1 av 4: Torpet har anor från 1700-talet och Linda är femte generationen som bor i huset. Foto: CARINA OLANDER
2 av 4: Linda med Lohmanhönan Bettan, som gillar att bli klappad. Foto: CARINA OLANDER
3 av 4: Det stora äppelträdet är från 1900-talets början. Foto: CARINA OLANDER
4 av 4: Innanför hasselbuskarna, som bildat en berså, har Linda anlagt ett minispa. Foto: CARINA OLANDER

Linda renoverade ödetorpet i sju år – gjorde allt själv

Linda älskar historia, restaurera och renovera. Och det hon inte kan det lär hon sig.

Hon har gjort allt från att gräva ur grunden på huset till att bygga om kallvinden till bostadsyta. Av gamla fönster har hon byggt ett växthus och innanför hasselbuskarna njuter hon av sitt minispa.

Linda Wall älskar doften av syrener. På hennes gård finns det metervis med väldoftande lilablommande syrenbuskar som löper som en stor hög häck runt trädgården.

– Jag har tänkt göra saft av syrenernas blommor i flera år, men tiden räcker aldrig till så här års. Däremot har jag hunnit kandera syrenblommor och dekorerat en citronkladdkaka med dem, säger Linda.

Det röda huset med vita knutar, på Hammarö utanför Karlstad, har en gammal historia. Från början var det bara en liten backstuga med anor från 1700-talet. Under 1800-talet byggdes huset ut till en enkelstuga med stor bakugn. Daterade byggförändringar finns från slutet av 1800-talet och i början av 1900. Huset är ett timmerhus med murstock ståendes i jorden.

HEMMA HOS LINDA

Här bor: Linda Wall, 48, och sonen Wille, 11.

Gör: Träslöjdslärare.

Var: Hammarö, utanför Karlstad.

Bor: I en ombyggd backstuga med anor från 1700-talet. Numera är huset på 107 kvm plus biytor under snedtaket.

Instagram: @lindallaw

”Jag älskar mitt faluröda hus av många anledningar. Dels för att huset inte är byggt av någon med mycket pengar. Det är på alla sätt byggt med de medel man då hade. Jag har fortsatt i samma anda och bygger av sådant jag kommer över”, säger Linda. Foto: CARINA OLANDER
Växthuset har Linda byggt av gamla fönster som fanns på gården. Foto: CARINA OLANDER
Inne i växthuset driver Linda upp plantor, men kopplar även av med ett glas vin ibland. Foto: CARINA OLANDER

Eftersom grunden var i dåligt skick så har Linda renoverat mullbänken, som kortfattat beskrivet är utrymmet mellan hörnstenarna i ett timmerhus. Det oisolerade trägolvet drog kallt och för att råda bot på det gjorde man förr i tiden en stenmur eller en stenfot mellan hörnstenarna och fyllde sedan denna på insidan med jord och torv för att det skulle bli tätt och isolerat.

– Jag älskar mitt faluröda hus av många anledningar. Dels för att huset inte är byggt av någon med mycket pengar. Det är på alla sätt byggt med de medel man då hade. Jag har fortsatt i samma anda och bygger av sådant jag kommer över.

Vill man så går det, det gäller bara att våga.

Linda har till exempel byggt växthuset av återvunnet material. Hon inspirerades av ett reportage i ett magasin där någon hade byggt ett litet hus av fönster.

– Jag hade ändå för många fönster och behövde röja. 

Två veckor senare stod växthuset klart. Linda inredde det med snickarbänk, äkta matta, ljuskrona och korgstolar. Här kunde hon nu både driva upp växter och ta ett glas vin.

– Min filosofi är att vill du ha något så får du göra något åt saken. Sitt inte bort tiden och tro att det inte går. Vill man så går det, det gäller bara att våga. Det mesta löser sig även om en del saker tar lite längre tid än man tänkt.

En ljuvligt doftande syrenbukett står på bordet i det rymliga köket. Linda har platsbyggt kökinredningen med stommar från Ikea. Redan som barn firade hon sina första fyra jular här hos gammelfarmor och gammelfarfar. Stolarna runt bordet är från 1800-talet och inköpta på auktion. Foto: CARINA OLANDER
Vedspishörnan ser nästan ut som originalet. Linda har renoverat kåpan och satt in en likadan gammal vedspis som tidigare satt i huset. Under vinterhalvåret sprider vedspisen skön värme. Foto: CARINA OLANDER
I köket kan man stå och baka och samtidigt titta ut på den grönskande trädgården. Foto: CARINA OLANDER

Linda är femte generation som bor i huset. Innan det kom i Lindas vård stod det tomt och övergivet i 35 år, vilket helt klart satte sina spår. Huset hade varit hårt ansatt av vanvård, väder och vind. Det var inte många gamla detaljer hon kunde spara. Det fanns varken vatten och el indraget och ingen toalett. Däremot fanns det ett stort hål i taket. Dock hade inte regnvattnet gjort någon större skada på husets stomme.

Linda har öppnat upp golv och väggar. Hon har slängt ut gammal jord, torv och spån ur golven som hon fick gräva ur. Hon har gjort nya trossbottnar och fyllt på med nytt spån.

– Vardagsrummet var det första rummet som blev klart. Golvet där tog längst tid att ta upp och göra nytt från grunden. Hur lortig man kan bli är nästan svårt att förstå, men jag var gråsvart i flera dagar, och snöt jag mig var det lika svart, säger Linda.

