Så bor Ernst Kirchsteiger i gården från 1600-talet
Historieintresserade Ernst Kirchsteiger bor i en 1600-talsgård. När bonden frågade om han ville köpa huset för 34 år sedan gick en dröm i uppfyllelse.
– Att leva här är svindlande. I husväggarna sitter minnen av en svunnen tid, säger han.
Hur bor du?
– Jag bor i ett gammalt hus. Det äldsta jag vet om huset är att det var ett bröllop här 1662. Tanken svindlar. Jag är oerhört intresserad av svensk byggnadshistoria och att vandra i kyrkböcker. I grunden är jag en invandrarpojk, även om jag föddes i Sverige. Mina föräldrar kom hit från Österrike, där kyrkböckerna brann under kriget. Redan som barn var jag intresserad av historien om det nya landet.
Hur hittade du huset?
– Jag jobbade som kock hos Carl Jan Granqvist i Grythyttan. Varje dag åkte jag förbi det rappade huset, som påminner om en skånelänga med 200 år gamla lindar runt det. Plötsligt var det tomt i fönstren. Bonden, som ägde gården, tittade upp och sa: ”Vill du köpat å mig?” Det var som en dröm som blir sann. Som om han frågat om jag ville köpa Buckingham Palace.
Ernst Kirchsteiger
Ålder: 64 år.
Familj. Hustru Ulla, 64. Sönerna Sebastian, 36, och Ludvig, 32.
Bor: 1600-talsgård på landet utanför Örebro. Sommarhus på Österlen.
Gör: Kreatör och programledare inom trädgård, mat och inredning.
Aktuell: ”Jul med Ernst” tisdagar kl 20.00 på TV4, TV4 Play och C More. Totalt fyra avsnitt fram till 21 december.
Vad betyder huset för dig?
– Hade jag inte köpt huset hade jag inte varit den jag är i dag. Det tvingar mig att förstå saker. Gamla tekniker, limfärger, marmoreringar, hur man gör med en vedspis, men också hur man förhåller sig till en gammal trädgård utan att förstöra den. Huset har tagit mig i handen och lett mig till den jag till stor del är i tv-rutan.
Hur är det att bo i ett 1600-talshus?
– I väggarna sitter rester av tidigare liv. Ibland är det sublima tunna trådar bakåt, som blir väldigt starka i känslan. Vi är väldigt glada över att få vara här. Det är som att läsa en spännande roman. Först köper man ett hus och plötsligt har man också köpt en trakt. Grannarna knackar på, man umgås, följer folk till begravning och gläds åt barnen som föds. Det gör mig varm på insidan och jag känner mig hemma.
Spökar det i huset?
– Nej, det tror jag inte. Däremot kan jag känna respekt och närvaro av tidigare generationer, när jag går i deras rum. Det är jag som ska förvalta det här huset under min livstid. Det är ett vänligt hus, lugnt och stilla. Ibland kan jag tänka på bröllopet. Hur var det? Vilka var här?
Hur skulle du beskriva din stil?
– Har man följt mina program har man sett hur jag har det hemma. Det är mycket naturmaterial, trä i dagen och sten. Jag gillar logiska saker. Möbler där man med blotta ögat ser hur de är gjorda. Jag har svårt för soffor doppade i stoppning och känner mig exkluderad. När vi flyttade hit ville jag skapa ett tydligt 1700-tal och målade rosenfestonger på väggarna. Till slut blev 1700-talet en belastning. För varje ny sak gick jag fram till väggen: ”God dag, herr Vägg, är det okej att lägga mattan på golvet?” I dag har vi förenklat saker och ting och har en blandning av gamla och nya möbler. Det ska inte vara ett museum, utan ett levande hem.
Ernsts bästa hemmatips
”Trender är ingen lag. Var och en bestämmer hur man vill leva och ha det i sitt eget hem. Du är kung och drottning i ditt eget rike.”
”Huset får aldrig bestämma över dig. Det kan betyda att du vill ha kvar den gamla fåtöljen i brun manchester, som du har en lång relation med. Man är mycket friare än man tror att göra som man vill.”
”Om alla marscherar i upptrampade spår blir det stagnation. Jag är jublande glad över alla som gör krumsprång och bidrar till utvecklingen.”
LÄS MER: Återbruk och mysigt pyssel när ”Jul med Ernst” är tillbaka
LÄS MER: Johanna Lind Bagge förvandlade kaos till paradis i Anders Bagges lyxvilla
