Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa leva i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Vid matplatsen har träbockar och en gammal dörr från ladugården blivit ett matbord. Bockar, Ikea. Kökssoffan stod i Maries hem när hon växte upp. Ljuskronan över bordet har hon tillverkat själv.
Vid matplatsen har träbockar och en gammal dörr från ladugården blivit ett matbord. Bockar, Ikea. Kökssoffan stod i Maries hem när hon växte upp. Ljuskronan över bordet har hon tillverkat själv.
Vid matplatsen har träbockar och en gammal dörr från ladugården blivit ett matbord. Bockar, Ikea. Kökssoffan stod i Maries hem när hon växte upp. Ljuskronan över bordet har hon tillverkat själv.
Marie och hennes särbo Martin håller ofta Silvergård öppet på
 somrarna. Då är det galleri och fik på gården.
Marie och hennes särbo Martin håller ofta Silvergård öppet på
 somrarna. Då är det galleri och fik på gården.
Marie och hennes särbo Martin håller ofta Silvergård öppet på
 somrarna. Då är det galleri och fik på gården.
Katten Lisen sover gott på sittpuffarna. Puffar, Ikea.
Katten Lisen sover gott på sittpuffarna. Puffar, Ikea.
Katten Lisen sover gott på sittpuffarna. Puffar, Ikea.
Den stora tavlan är målad av Anna Rabe. Ljusstarkna i järn är nerstuckna i stenar och är designade av Marie.
Den stora tavlan är målad av Anna Rabe. Ljusstarkna i järn är nerstuckna i stenar och är designade av Marie.
Den stora tavlan är målad av Anna Rabe. Ljusstarkna i järn är nerstuckna i stenar och är designade av Marie.
1 AV 4
Vid matplatsen har träbockar och en gammal dörr från ladugården blivit ett matbord. Bockar, Ikea. Kökssoffan stod i Maries hem när hon växte upp. Ljuskronan över bordet har hon tillverkat själv.
Foto: KARIN JOHÁNSSON
2 AV 4
Marie och hennes särbo Martin håller ofta Silvergård öppet på
 somrarna. Då är det galleri och fik på gården.
Foto: KARIN JOHÁNSSON
3 AV 4
Katten Lisen sover gott på sittpuffarna. Puffar, Ikea.
Foto: KARIN JOHÁNSSON
4 AV 4
Den stora tavlan är målad av Anna Rabe. Ljusstarkna i järn är nerstuckna i stenar och är designade av Marie.
Foto: KARIN JOHÁNSSON

Marie bor i en lada: ”Jag gillar den rymliga känslan”

Förr stod hästar och kor i spiltorna. I dag både bor och arbetar silversmeden Marie Spjut i den ombyggda ladan utanför Glanshammar i Närke.

– Jag ville förverkliga min dröm om att göra en del av ladugården till bostad, säger Marie.

Granne med skogen på landet i Närke ligger ladugården som blivit silversmeden Marie Spjuts hem och ateljé. Byggnaden, som uppfördes som ladugård i början av 1900-talet, är hennes egen plats i livet. Här har hon haft sin ateljé sedan 1992 då hon och hennes dåvarande man köpte loss ladugården.

– Vi bodde i huset som ligger bredvid och ladugården användes som förråd till militären. Fönstren var igenspikade och det var kolsvart och dammigt här inne, säger hon.

Men idén om att hon skulle kunna arbeta i ladan började gro. Hennes förra ateljé låg i en mörk instängd källare.

– Här i ladan fanns ett lugn och jag gillade den rymliga känslan. 

Silversmeden Marie Spjut har sin ateljé i anslutning till bostaden i
 den gamla ladugården från 1901. Foto: KARIN JOHÁNSSON
På sidan av ladugården är den gamla körbron till höloftet kvar. Foto: KARIN JOHÁNSSON

Hemma hos Marie

Här bor: Marie Spjut och särbon Martin. 

Gör: Marie är silversmed, utbildad på Konstfack, med ateljé i ladugården i anslutning till bostaden. På somrarna driver Marie kafé och galleri. 

Var: I Tjugesta i Glanshammar utanför Örebro.

Bor: I en ladugård uppförd 1901 som Marie byggt om och döpt till Silvergård. Boytan är 200 kvm. 

Instagram: @miasilversmed

”Det har blivit ett hem där jag trivs”

Sedan gick det några år innan Marie flyttade ut på gården ensam och tog över både ladugården och bostadshuset som ligger bredvid.

– Jag hade pratat länge om att man även skulle kunna göra om en del av ladugården till bostad, och jag kände att jag ville förverkliga min dröm.

