Linda älskar att inreda med färg. På sommaren har hon en egen loppis på gården där andra kan fynda. Foto: Lisbet Spörndly

Linda tog över släktgården från 1905 – inreder med loppisfynd och färg

Där Ljusnan rinner ut i Bergviken i Hälsingland ligger Linda Högtorps släktgård. Här har släkten sina rötter och här har hon själv slagit sig ner för att förvalta sitt arv, men även det hon brinner för – färgglädje och återbruk i alla dess former.

Anna Lefvert

Ett lätt sommarregn har lagt sig över nejden och gör sommarens starka färger ännu klarare. Grön skog, röd lada och Lindas klargula paraply. Att Linda gillar färg är inte svårt att gissa när man stiger över tröskeln till hennes hem här på höjden på gården Högtorp.

– Jag älskar färg! Varför ska man välja en, när man kan få alla, skrattar hon när vi kliver in i hallen och blickar in i köket. 

De färgglada kläderna och skorna i hallen, och det klargula köket med inslag av regnbågens alla färger ger onekligen energi.

– Jag brukar kalla det solskensköket. Här får jag ny energi.

Köket är senast renoverat någon gång på 1970-talet. Det har all den klassiska inredningen kvar, omsorgsfullt omhändertagen, både när det gäller färgerna och köksluckorna i original med sina tidstypiska knoppar. Även köksstolarna och lampan är från farmors tid. Sedan har de fått sällskap av String-hyllor, öppna hyllor med typiskt 1970-talsporslin och textilier från samma era.

– Jag köper i princip aldrig något nytt. Allt är från loppis, hittat eller ärvt, berättar hon.

Och Linda har en väl genomtänkt inredningsfilosofi. 

– Om man blandar alla färger så brukar man få fram ett slags harmoni. Det blir ett lugn i det på något vis, säger hon.

HEMMA HOS LINDA & HÅKAN

Här bor: Linda Högtorp, 46, med sambon Håkan, 49. De delvis utflugna barnen Malva, 20, och Vide, 17, har båda sina rum kvar här.

Gör: Sommarloppisen Högtorps finloppis. Under namnet Många Hjärtor syr Linda nytt av gamla retrotyger.

Var: I Segersta mellan Bollnäs och Söderhamn i Hälsingland. 

Bor: Huset är byggt 1905, men fick ny källare och flyttades några meter på 1950-talet.

Instagram: @hogtorpsfinloppis @mangahjartor

”Jag köper i princip aldrig något nytt. Allt är från loppis, hittat eller ärvt.” Foto: Lisbet Spörndly
Linda älskar krockarna mellan kristallkronor och plast, och att mixa material, färg och form. I rummet som kallas salen, är både Lindas pappa och farfar födda. Vardagsrummet var tidigare uppdelat i två, med sovkammare och finrum. Alla möbler är loppisfyndade, ärvda eller köpta second hand. De udda stolarna har hon klätt i olika tyger. "Varför ska man välja samma om man kan välja olika?" Foto: Lisbet Spörndly

Gården Högtorp tog Linda över efter sina farföräldrar Selma och Nils. Till en början hade hon och hennes dåvarande make huset som sommarstuga. Men sedan tre år tillbaka bor Linda permanent på Högtorp, en gård som hennes föräldrar tagit sitt efternamn efter, och som funnits i släkten ända sedan 1500-talet.

– Det är så häftigt att veta att mina förfäder har levt här i flera hundra år. De har gått i samma skog och brukat samma jord. Än i dag finns spåren kvar efter både människor och djur, berättar Linda när hon visar oss in i ladan där hon sommartid har en liten loppis öppen.

Det nuvarande boningshuset är byggt 1905 av Lindas farfars far. När farföräldrarna tog över på 1950-talet bestämde de sig för att huset, som från början hade en vanlig torpargrund, behövde en grävd källare, murad och gjuten i betong på klassiskt 1950-talsvis.

