Artisten Danne Stråhed bor på en gård – med festlokal

Du har en bondgård på sydkusten i Skåne. Hur ser den ut?

– Den fyrlängade gården med loge ligger på bördiga Söderslätt, en bit från Hörte hamn mellan Ystad och Trelleborg. Härifrån ser jag gårdar och havet. 1800-talsgården Dannero är traditionellt vit, stensatt och har röda snickerier. 

Hur hamnade du på gården?

– Tidigare bodde jag i en prästgård på Österlen, men sedan skilde jag mig. En tid bodde jag i Ystad men ville ut på landet igen. Jag sökte en plats där jag kunde skapa, trivas och även ha fester, konserter och framträdanden och hittade gården. Från jag var 16, 17 tills jag var 40 hade jag turnerat. Nu ville jag hålla mig i de sydliga delarna, inte resa så mycket, men ändå spela. 

Hur har du renoverat gården?

– Min bror, som är byggnadsingenjör, tyckte jag skulle göra ett stort hål i jorden och riva allt. Det tyckte inte jag och började med att gräva ut hela boningslängan. Sedan gjorde vi stallarna, så de fungerar som restaurangkök, barer och sådant. Därefter inredde jag logen, där jag kan ha fester, scener och 400 ätande gäster.

Var har du ditt privata boende?

– Det är ett hus som står för sig själv. Jag har också hus i skärgården i Blekinge. Min särbo har lägenhet i Lund.

Hur skulle du beskriva din stil?

– Väldigt enkel. I det stora köket finns en skorsten mitt i med murad fläktkåpa. Det är vitt, bornholmsrött, öppet och 1,80 i nock. Takfönster gör huset ljust och skönt. I trätaket är det bjälkar. Väggarna är mest vitputsade. Mysrummet på ena loftet är gråtonat med en vit kant oppevid. På andra loftet finns ett badrum med fönster där man ser opp i himlen. 

Vilket är ditt favoritrum?

– Mest sitter jag i kökssoffan i köket. Där kom texten till Melodifestivallåten ”Hallaballoo” till. Min gode vän Fredrik har skivbolag och är kusin till min dotter, som inte finns med oss i livet mer. Han undrade om jag ville skriva en text om hallabaloo och gyllene skor till en låt han gjort. Då tappade jag gnistan med detsamma. När jag sedan lirade på melodin fick jag den att dansa. ”Äh, jag skriver något bara”, tänkte jag och fick med både hallabaloo och gyllene skor. En jättetrevlig trallvänlig sång, som kommer från en god känsla. 

Du firar 50 år som artist och har bland annat spelat i Wizex och varit förband åt Queen?

– Vårt band Änglabarn var med under Queens Skandinavienturné 1982. Det var himla nice att spela med Queen, som var så behjälpliga och tillmötesgående mot oss unga, gröna killar. På soundchecken stod sångaren på scenen med ryggen mot oss på Johanneshov. En snubbe med neddragen basker och trenchcoat ner till golvet, som sjöng med pipig stämma, tyckte jag. 

– Bakom scenen hade han en liten hiss med gardiner där han kunde byta scenkläder. När musiken började spela kom han ut i bar överkropp och röda byxor, dubbelt så stor som tidigare. Efter ett par takter hade Freddy Mercury publiken i sin hand. 

LÄS MER: Så bor Robin Bengtsson: ”Jag är lite av en prylnörd”

LÄS MER: Per Andersson om sin galna gata: ”Det är absurt”

LÄS MER: Så bor gitarrlegendaren Janne Schaffer: ”Inredning är inte min starka sida”