Men hennes slit gav resultat.

– När jag sitter i soffan vet jag att varje tum under och runt mig är renoverat med svett och kärlek till platsen och huset. Under golvet vid soffan ligger det fortfarande kvar ett brev till prästen, skrivet 1887. ”Jag skola aldrig dricka mer”, står det i brevet hundra gånger.

I vardagsrummet har Linda gjort om två Blocketfyndade soffor, Karlstad från Ikea, till en hörnsoffa och inrett med många auktionsfynd. Ullmatta, Ellos. Taklampa av Margot Barolo. Foto: CARINA OLANDER
Tidigare bestod övervåning av en kallvind som Linda byggt om till bostadsyta. Här uppe har hon en pysselhörna där pågående projekt huserar. Pulpeten kommer från en gammal skola i Karlstad. Foto: CARINA OLANDER
Lindas sovrum är tapetserat med Love birds från Isak. Metallskåp PS, Ikea. Foto: CARINA OLANDER
Det var en fantastisk känsla när övervåningen äntligen var klar och Linda kunde flytta in i sitt sovrum. Sittbänk från Norskskola 1910. Målning Kavaljerena av Ärling Erlingsson. Foto: CARINA OLANDER

Under husets kammare, där de förr i tiden sov, hade grävlingar grävt djupt.

– Där fick det bli badrum då grävlingarna gjort ett bra jobb med att komma ner på djupet.

Linda har lagt ner oerhört många timmar och kraft på att gräva ur, köra ut och köra in skottkärror med 17 ton grus och singel som underlag. Det tog henne tre år att få badrummet klart, innan dess hade de enbart kallvatten i köket. Det var där Linda och sonen Wille borstade tänderna, värmde vatten och tvättade sig. De hade en portabel toalett, en så kallade Porta Potti, som Linda fick åka och tömma en gång i veckan.

Linda har byggt om den gamla kallvinden till bostadsyta. Här har hon gjort allt själv – från att ha bygga en ny trossbotten till att sätta upp fönsterfoder. Först gjorde hon klart sonens rum och därefter sitt eget. Under tiden hade de bott i en barack på gården och även hemma hos Lindas föräldrar.

– Till slut hade mina dragningar av el blivit godkända, våra sovplatser klara och köket gick att använda även om det inte fanns köksbänk och vatten förrän fram under sommaren, säger Linda.

Med glasverandan på plats blev huset verkligen klart. Vi sitter här hela vinterhalvåret till helgfrukost och middag.
Hallen har fått tillbaka sin lindblomsgröna ursprungsfärg. Foto: CARINA OLANDER
Utanför köket finns en härlig altan, där familjen intar alla måltider under sommaren när vädret tillåter det. Foto: CARINA OLANDER
Det blir grekisk sallad till lunch. Fat och skål kommer från olika keramiker. Kanna, Le Creuset. Foto: CARINA OLANDER

Allt har fått ta sin tid och det tog sju år för Linda att renovera färdigt det gamla torpet. Hon har själv ritat glasverandan och fått hjälp av en snickare med att regla upp den och ordna med takkonstruktionen, resten har hon gjort själv.

– Eftersom det aldrig varit någon direkt snickarglädje på huset ville jag inte ändra på det. Men jag ville gärna bryta spröjsens utseende. 

Under två somrar samlade hon inspiration runtom i Värmland och i Bohuslän. Spröjsen hon till slut föll för fanns på ett hus i Hunnebostrand. Men hon hittade ingen som tillverkade den typen på beställning så hon gjorde sina egna.

– Med glasverandan på plats blev huset verkligen klart. Vi sitter här hela vinterhalvåret till helgfrukost och middag. Huset fick ett annat ljus invändigt och jag tycker att verandan smälter fint ihop med helheten.

På glasverandan står en kökssoffa som Lindas gammelfarmor och gammelfarfar fick i bröllopspresent. De nya fönstren i gammal stil släpper in mycket ljus i huset. Foto: CARINA OLANDER
När glasverandan, som Linda byggt, kom på plats blev huset komplett. Foto: CARINA OLANDER

På glasverandan finns en kökssoffa som hennes gammelfarmor och gammelfarfar fick i bröllopspresent. Den renoverade Linda redan för 25 år sedan och den har flyttat med henne både till Stockholm och till Hemsedal. Men nu är den åter i sitt rätta hus.

– Vi stortrivs och det känns så naturligt att bo här. Allt har blivit som jag tänkt, även trädgården börjar forma sig. Själva plasten är rogivande och fyller mig med energi. Jag känner mig rik när jag går upp på morgonen och har lediga dagar framför mig.

Det där med att bara slappa kanske inte alltid är Lindas melodi. Hon har nästan alltid något projekt på gång. Men trots det så känner hon sig alltid lugn i kroppen.

– Både jag, sonen och vänner stortrivs med att bara hänga här. Det är alldeles tyst om nätterna, förutom alla vilda djur och fåglar. Men man sover som en stock och vaknar med känslan av att vara hemma – hemma på rätt ställe.

LÄS MER: Frida och Pontus köpte ett fallfärdigt ödehus – nu bor de i sitt drömhem

LÄS MER: Camilla gav gamla huset nytt liv – både ute och inne 

Se även:

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Inspireras av Leva&Bo - just nu 6 nr för endast 99 kr. Köp nu!