Sandra köpte tom restaurang i Malmö – skapade en oas mitt i stan
Unikt, udda och vansinnigt charmigt – Sandras plats på jorden är svårslagen. En egen liten värld, där återbrukade byggnadsdetaljer har gjort huset till ett lappverk av stilar. I dess mitt, finns en frodigt blommande trädgård.
En liten nypa galenskap, några rågade skopor kreativitet och händighet blandat med en rejäl dos jävlar anamma. Med det receptet kan man komma långt. Kanske krävs det också ett visst mått av mod och förmåga att se möjligheter, där ingen annan gör det. Den gamla restaurangen i Malmö, anno 1900, hade stått tom i flera år efter konkursen utan att lyckas locka någon köpare. Tills Sandra fann den och såg möjligheterna att skapa något helt unikt.
– Tiden hade sprungit ifrån byggnaderna, förklarar hon. Det är så högt ställda krav på offentliga lokaler och restaurangkök, att det hade blivit enormt kostsamt att renovera restaurangen så att den blivit godkänd i dag.
Det har inte varit gratis för Sandra heller, men hon behöver ju bara möta sina egna krav. Inte myndigheternas. Dessutom är hon en van fixare, som redan hunnit med flera husrenoveringar – och trädgårdar. Och var gång hon flyttat från de färdigrenoverade projekten, så har också en del av trädgårdarna fått flytta med henne.
– Flera av mina växter har ett affektionsvärde. De kan man inte byta ut mot nyköpta plantor. Speciellt som jag inte alla gånger vet sortnamnet – så jag skulle inte veta vad jag skulle köpa för att ersätta dem.
HEMMA HOS FAMILJEN TAUBERMAN
Här bor: Sandra, 46, dottern Elma, 13, och hunden Smilla.
Gör: Kvalitets- och utvecklingschef.
Var: Malmö.
Bor: Ursprungliga huset är byggt i slutet på 1800-talet. Byggts om i etapper fram till 1980. Sandra övertog huset för sex år sedan och började anlägga trädgård året efter. Innergård på 140 kvm och vinterträdgård 30 kvm. Växtzon 1.
Instagram: @nyaanno1900
Förutom de växter som hon har fått till skänks, så har det genom åren varit lite av en sport för Sandra, att rädda växter från att förstöras och ta hand om hitteväxter på villovägar. Allt ifrån rivningstomtens klätterrosor, bortslängda buskar på komposthögar, vildsådda växter från industritomter eller vilsekomna klängväxter i något dike... i stället för att låta dem gå till spillo, har Sandra givit dem en ny chans. Hon menar, att bara det faktum att de faktiskt överlevt mot alla odds på de mest hopplösa platser, visar på enastående växtkraft.
– De är bevisligen tuffingar. De väcker väl någon sorts beskyddarinstinkt hos mig och jag kan inte bara se växter slängas eller mejas ner. Jag vet också, att om de bara får en gnutta kärlek så kommer de att växa så att de knakar.
– Sådana skötebarn kan man ju inte bara överge när man flyttar, så de har helt enkelt fått följa med vid var flytt.
Livet är för kort att öda energi på växter som inte gillar läget.
Kanske får de ändå chansen att rota sig ordentligt nu, för Sandra har inga planer på att flytta igen. Planterar gör hon enligt devisen att man tager vad man haver och det kan man slösa med. Något överdrivet fjäskande bryr hon sig inte om, inte utöver ogräsrensning, vattning och gödning. Sedan överlåter hon åt växterna att visa vad de går för – starkast vinner.
– Livet är för kort att öda energi på växter som inte gillar läget.
En välskött trädgård betyder inte att det måste vara en pedantisk trädgård.
– Jag gillar när det är lite okontrollerat och djungellikt, men har hela tiden arbete i gång. Delar plantor, rensar, driver sticklingar... samtidigt som det är att leva i nuet, så är det också ett sätt att förbereda och planera framåt.
Den gamla restaurangen är en annorlunda byggnad, som byggts ut och till i etapper under en lång period, med återbrukade, gamla byggnadsdetaljer i en stil som bäst kan beskrivas som ”charmigt eklektisk och excentrisk”.
I mitten finns en liten stenlagd innergård. Det som ser ut att vara en hel rad olika hus runt gården, är alltså egentligen en sammanhängande byggnad som byggts runt innergården. Det gör gården helt privat och insynsskyddad. Det är som en egen värld, helt avskuren från staden utanför. Trots att det ligger i Malmö, ganska nära en flitigt trafikerad väg, så är innergården märkligt tyst och stilla. Den skånska växtzonen är mild och här inne, blir den ännu mildare, eftersom det som regel är helt vindstilla. Sommartid blir det också varmt på ett sätt som känns än mer sydländskt. Det finns för- och nackdelar med allt.
