Så skapade floristerna en helt sagolik trädgård

Redan på framsidan av den ståtliga jugendvillan inser man att Birgitta och Göran Rosendahl är något av trädgårdsnördar. Villan, i ett av Ängelholms äldre kvarter, ligger bara några få meter in från trottoaren, men varenda centimeter har utnyttjats. Den yttersta planteringen är kantad av en rad rejäla stenar som håller den upphöjda jorden på plats. Mellan stenarna kryper murreva tillsammans med lila backtimjan. På båda sidor om den gång av gatsten som löper längs framsidan står yviga, fylliga perenner tätt, uppblandade med blommande träd. Här dominerar just nu blomsterkornellen med sitt täta, vita flor, sedan kvittenträdet blommat över.

Träden är ett smart drag, för enbart perennrabatter hade sett oproportionerligt futtigt ut framför det högresta huset. Med träd och buskar dras växtligheten upp på höjden, vilket skapar djup. Som kontrast till den mer ostyriga växtligheten finns här flera stramt uppstammade och formklippta ädelcypresser. De är distinkt formade och överraskar med en kub och en romb.

– Ett infall av sönerna, förklarar Birgitta. De tyckte vi var tråkiga som bara klippte ”vanliga” former och ville testa något annat, och så har vi fortsatt.

En annan uppstickare återfinns i den spiralformade buxbomen, som efter år av tillväxt har blivit en mer mulligt böljande spiral. Den har sällskap av en hästskoformad lagerhägg. Och så där fortsätter det – överallt genom hela trädgården återfinns de strama, välputsade, klippta formerna. Som en välbehövlig kontrast ger de ett stabilt lugn åt den omgivande mångfalden av växter.

Något överraskande har den stora byggnaden – liksom flera andra längs gatan – en förhållandevis smal tomt. Ytan på var gavelsida är så snålt tilltagen, att sedan paret byggt till en carport på den ena sidan och ett orangeri på den andra når byggnaderna ända ut till tomtgränsen. Det bildas bokstavligen en kompakt vägg, som helt döljer resten av trädgården på husets baksida. Men det är kanske ingen nackdel, för det blir något av en magisk upplevelse att leta sig in i dunklet av carporten och stiga ut genom den välvda porten, rakt in i en grön omfamning.

Om tomten är smal kompenseras det generöst av dess väl tilltagna djup. Bakom villan upptäcker man att den står på en höjd och att marken sluttar med rejäl nivåskillnad ända ner till Rönne å. Oftast brukar det heta att det är en fördel om man kan skärma av och bygga flera rumsligheter i sin trädgård, så att inte allt avslöjas på en gång, men här gör just höjdskillnaden att hela härligheten breder ut sig likt en färgrik tavla att betrakta lite från ovan – och det är hisnande vackert! Utsikten inkluderar också ån och den gångbro som spänner över vattnet en bit bort.

Nåja, vid en första anblick tror man att man ser allt, men när man letar sig ner längs trapporna till de olika nivåerna och kommer närmare, finns där mer att upptäcka. Det finns till och med en hemlig gång, längst in under de uppstammade rhododendronbuskarna. Inget av detta gjordes i en handvändning. Som för många andra fanns en tid när Birgitta och Göran hade fullt sjå med att försöka få vardagspusslet att gå ihop. Då fanns här inte mycket mer än en gräsbevuxen backe med tung lerjord i botten. Arbetet har däremot skett handgripligen – för utan möjlighet att komma in med muskelmaskiner återstod bara handkraft. Det var ett segt och envist arbete att gräva ur jorden för hand och byta den, och paret ägnade många timmar åt att kånka och lägga sten. Men med det övre lagret utbytt till mullig jord finns det en fördel med lerjorden: den hjälper till att behålla fukten. Arbetet började försiktigt och blev sedan parets terapi och motion. Sakta byggde de upp de olika terrasseringarna så att de blev plana, mer användbara ytor med trappor mellan de olika nivåerna.

– Förr kunde man köpa sten på det kommunala upplaget. På det viset kom vi över större partier med huggen trottoarsten och gammal gatsten. Men vi har också använt kalksten, marktegel och vanlig natursten, berättar Birgitta.

Här finns massor av sten. Från framsidans gångar lagda med gatsten i klassisk stil till en mjukare, mer naturlig känsla ju längre ner och närmare ån man kommer.

Längs ån löper en smal stig. Både den och trapporna ner dit är inbäddade av växter som väller över och slingrar sig in. Det är sagobetonat, naturromantiskt och skulle kunna vara hundra år gammalt – men nej, den stora tårpilen planterade Birgitta och Göran förvisso redan när de flyttade in, men resten är gjort på senare år. Det är ytterligare en fördel med att köpa begagnade partier av kalksten, menar de – man får patina på köpet!

Växtvalet är varierat, milt uttryckt. Här finns en mångfald av perenner, ibland bara i något enstaka exemplar. Men som balans åt planteringar med ett mer artrikt myller finns också stora partier med en och samma växt: många meter hasselört, funkia och stensöta, ett fält av daggkåpa, en skog av rhododendron, en matta av hjärtbergenia och ett svep av murbräcka och ormrot. Det ger lugn. Paret har också en viss förkärlek för buskar och blommande träd och har flera japanska lönnar. Träden och buskarna ger höjdvariationer och stabilitet. Man kan även ana en särskild faiblesse för kombinationen mörkrött och grönt bladverk.

Den höga nivåskillnaden har fördelen att den kan användas för fina vatteninstallationer. Det vatten som börjar som en fin rännil längst uppe vid villan letar sig nerför slänten i en allt vidare bäck, med små vattenfall längs vägen. Vattnet landar sedan i en damm intill gräsmattan. Den röda, välvda bron över bäcken når en gång som leder till ett litet lusthus i smide. Byggnaden fungerar också som en klätterställning åt en akebia och skapar ett romantiskt blickfång vid tomtens yttre gräns.

Både Göran och Birgitta är erkänt duktiga florister. Har det varit till deras fördel? Frågan får dem att skratta och Göran tvinnar sina mustascher ett extra varv när han spontant utbrister:

– Vi har gått på många minor längs vägen, må ni tro!

– Vi kunde ju inte mer om trädgård än någon annan när vi satte i gång, inflikar Birgitta.

Att vara florist kan möjligen ha fördelen att man är van att arbeta kreativt, med ögat tränat för färg och form. Men det kan också vara till nackdel, hävdar paret, för de har alltid spontanköpt växter med ögat och hjärtat. Många gånger kommer förnuftet ikapp dem först när de har kommit hem och bättre läst på vad växten behöver för att trivas. Sedan har de blivit tvungna att börja gräva, flytta eller anlägga en ny del bara för att kunna ge rätt plats åt växterna. Det kanske är det som är hemligheten? Luststyrd spontanitet och öga för kreativa lösningar.

LÄS MER: Stor guide med gräsklippare – 9 prisvärda modeller till trädgården

LÄS MER: Carinas häftiga trädgård med återbruk och oväntade inslag

LÄS MER: Odla och sköta om av dahlia – lyckas med sensommarens primadonna

Se även: