag mig och tittade åt ett annat håll och ”pang!” sa det bara, så gick den sönder. Så det enda jag önskar mig riktigt mycket är en ny sådan stol, eller om jag kunde få hjälp att laga den på något sätt.

LÄS MER: Så blev gamla torpet Johan och Malins sommarparadis

LÄS MER: 10 bästa lekarna till midsommar som passar alla 

LÄS MER: Huset hade varit orört i 70 år – då rustade Evelina upp det 

Se även: