Nässjö är inte den del av Småland som består av idylliska röda stugor och Bullerbykänsla. Här råder i stället en lite ruffare, levande stil i staden som formats av sin industriella historia. Men det var precis det som tilltalade Sofia, som tillsammans med familjen lämnat Stockholm och verkligen hittat hem.
– Jag hade aldrig i livet sett min framtid så här, gift med en begravningsentreprenör och bosatt i Nässjö. Men med facit i hand är vi så otroligt glada över beslutet om att starta ett nytt liv just här, berättar Sofia.
Åren av studier och karriärklättring i storstan tycktes leda raka spåret mot en tydligt utstakad framtid i Stockholm.
– Tänk att det skulle ta en fyra månaders resa till Bali och sedan fem veckor på sjukhus för att på riktigt förstå vad som är viktigast för oss, säger Sofia, som länge tvekade kring beslutet att lämna allt när Johan erbjöds att över familjeföretaget hemma i sin barndomsort.
– Jag tänkte: Vem blir jag om jag flyttar dit? Jag förstår inte varför jag fastnade i att grubbla så mycket kring vad andra skulle tycka. Om vi inte tagit oss tid att på riktigt fundera över vad vi ville hade vi säkert fortsatt på den utstakade bana som vi trodde att vi borde följa, för att så gör alla andra. Kanske samma sorts boende, i samma område och med samma sorts bil som alla andra, säger Sofia.
Hemma hos familjen Ek
Här bor: Sofia Ek, 35 år, och Johan Ek, 37, tillsammans med barnen Fred, 5, och Knut, 3 och Stig som föddes i augusti.
Gör: Sofia jobbar som kommunikatör och Johan driver en begravningsbyrå.
Instagram: @gryll.
Var: Nässjö, Småland.
Huset: Villa byggd 1939, boytan är 352 kvm.
Men för ungefär tre år sedan, mitt i ett pågående husköp, drabbades Sofia av domningar i armen och synbortfall. Hon förlorade sin talförmåga. Det blev fem läskiga veckor på neurologen innan det gick att konstatera att övertrycket i hjärnan var ofarligt, och med rätt behandling var hon på benen igen efter bara några veckor.
När jag väl kunde stå på benen och krama om min familj igen så lovade jag mig själv att bli bättre på att ta vara på livet.
– Men tiden på sjukhuset gav mycket utrymme för eftertanke, och när jag väl kunde stå på benen och krama om min familj igen så lovade jag mig själv att bli bättre på att ta vara på livet. Inte gå och vänta på saker. Man har liksom inget att förlora. Jag hade tur. Det var ingen hjärntumör eller någon farlig sjukdom. Jag blev helt bra igen. Men hela upplevelsen har fått mig att behålla känslan av tacksamhet och att glädjas åt vardagen och de små sakerna, berättar Sofia.
Småland visade sig bli den plats där hon äntligen fick både tid och ork till personlig utveckling och kreativitet. Och framför allt blev det en total omstart.
Familjen Ek hittade sitt drömhus. Det är från 1939, och de var införstådda med vilket renoveringsarbete som låg framför dem. Alla ytor i den 350 kvadratmeter stora villan gjordes vid. Fiskbensparketten i ek slipades och vaxades, tak och väggar målades om. Badrummen renoverades och köket förfinades, men utan att riva ut alla befintliga stommar och luckor.
I dag är husets stora ytor smakfullt möblerade i enhetliga toner. Breda dörröppningar mellan hall, vardagsrum och matsal gör att intilliggande rumsfärger syns och ger effekt även på håll. Tavelväggarna består av personliga minnen och gamla fotografier med anknytning till släktens historia. Den öppna spisen i original tillför karaktär till det stora vardagsrummet och pryds av en väggmålning från byggåret 1939.
I matsalen har Sofia och Johan målat möbler i samma färg som väggen, vilket ger ett lugnt intryck.
– Jag hade funderingar på att blogga om renoveringen men tänkte att det kanske inte var så intressant för andra att läsa om. Ångrar mig faktiskt nu så här i efterhand. Hade ju varit superkul för egen del att ha det dokumenterat. Men, men... Jag får försöka komma ihåg ändå, säger Sofia.
Ett minne från renoveringstiden var när färgvalet blev helt uppåt väggarna. Efter att halltapeten rivits ner fann paret en vacker grön ton som förgyllt rummet en gång i tiden och bestämde sig då för att måla just den färgen där igen.
Vi har varit ett bra team i hela arbetsprocessen. Det är tur att vi är så olika.
– Jag låg fortfarande på sjukhus när jag ringde målaren och förklarade exakt var han skulle hitta färgen som vi önskade. Problemet var att det tydligen fanns fler skikt av tidigare färger i just detta rum, så målaren fann en helt annan nyans – nämligen ärtgrönt, berättar Sofia som blev ordentligt förvånad när hon kom hem till deras nymålade fina hall.
– Vi har varit ett bra team i hela arbetsprocessen. Det är tur att vi är så olika. Johan är oftast lugn och tänker att allt löser sig. Själv är jag en mycket ”stark-skör” känslomänniska. Och hallen, den rättade vi till och blev lyckligtvis mycket nöjda med slutresultatet. Det är förresten väldigt skönt att ha två ingångar, den grönmålade är alltid fin och städad... medan den andra är lite mer ”real life”.
Det som gläder familjen mest i huset är de stora ytorna. En vanlig vänträff kan lätt landa på 15 personer, och då skadar det aldrig med extra svängrum.
– Men när vi är för oss själva nyttjar vi nog främst kök, sovrum och tv-rum, säger Sofia.
Sonen Fred, däremot, trivs framför allt i det vadderade lekrummet nere i källaren.
– Men mest gillar jag Kolmården och sommarlov, säger han med ett busigt leende.
Familjen ser med förväntan på fortsättningen av 2020, då fyra ska bli fem. Om tiden räcker till då blir framtida projekt ett lustfyllt trädgårdsfixande. De uppmurade odlingslådorna svämmar över av rödbetor, örter och sallat. Men till nästa säsong tänker Sofia sätta i gång sådden tidigare.
– Egentligen är jag inte alls växtkunnig, men jag tänker bli bättre och gillar att prova mig fram, säger hon och får hjälp av pojkarna att skölja av dagens jordiga skörd.
– Invändigt försöker jag få till klättrande växter runt mina fönster, i stället för gardiner, säger Sofia. Hon erkänner att många plantor här hemma är både rassliga och prassliga, men vem kan ha perfektion i vartenda litet hörn?
Nu är det dags för cheesecake, och hela familjen hjälps åt med förberedelserna. Barnen intar sin självklara köksplats – uppe på köksbänken. Fred river citronzest över kakan och Knut smakar på hallonen.
– Jag kan bära själv, säger Fred – och swoosh... så landar hela kreationen mitt på köksgolvet.
LÄS MER: Emilia och Johan köpte ett ödehus – nu rustar de upp sitt drömhem
LÄS MER: Fredrik och Ida förvandlade trista 40-talshuset till en dröm