– Det milda klimatet gör ju att många växter kan övervintra direkt i jorden. Jag behöver aldrig tänka på att gräva upp knölar och lökar. Och oftast är det skönt att det inte blåser, men ibland blir det så varmt att man längtar efter svalkande fläktar.
Särskilt om man har oturen att få in liljebaggar eller andra skadedjur, som trivs och förökar sig lite extra, i det vindstilla och varma läget. Då har man ingen hjälp av blåsten, utan får jaga efter ohyran manuellt.
Det blev sparsamt med planteringar mitt ute på gården, för efter några hål var jag helt sönderskakad.
Innergården fungerade som uteservering under restaurangens dagar och var helt täckt med lagd sten. Ett enda ensamt träd fanns här, men det var så illa beskuret att det inte överlevde. En konstruktion av gjutjärn tillhör det mer udda inslaget. Det har förmodligen ett förflutet som tak på en järnvägsperrong. Men här bidrar det främst till miljön med sin udda charm. Gjutjärn går sedan igen som ett återkommande tema i trappräcken, ”tavlor” av sättugnsplattor, snirkliga byggnadsdetaljer av smide, bordsunderreden och en reslig piedestal.
Men med all hårdyta saknades det plats för att plantera växter. Nåja, det är inte värre än att plocka upp en del av stenplattorna, tänkte Sandra. Men tji fick hon, för under plattorna dolde sig en tjock betongplatta. Det blev ett slitigt jobb att bila upp hål för att kunna göra om till planteringar. Närmast husfasaderna var det enklare, för där fanns ingen betong under stenen.
– Det blev sparsamt med planteringar mitt ute på gården, för efter några hål var jag helt sönderskakad. Men jag har använt dem till att sätta bland annat en rönnsumak och en fjärilsbuske, som på bara några år vuxit sig stor som ett träd. Så ihop med perenner har det blivit frodigt ändå mitt inne på gården.
Det är noga, menar Sandra, att växtligheten stämmer med huset och den omgivande miljön. I den här byggnaden finns både en del 1800-tal och känslan av småhus från den tiden. En miljö som stämmer fint ihop med generösa mängder stockrosor och gammaldags mormorsväxter som kaprifol, rosor, liljor och dagliljor. Det är blommigt och inte så ängsligt färgmatchat. Tvärtom, det är just den där känslan av frodigt överflöd och färgrikedom som Sandra gillar. På bara några år, har växterna fått sådan fart att hon har fullt sjå med klippa in och hålla tillbaka, så att det inte växer igen. Det ger precis den spontana och otyglade växtglädje hon eftersträvar.
– Stockrosor är lite nyckfulla. De frösår sig gärna, men det är inte alltid de växer där man vill. De bestämmer helst själva var de vill bo.
De delar av byggnaden som har mer grandiosa fönster, vitputsade väggar och gjutjärnsdetaljer gör det hela till en märklig mix som inte känns helt svensk. Sandra har förstärkt stämningen med valet av inredning och de många krukade växterna. Krukor som ofta är fyndade på loppisar och i antikbodar, i form av gamla järngrytor, zinkbaljor, hinkar och trälådor. En avslappnad blandning som också har plats för andra loppisfyndade dekorationer.
Restaurangens gamla kök har gjorts om till vinterträdgård, genom att byta ut det ursprungliga taket till glas. Även om glaset är oisolerat, så gör den milda zonen och de isolerade väggarna att det aldrig blir frysgrader. Det ljusa rummet är möblerat och ämnat lika mycket som en plats för avkoppling och umgänge, som en plats för grönska. Uppmurade kanter längs väggarna ger djupbäddar och med armeringsnät hittar klängväxterna upp mot ljuset. Här odlas också värmeälskande grönsaker som gurka och tomater, samtidigt som det trängs krukor med pelargoner, frösådda sommarblommor och sticklingar. Det är rymligt nog att också ha plats för en väl tilltagen voljär till Sandras fåglar.
– Det är det enda jag saknar på innergården – fåglar! Humlor och bin har jag gott om, men det hittar inte hit tillräckligt med fåglar. Fågelkvitter skulle ha gjort det komplett.
Får man inte musik för örat, så får man ändå tänka att växterna är som musik för ögat i stället. Med sin skyddade, fridfulla oas hemma, känner Sandra aldrig något större behov av att resa. Behöver hon känna en fläkt av den stora världen, finns den på cykelavstånd, nere på stan – ett Malmö, som har en härlig mix av blandade nationaliteter, med livligt vimmel på gator och torg.
– Sedan är det skönt att komma hem igen!
LÄS MER: Erica lämnade Stockholm – blev blomsterbonde i Luleå
LÄS MER: Trädgårdsutflykter 2023: Upptäck 24 trädgårdar i Sverige