Sagt och gjort. Marie började planera och hon bollade mycket med sin särbo, som jobbar som snickare, kring det byggnadstekniska. Sedan började hon riva.

– Först var min tanke att jag skulle kunna göra det själv. Men när jag insåg att något jag gjorde på en hel dag kunde ta några timmar för en hantverkare bestämde jag mig för att hyra in lokala snickare.

Från start till dess att boningsdelen stod klar tog det ungefär ett och ett halvt år. Marie beskriver det som en rolig resa som i dag utmynnat i en stillsam vardag för henne.

– Många tycker det är häftigt att jag bor i en gammal ladugård. Och det kändes kul att visa att mitt byggprojekt faktiskt var fullt möjligt. Men det är inget jag tänker på dagligen utan det har blivit ett hem där jag trivs helt enkelt, säger hon.

Vid ena kortsidan står en utegrupp som Marie arrangerat av en gammal kyrkbänk, några loppisköpta trästolar och en bockad metallskiva, som vilar på ihopsatta armeringspinnar. Foto: KARIN JOHÁNSSON
Vid entrén till bostadsdelen sitter de gamla stalldörrarna kvar. Innerdörrarna är helt i glas för att släppa in så mycket ljus som möjligt. Foto: KARIN JOHÁNSSON
I fönstret i ateljén hänger en lampa som Marie gjort av snurrad koppartråd och torkade maskrosblommor som trätts på ståltråd. Foto: KARIN JOHÁNSSON
Ateljén ligger i direkt anslutning till bostaden. På huggklubben har hon hängt verktyg så att hon lätt kommer åt dem när hon arbetar. Foto: KARIN JOHÁNSSON

Att det bor en kreativ människa här går inte att ta miste på. Väggarna är olika utformade i varje rum, vilket gör det till en spännande resa att gå genom Maries hem. En vägg består av lumppapp, en annan är vitmålad, flera andra är putsade med murbruk och några är klädda med tapet.

– Jag älskar att leka med olika material, färger och uttryck. Både i mitt arbete och i inredningen. Under bygget fick jag idéer allt eftersom, och jag har använt mycket som redan fanns här, som gammalt tegel, gamla fönster och liknande.

De flesta av möblerna är ärvda eller loppisköpta. Överallt syns Maries egna kreationer, som den fantastiska ljuskronan över matbordet, ljusstakarna i fönster och på bord, fönsterlampor, skålar och vaser.

På flera ställen har Marie öppnat upp mot taket för att ta fram de gamla trädetaljerna. Hon har även bevarat de fina fönstren och träpelarna som håller takbjälkarna uppe. Golven består genomgående av svart klinker med golvvärme under. Foto: KARIN JOHÁNSSON
Från aleljén kommer man direkt in i köket. I den mysiga hörnan intill skafferiet står en gammal kaffekvarn som tidigare stått i en lanthandel. Foto: KARIN JOHÁNSSON
I vardagsrummet står en Chippendale-soffa som Marie fått av en släkting. Fruktskålarna har hon gjort själv av metall. Foto: KARIN JOHÁNSSON

– Jag jobbar ofta i metall, men kan använda alla sorters material när jag gör mina saker. Jag sparar väldigt gärna prylar jag dyker på, som gamla delar av möbler eller liknande. Ofta går det att göra något nytt av en sak som tidigare haft ett helt annat användningsområde.

Delar av en gammal pinnstol kan bli till en ljuskrona och gamla snören kan lindas runtom och bli till fina dekorationer på en ljusstake. 

På somrarna bjuder Marie gärna in till sin ladugård. Hon anordnar utställningar med sina egna och andras alster och visar gärna runt i sin ateljé.

– Jag märker ett uppsving, intresset för genuint hantverk växer, vilket gläder mig. Slit och släng-mentaliteten har aldrig varit något för mig och det är roligt att andra också känner likadant.

Gungstolen har en av Maries släktingar gjort för länge sedan. Bordet är ett ommålat loppisfynd. Foto: KARIN JOHÁNSSON
Den runda sängen är köpt på Ikea för många år sedan och har utgått ur sortimentet. Foto: KARIN JOHÁNSSON
Lampan, stolen och byrån är köpta second hand. Foto: KARIN JOHÁNSSON
Bubbelbadkaret i det luftiga badrummet fick Marie i 50-årspresent av sina föräldrar. Foto: KARIN JOHÁNSSON

LÄS MER: Amalia lämnade allt – flyttade in i en minibuss med familjen

LÄS MER: Förfallna 1800-talsgården blev Martins och Brittas hem 

Favorit ur arkivet: