Sofia bor i ett stationshus från 1800-talet: ”Färgglatt och personligt”

Stationshuset i utkanten av småländska Tenhult påminner närmast om ett sagans pepparkakshus och är ett alldeles bedårande blickfång med sin ståtliga rödmålade veranda och sirliga snickarglädje. Huset uppfördes 1868 och användes som station ända till 1977 då banan började fjärrstyras. Huset, som då var rivningshotat, överläts till en privatperson i Tenhult som lät flytta det till dess nuvarande plats i den södra utkanten av samhället. Den nya ägaren lät renovera huset och förvandlade det till ett bostadshus med två stora lägenheter. Originalkänslan behölls, med pampiga rum på undervåningen, boasering på väggarna, vackra dubbeldörrar och stora kakelugnar.

– När jag växte upp hyrde båda mina mostrar var sin våning i det gamla stationshuset så jag tillbringade mycket tid här redan som barn, berättar Sofia Hallin som numera bor permanent i huset med sin man Martin och barnen Fanny och Otto.

När Sofia flyttade hemifrån sålde hennes föräldrar sitt hus och flyttade in i en av lägenheterna i det gamla stationshuset. Några år senare köpte de hela fastigheten. Och så, 2011, fick Sofia och Martin erbjudandet om att köpa och tackade ja med glädje.

Tidigare ägare hade förvaltat den anrika byggnaden väl och den var i gott skick när Sofia och Martin flyttade in i föräldrarnas lägenhet. Ytskikten var väl underhållna och det enda som skulle behöva moderniseras på sikt var kök och badrum. Men efter att ha bott i huset i åtta år och med barn som började bli stora, beslutade de sig för att säga upp sin hyresgäst och göra om huset till enfamiljsbostad. En varsam renoveringsprocess tog sin början.

– Det kändes viktigt att bygga vidare på den stil som den förste ägaren hade skapat invändigt, säger Sofia. Ändå ville vi sätta vår egen prägel och tillföra mer färg och tapeter för att bryta det traditionella i vissa avseenden.

Man öppnade även upp väggen i nuvarande köket mot trappan, och rummet gjordes dubbelt så stort samt fick helt ny planlösning. Delen med bänkar och skåp vändes ut mot gatan i stället för som tidigare, då den vette mot baksidan.

– Den lösningen är vi oerhört nöjda med, säger Sofia. Vi trivs så bra i köket, mycket tack vare rummets rymd och ljusinsläppet från två håll. Jag älskar att laga mat och njuter verkligen av att göra det i vårt vackra kök, allra helst i sällskap av vänner runt köksön med ett glas vin i handen.

– Vårt hem är allt annat än ljust och sparsmakat, säger Sofia och skrattar. Snarare färgglatt, brokigt och personligt! Jag älskar färg och mönster, tyger och gröna växter.

Tapeter är något hon vurmar lite extra för och varje rum sprakar i sin egen mönsterprakt och färg, till och med badrummet. Särskilt fint är det mot de mörka taken och golven på undervåningen, tycker Sofia, det skapar en ombonat murrig och hemtrevlig känsla.

– Vi vågar nog överlag mycket när vi inreder, säger hon. Vi är inte rädda för att saker och stilar ska krocka. Oftast blir det lyckat!

Möbler och prylar flyttas ofta mellan rummen. Arvegods från olika stilepoker, designmöbler och loppisfynd mixas med nya saker och hemmapyssel. Sofia är mycket förtjust i att gå på skattjakt på loppisar och antikaffärer och inspireras av vad hon ser där. Även om det också köpts vissa nyproducerade möbler genom åren.

– Men det blir oftast vintage eller begagnat, säger hon. Jag tycker sällan att det känns värt pengarna med nya möbler och dessutom är kvaliteten på vintage ofta bättre. Hemmet känns också mer personligt med gamla prylar än nyproducerat och sådant som alla har.

Det kändes viktigt att bygga vidare på den stil som den förste ägaren hade skapat invändigt.

Både Sofia och Martin har stora familjer som de ofta träffar, och när alla är på plats blir det fullt hus. Men förutom deras eget sovrum är hela undervåningen gjord för umgänge, så det är inga problem. I det rymliga köket kan många laga mat samtidigt, eller bara hänga runt köksön. Matsalen är långsmal med ett stort härligt bord, som gjort för fest och julmiddagar då 20 personer får plats här.

Även gästrum kändes viktigt när huset byggdes om, eftersom det finns både familj och vänner som bor längre bort. Barnen som nu börjar komma upp i tonåren har varsitt stort rum med tv-rum utanför där de kan umgås med sina vänner. Det finns också gott om ytor anpassade för distansarbete och hemmafix.

– Både jag och Martin jobbar hemma en del och jag syr och pysslar. Så det kändes viktigt att unna sig bra platser för det, säger Sofia.

Förutom inredning är natur och trädgård Sofias stora intresse, vilket märks i den prydliga och lummiga trädgården. Tomten är stor, med flera plana gräsytor som uppskattas av de fotbollsspelande barnen. Runt huset finns också perennrabatter, och på södersidan har en trevlig köksträdgård anlagts med hembyggda odlingslådor. Här har Sofia planterat grönsaker, jordgubbar och potatis. Planer finns på att utöka det här partiet med fler odlingslådor som ska rymma allt från blommor till hallonbuskar. En dröm finns även om en pergola med sittplats och ett orangeri. På baksidan av huset, åt skogen till, har de byggt en stor altan med eftermiddagssol. En riktig favoritplats för hela familjen om sommaren.

– Vi uppskattar trädgården enormt mycket även om det är stora ytor att sköta, säger Sofia.

Läget är svårslaget tycker hon, lugnt och trivsamt i utkanten av det lilla samhället. Utanför grinden går ett promenadstråk för Tenhultsborna som hälsar glatt när de traskar förbi. Men känner man för att vara mer privat är baksidan helt insynsskyddad från alla håll.

– Det ger en känsla av avskildhet samtidigt som service, skola och kommunikationer inte är långt borta. Det bästa av två världar.

Att de har skogen så nära gör att de känner sig omgivna av grönskan. Dessutom ligger en badsjö bara ett stenkast bort, så om somrarna vankas det både morgon- och kvällsdopp.

– Det är så skönt varma dagar, vi bor så nära att vi bara knallar ner i badrockarna! 

LÄS MER: Jenny och Rolle renoverar stationshus från 1903 – med hjälp av återbrukade prylar

LÄS MER: Caroline och Magnus köpte byns äldsta hus: ”Gillar gamla känslan”

Se även: