Skärgårdsvillan står vackert på en klippavsatts på Värmdö. Foto: JONAS LUNDBERG

Paret tröttnade på skärgårdsvillan – gjordes om i industriell och modern stil

Med upptäckarlust, entusiasm - och genom att lära sig svetsa - har Milla och Björn förvandlat sin västkuststuga i Stockholms skärgård till något helt nytt och eget. I dag kommer den till sin rätt i en tuff och personlig stil.

Anna Truelsen

Milla och Björns fritidshus har bästa läget, uppe på en höjd med utsikt över en vik där Vaxholmsbåtar går förbi, och segelbåtar lägger sig för ankare och njuter av stillheten. Tomten på Värmdö i Stockholms skärgård köptes ursprungligen av Millas farfar i slutet av 1930-talet och platsen ligger Milla varmt om hjärtat, här har hon tillbringat mycket tid ända sedan hon var barn.

– Till vardags bor vi på Söder i Stockholm, men vi brukar flytta ut till vårt fritidshus någon gång i mars, april och är sedan tillbaka i stan i oktober. Dessutom tillbringar vi många helger här året runt. Vi älskar att vara här ute, det är en plats som ger oss så mycket energi, säger Milla.

Huset, en så kallad västkuststuga, är ursprungligen byggt 1991. Det hade i princip sett likadant ut i alla år, tills Milla och Björn bestämde sig för att ge sin stuga en ny stil.

– Huset var någorlunda funktionellt, men utan själ. Det har det bästa läget, men vi utnyttjade det inte fullt ut. Det kom helt klart inte till sin rätt. 

HEMMA HOS MILLA OCH BJÖRN

Här bor: Ludmilla Bjerke, 56, och Björn Nordgren, 59. 

Gör: Ludmilla är ekonom. Björn är jurist.

Var: Värmdö i Stockholms skärgård. 

Bor: I ombyggd Västkuststuga från 1991 på 90 kvm. 

Instagram: @ludmilla66

Milla och Björns hus ligger högt på en klippa med fantastisk utsikt över sundet på Värmdö i Stockholms skärgård. Foto: JONAS LUNDBERG
I allrummet med den mysiga eldstaden finns både soffgrupp och matplats. De stora spröjsade fönstren släpper in mycket ljus och medverkar till att inne och ute flyter samman. Soffbordet är tillverkat av en lastpall med rostig stålskiva. Plåten har fått sitt ruffa utseende med hjälp av coca cola som har strukits på. Kelimmatta, Zandvoort i Nacka. Lampa, Milda Matilda. Bord och stolar, Stalands. Foto: JONAS LUNDBERG

En kväll påsken 2016 stod det matlagningsintresserade paret i husets 1990-talskök och konstaterade att det var tråkigt och otidsenligt.

– Vi spånade vidare, om vi skulle lacka om köksluckorna och fixa ytskikten, så kanske det skulle kännas fräschare?

Sagt och gjort, samma kväll startade de med att ta ner köksluckorna.

– Sen skötte dominoeffekten resten, det ena ledde till det andra. Ett par timmar senare när skåp och väggar var nere så kände vi att ville behålla den öppna planlösningen, vilket motsvarar 60 kvadratmeter av husets totala 90.

Murstocken i rött tegel på utsidan av huset är nu putsat och svartslammat. Ett tillskuret ark av cortenplåt med öppning för själva eldstaden är påskruvat. Foto: JONAS LUNDBERG
Köket går i industristil med svarta skåp och fläkt centrerad över den stora köksön. Sex stålbalkar förstärker takstolarna efter att taket öppnades upp till nock. Varje stålbalk väger drygt 150 kg. "Det var ett tungt jobb men vi lyckades få upp dem genom att saxa in dem genom att lyfta ena änden först". Fläktkupan är förlängd och syrabehandlad för att stålet skulle smälta in bland de ärgade stålbalkarna. Skinnsoffa, Blocket. Fläkt, Fjäråskupan. Foto: JONAS LUNDBERG
Cortenplåt är ett återkommande material och går som en röd tråd genom huset. Foto: JONAS LUNDBERG
Björn och Milla tycker mycket om att laga mat i det välutrustade köket. Här är Björn i full gång med att ordna tillbehören till rödingen. Foto: JONAS LUNDBERG

Tidigare hade stugan värmts upp av direktverkande el men eftersom stugans gamla klinkergolv måste bytas skulle det vara en bra idé att installera en luft/vattenvärmepump kopplad till golvvärme i hela huset.