Orgeln är Lindas första, som hon lärde sig att spela på som barn. Noterna har hennes farfars far skrivit. Fotot till höger föreställer Lindas farmors mor Signe och bröllopsbilden bredvid är hennes farmor och farfars. Foto: Lisbet Spörndly
Ljusmanschetterna kommer från Lindas mormor Marta. Foto: Lisbet Spörndly
Gården Högtorp där Lindas släkt bott sedan 1500-talet. Foto: Lisbet Spörndly

De satte spaden i jorden och började gräva ut en ny grund med källare som de sedan helt sonika baxade över huset på. Det ursprungliga huset från sekelskiftet är alltså flyttat några meter.

I samma veva åkte alla de gamla kakelugnarna, de spröjsade fönstren och en del andra typiska sekelskiftesdetaljer ut.

– Nu känns det som ett typiskt 1950-talshus, men det är högre i tak, och man kan ana att det är äldre på sina håll, säger Linda.

Hon som älskar inredningen från såväl 50-, 60- och 70-talen har spunnit vidare på samma tråd.

– Jag är ju en förvaltare. Jag har jättesvårt att bara slänga saker utan vill ta tillvara, förvalta och göra nytt av det gamla, berättar hon.

Linda blandar gärna tavlor i helt olika stilar och med helt olika motiv tills det blir en helhet av det brokiga. En mix av blommor, kyrkliga motiv och lättklädda damer bildar harmoni på väggen. Foto: Lisbet Spörndly
Köket renoverades senast på 1970-talet och det är den stilen Linda har behållit. Den solskensgula köksinredningen har fått vara kvar, liksom stolarna och lampan som är från farmors tid. Resten är loppisfynd från när och fjärran, samt inköp från retrobutiker. Foto: Lisbet Spörndly
Det runda bordet kommer från Lindas farmor och farfar, liksom den höga lampan med plastband. Foto: Lisbet Spörndly
Den gamla radioapparaten har restaurerats och fungerar fortfarande. Linda gillar att hänga textilier på väggarna för att snabbt och enkelt förändra ett rums karaktär och uttryck. Foto: Lisbet Spörndly

Under namnet ”Många Hjärtor” syr Linda barnkläder, kuddar och annat av gamla textilier. Namnet har sin egen historia.

– Jag och en väninna var med barnen i en butik. Ett av barnen pekade och ropade: ”Titta mamma, vad många fina hjärtor”. Vi tyckte det var ett så härligt uttryck, säger Linda.

I sommarloppisen på gården säljer hon sina sydda, återbrukade föremål, förklädena med små ”hjärtor” i knytbanden är mycket omtyckta. Det gäller också te- och kaffehuvorna sydda av typiska 1970-talstextilier. Varje liten tygbit tar hon tillvara, om det så bara blir ett litet hörn kvar så räcker det kanske till ett stoppat hjärta att hänga i ett fönster.

Man kan göra så mycket med det man redan har, om man bara tänker nytt och vågar.

Då och då hjälper Linda också till med inredningshjälp åt någon som behöver tips och nya tankar till sitt eget hem.

– Jag gillar att tänka nytt och använda gammalt på nya sätt. Man kan göra så mycket med det man redan har, om man bara tänker nytt och vågar använda det på ett okonventionellt sätt, säger hon.

Ett exempel är när Linda resolut placerar en golvlampa ovanpå ett skrivbord. Eller när hon använder kläder eller överkast som väggbonader.

Huvudsaken är att det är skapat med en genomgående tanke. Och mycket hjärta.

I den gamla ladugården där korna en gång stod rymmer numera en del av Lindas loppis. Men det tog tre år att göra ordentligt rent innan loppisen kunde flytta in. Foto: Lisbet Spörndly
På logen kan gästerna sitta och ta en fika på gamla kyrkbänkar. Linda har ropat in bänkarna på auktion när lösöret från traktens missionshus såldes ut. Foto: Lisbet Spörndly
På loppisen kan man få en kopp kaffe i en udda kopp från 50-, 60 eller 70-talet. Foto: Lisbet Spörndly

Se även: