1 av 2: Mariero var huset Lena drömde om som liten. Att en gång få besöka huset och se hur det ser ut även på insidan. Nu bor hon här. Foto: Elin Nerpin
2 av 2: De gröna skinnfåtöljerna som Lena hittade på köp- och säljsidor på Facebook matchar det gul-gröna glaset i dörrarna in till vardagsrummet. Foto: Elin Nerpin

Lena rustade upp drömhuset från 1800-talet i gammal charmig stil

Mariero var huset Lena drömde om som liten. Nu, efter några år av renovering, har hon och familjen flyttat in. Inspirerade av förra sekelskiftet, då huset byggdes, har Lena och Tomas Isaksson blandat gammalt och nytt till ett vackert och funktionellt hem.

Jessica Andersson

– En gammal byggnad har en historia som jag saknar i nybyggda hus. Men samtidigt som historien är viktig har det varit skönt att inte behöva vara nostalgiska och tänka på att bevara interiören. Den var redan förändrad i omgångar. Vi har kunnat forma vår egen historia, inleder Lena Isaksson.

Huset hon pratar om kallas för Mariero, efter en av de tidigare ägarna, och användes ursprungligen av skogsbolaget Mo Domsjö som förvaltarbostad. Efter det nyttjades byggnaden som skogsskola, för att till slut bli fritidshus och bostad.

Lena tittade ofta på huset när hon brukade gå förbi som liten. Hon fick aldrig möjlighet att gå in, men fantiserade om hur fint det måste vara.

- Där ska jag bo när jag blir stor, minns jag att jag tänkte, berättar Lena. Jag tyckte det var så fint. Jag såg det bara från utsidan men kände så ändå.

HEMMA HOS FAMILJEN ISAKSSON

Här bor: Lena och Tomas Isaksson, båda 36 år, tillsammans med barnen Bill, 3, och Ted, 1.

Var: I byn Bredbyn utanför Örnsköldsvik. 

Bor: I en villa med åtta rum och kök (+ 2 hallar, och 2 wc) på 340 kvadratmeter, med byggår omkring år 1880-90. 

Gör: Lena jobbar som tandläkare och Tomas som jurist.

Instagram: @villamariero

Lena tillsammans med sönerna Bill och Ted. Atmosfären av sekelskifte känns tydligt i väggarna. Den ljusgrå boaseringen har Lena designat själv. Foto: Elin Nerpin
Den hemtrevliga känslan startar redan på trappen utanför huset. Foto: Elin Nerpin
Foto: Elin Nerpin

När hon blev äldre flyttade hon från den lilla byn Norrflärke, som ligger några mil utanför Örnsköldsvik, och minnet av huset hamnade i skuggan av annat.

Hon och sambon Tomas, som är från Örnsköldsvik, bodde och arbetade bland annat i Göteborg. Det var då möjligheten att låta drömmen gå i uppfyllelse dök upp. Lena hade fått jobb som tandläkare och Tomas började läsa till jurist. 2012, när de bestämt sig för att flytta hem, var huset plötsligt till salu.

Det var i stort behov av renovering. Planen var att bevara så mycket som möjligt av den äldre interiören och bara ta bort skadade delar för att sedan forma ytorna till det hem de ville ha. Men så blev det inte.

- Vi började med att ta bort ytskiktet på toaletten på övervåningen. Det visade sig att det fanns en fuktskada där som inte synts utanpå, och vi var tvungna att riva ner allt på den väggen. Då blev jag lite nojig och började fundera på vad som fanns bakom alla andra väggar som jag kanske inte såg. Därför bestämde vi oss för att riva ut allt och börja om från början, berättar Lena.

Sagt och gjort. Paret rev ut det mesta på hela neder- och övervåningen, tills det på många ställen bara var timmerstommen och krypgrunden kvar. Det var dags att börja skapa det nya hemmet från grunden.

Gammalt blandas med nytt. En stor vit lampa, Maskros från Ikea, samsas med lampor på fot. Foto: Elin Nerpin
Lena blandar gärna gammalt och nytt. En stor vit lampa, Maskros från Ikea, i samma rum som lampor med fot och retroskärmar med fransar. "Jag vill skapa en plats som man vill leva i, inte bara titta på." Foto: Elin Nerpin

 

 

Lenas pappa har tillverkat stål och formsågat lister och karmar utifrån hur originallisterna såg ut. Även de jordfärgade tapeterna och den ljusgrå boaseringen är inspirerade av Lenas intresse för sekelskiftesstil. Foto: Elin Nerpin

Boytan i huset är runt 340 kvm och hela nedervåningen är omkring 170-180 kvadratmeter, uppdelad på tre större rum som är som gjorda för att umgås i. En matsal och ett matrum/vardagsrum tar upp största delen av bottenvåningen. Här finns också ett kök, som ansluter till en pigkammare via en serveringsgång, samt en hall.

- Jag har alltid varit väldigt förtjust i sekelskiftesstil. Det var vad som inspirerade mig från början. Pappa har tillverkat stål och formsågat lister och karmar utifrån hur originallisterna som vi tog bort såg ut. Jag har också valt tapeter och formgett boasering utifrån det.

Så här i efterhand tycker jag att jag skulle ha valt att lyssna lite mer på mig själv och lite mindre på alla tyckare.

Känslan av sekelskifte sitter kvar i väggarna; Ljusgrå boasering som Lena designat, breda och formsågade lister längs golvet i vardagsrummet och runt dörrkarmar på hela nedervåningen, samt de jordfärgade medaljongtapeterna.

- Men efter ett tag blev jag mätt på sekelskiftet och började blanda upp det med annat, berättar Lena. Sedan dess har jag köpt det jag tycker om. Jag vill dock att det fasta i inredningen ska passa med huset. Jag har nog ingen stil när jag tänker efter, skrattar hon. Men jag har en bild av hur jag vill ha det.

Allt är nybyggt från grunden, men Lena har inspirerats av gångna tider. Det syns till exempel i detaljer som eluttag och kontakter i retrostil i kombination med de röda pinnstolarna vid köksbordet och golvplankorna. Foto: Elin Nerpin
En gammaldags krydd- och specerihylla pryder köksväggen. Foto: Elin Nerpin
Dörr- och fönsterkarmar har målats i en färg som bryter av. Foto: Elin Nerpin

En viss retrokänsla finns även i de delar som kom till efter att Lena lämnat sekelskiftet bakom sig. Kökets överhängande, öppna köksskåp och detaljer som eluttag och kontakter i retrostil i kombination med de röda pinnstolarna vid köksbordet och golvplankorna är såna exempel.

- Jag tänker att inredningen inte får bli så fin och ömtålig att vi inte kan använda huset. Vi har två små barn och det går inte att gå runt och vara rädd för att något ska gå sönder. Det måste vara både fint och praktiskt. Hemtrevligt är nog det jag strävar efter. Jag vill skapa en plats som man vill leva i, inte titta på.

Första intrycket är att huset är väldigt stort. Det är också ljust med gott om öppna ytor som avgränsas av platser att umgås på.

Dörrarna in till vardagsrummet, med speglar av vackert gult och grönt glas, är inköpta på Blocket. Foto: Elin Nerpin
De gröna skinnfåtöljerna som Lena hittade på köp- och säljsidor på Facebook matchar det gul-gröna glaset i dörrarna in till vardagsrummet. Foto: Elin Nerpin
Detaljerna har kommit till allt eftersom. Babusjkadockorna är gåvor från vänner som Lena tyckte passade in med övrig inredning. Foto: Elin Nerpin
Lena tillsammans med sonen Ted framför öppna spisen i vardagsrummet. Foto: Elin Nerpin

Lena blandar gärna gammalt och nytt. Dörrarna in till vardagsrummet, med speglar av vackert gult och grönt glas, är inköpta på Blocket. De matchas med de gröna skinnfåtöljerna som Lena hittade på köp- och säljsidor på Facebook. En stor vit lampa, Maskros från Ikea, i samma rum som lampor med fot och retroskärmar med fransar. 

- Det som jag är mest nöjd över i hela huset är bokhyllan i vardagsrummet. Den är fin och den slukar mycket. Den är byggd på plats av min duktiga kusin, säger Lena.

Bokhyllan omringar dubbeldörrarna i glas och den öppna spisen. Den sträcker sig längs hela ena väggen i vardagsrummet. I den samsas böcker med babusjkadockor och magasin som familjen tycker om.

Under de tre-fyra år som renoveringen av nedervåningen pågick bodde Lena och Tomas i en lägenhet inne i stan. Och det var tur.

- Fördelen med att inte bo i huset under tiden är att vi inte behövt forcera något utan det har fått ta den tid det tar. Vi kunde bygga allt från grunden i lugn och ro. Elinstallationer och nya rör till att börja med och sedan ta tag i helheten efter det. Det gjorde heller inget att det var stökigt överallt samtidigt, för vi behövde inte hitta nånstans att sova eller laga mat mitt i det, säger Lena.

Praktiskt, vackert och en spegling av husets hela historia, från slutet av 1800-talet när det byggdes till i dag. Allt ryms, även i badrummet. Foto: Elin Nerpin
Gammalt och nytt har fått växa ihop i 1800-talshuset i Norrflärke. Foto: Elin Nerpin
Medan lister och dörrkarmar har specialdesignats av Lenas pappa så har tapeter i och detaljer som element och uttag köpts nya - men i en retrostil som Lena tycker passar ihop med huset. Bill passar på att prova studsen i mammas och pappas säng. Foto: Elin Nerpin
Bills rum är tidsenligt högt i tak med trägolv och breda lister. Foto: Elin Nerpin
Lena vill att huset ska passa alla i familjen. Inredningen är därför väl genomtänkt med möbler och inredning som levt nästan lika länge som huset. Foto: Elin Nerpin
Att barnrummet känns mysigt är särskilt viktigt, tycker Lena. Foto: Elin Nerpin

Sedan tre år bor familjen i huset och renoveringen har under tiden fortsatt på övervåningen. Nu närmar det sig att vara klart på insidan och Lena börjar fokusera på gården och utsidan av huset. Samtidigt ser hon saker hon kanske vill göra om.

- Nej, men nu ska vi njuta av det här, skrattar hon. Men det är klart att när allt börjar bli klart ser jag detaljer jag kanske skulle ha gjort annorlunda eller som jag faktiskt vill göra om för att det har varit så ett tag. Mitt tips till de som står inför en sån här renovering är att inte lyssna för mycket på andra. Lita på att du har rätt känsla. Jag har läst på om byggnadsvård, men också försökt ta till mig kunskap från de som velat dela med sig. Och så här i efterhand skulle jag ha valt att lyssna lite mer på mig själv och lite mindre på ”tyckarna”.

Foto: Elin Nerpin
Mariero var huset Lena drömde om som liten. Att en gång få besöka huset och se hur det ser ut även på insidan. Nu bor hon här. Foto: Elin Nerpin