– Och gör man det, så kan man lika gärna gjuta betonggolv i hela huset, säger Björn och ler. 

För oss har den största behållningen i projektet varit att vi har skapat tillsammans

Huset har nu fått en helt ny och tuff industristil med betonggolv, synliga stålbalkar och rostiga ark av cortenstål, både inomhus och på fasaden. Köket har vuxit och blivit stort och gediget med ordentlig plats för matlagning. Stora fönsterpartier och pardörrar mot vattnet har satts in. Även sovrummet har försetts med dubbeldörrar, det är bara att öppna dörrarna och höra havets sorl utanför.

Milla och Björn anlitade en murare som förstod hur de ville att eldstaden skulle se ut. Den är klädd med tillskuren cortenstål, som är svetsad på plats. Foto: JONAS LUNDBERG
Innanför köket ligger sovrummet som avskärmas med en skjutdörr på en synlig stålskena som paret byggt själva. Kaklet i köket ska skapa känsla av ett tidigare utslitet väggskikt. Foto: JONAS LUNDBERG
Dörren till badrummet är byggd av infärgad mdf och "spårad" med handklinga. Gång järnen är målade i rostskyddsfärg. Väggen intill är klädd med stora keramiska ark med känsla av ärgad plåt. Foto: JONAS LUNDBERG
Milla och Björns sovrum har dubbeldörrar ut mot terrassen. De har planer på att konstruera ett underrede till sängen så att den enkelt kan dras ut på altanen så att de kan sova under bar himmel. Sovrummet har korrugerad plåt i taket, med infällda spotlights. Sängkläder, Himla. Foto: JONAS LUNDBERG

Milla och Björn har båda teoretiska utbildningar och arbetar med stillasittande kontorsarbete. Men de ägnar gärna sin fritid åt praktiska aktiviteter, som att bygga, konstruera och laga mat. De har bland annat gått kurser i svetsteknik och matlagning med restaurangmaskiner, allt från sous vide och ångugn till pacojet och rökpistol.

– Att testa och se vad vi själva kan göra är en stark drivkraft. Det är en oerhörd tillfredsställelse att se vad man kan åstadkomma med händerna, säger Milla.

– För att inte tala om känslan av att omge sig med bra verktyg för varje uppgift. Man snöar verkligen in på små ting när man håller på, säger Björn.

Den klotformade eldstaden skapar fin stämning på terrassen. Eldstad, Landmann Ball of Fire, ByggOle. Foto: JONAS LUNDBERG
Uppdukat till lunch med vidunderlig utsikt ut över vattnet och klipporna i sundet. Bordet är egenbyggt. Plädarna är vävda av återvunnet garn, Adesso. Porslin, Skeppshult g jutjärn. Underläggen av patinerat skinn är tillskurna av tapetserarmästaren Helena Engström, St Eriksgatan i Stockholm. Hon har också tillverkat parets skinnförkläde. Foto: JONAS LUNDBERG

Milla och Björn har gjort det mesta av renoveringen själva men har också fått hjälp av sina föräldrar.

– De har skruvat, hamrat och sågat, målat och gjutit, städat och burit, kommit med tips och uppmuntran och inte minst samlat alla till kaffepaus varje arbetsdag, säger Milla.

Ett exempel är takpanelen i innertaket. För att göra taket mer levande ville paret ha olika dimensioner på brädorna.

– Men då vi redan hade köpt hem en dimension, ställde våra föräldrar upp och hjälpte till med att måla och spåra varje bräda, så att en viss asymmetri uppstod.

Milla och Björn provade sedan att sätta upp panelen för att se hur det såg ut på plats.

– Men vi tyckte det var så kul att att se resultatet växa fram att vi helt plötsligt hade satt upp hela panelen själva! Snickaren kunde avbokas.

Det har egentligen inte funnits någon detaljerad plan för renoveringen.

– Vi har ju haft en bestämd uppfattning om vilket intryck slutresultatet ska ge, men under arbetet har vi fått gå helt och hållet på känsla. Vi har verkligen tyckt om att få se vårt hus växa fram. Det vi inte har haft kunskap om, har vi lärt oss. För oss har den största behållningen i projektet varit att vi har skapat tillsammans, säger Milla.