1 av 4: Familjen bor i Aspebodas övergivna stationshus
2 av 4: Jenny och Rolle låter sig inte stressas av den pågående renoveringen. Här i den lummiga trädgården framför stationshuset blir det mycket lek och mys med barnen Maja och Viggo samt familjens katter. Foto: LINDA ROMPPALA
3 av 4: Den här gaveln ger en känsla av hur Aspeboda stationshus såg ut före renoveringen på 1980-talet. Endast de här två originalfönstren är bevarade. De har målats med linoljefärg i engelskt röd, den vita färgen till karmarna har brutits med lite grått. Foto: LINDA ROMPPALA
4 av 4: Stationen som familjen bor i ligger utefter banvallen mellan Falun och Björbo och stod klar 1903. Foto: LINDA ROMPPALA

Jenny och Rolle renoverar stationshus från 1903 – med hjälp av återbrukade prylar

Det mesta av originalinredningen i Aspeboda stationshus hade gått förlorad i en hårdhänt renovering på 1980-talet, men Jenny och Rolle förtrollades ändå av husets rymd och karaktär.

Med en stor portion tålamod, återbrukat material och en stark vilja att göra på sitt eget sätt har nu det sönderrenoverade stationshuset fått upprättelse.

Jenny Kvernplassen och Rolle Pettersson hade länge letat efter ett gammalt hus på en fin plats i Dalarna. De hade till och med samlat på sig ett litet lager av vackra gamla fönster, ifall ett renoveringsobjekt skulle komma i deras väg. När Aspeboda stationshus lades ut till försäljning åkte de genast dit och tittade.

– Det såg fint ut från utsidan, men vi tyckte att det låg alldeles för nära vägen. Men när vi passerade grindstolparna kände vi direkt att ”det är här vi ska bo”. Vi vann dock inte budgivningen, berättar Jenny.

Men affären gick ändå till slut i hamn. Säljaren tyckte att Jenny och Rolle skulle vara mest lämpade att ta hand om den gamla stationen med charmigt gårdstun och två vackra flyglar som fått behålla sina stora generösa originalfönster.

Värre var det med de karaktärsfulla fönstren på huvudbyggnaden. De flesta var utbytta till vad som i jämförelse mest kan liknas vid små gluggar. Det finns, i väntan på att bytas ut, fortfarande ett fönster kvar på baksidan som ger en bra bild av tidigare ägares okänsliga renovering.

Hemma hos familjen Kvernplassen/Pettersson

Här bor: Jenny Kvernplassen och Rolle Pettersson med barnen Maja, 5 år och Viggo, 3 år, samt två katter. 

Gör: Jenny är personlig assistent och Rolle är plåtslagare. 

Var: Aspeboda stationshus i byn Gunnarsbo, strax utanför Falun i Dalarna. 

Byggår: 1903, omfattande renovering på 1980-talet. 

Boyta: 147 kvadratmeter samt två flygelbyggnader.

Familjen Kvernplassen/Pettersson. Foto: LINDA ROMPPALA
Den gamla vedspisen i köket kom familjen över genom en bytesaffär. Foto: LINDA ROMPPALA
Att det mesta av kökets sekelskifteskaraktär gått förlorad vid tidigare renoveringar märks inte i dag. Serveringsskåpet har Rolle byggt ihop av två olika skåp. Gysingekaklet har Jenny själv satt upp och den gröna hyllan har målats med Ottosons linoljefärg i kromoxidgrön. Till veden används en fransk antik olivkorg som köpts på en antikaffär i Borlänge och den lilla köksstegen är inköpt på Tradera. Foto: LINDA ROMPPALA
Kök och matrum ligger i fil med en generös dörröppning som suddar ut gränsen mellan rummen. Kökets Boråstapet Nora harmonierar fint med matrummets tapet Farstun från Gysinge. Möblerna kommer från antikbodar och loppmarknader i Dalarna. Foto: LINDA ROMPPALA

När vi kliver in genom det stora röda husets pampiga pardörr känns den genomgripande 1980-talsrenoveringen först avlägsen. Den generösa takhöjden och trapphallen andas tidigt 1900-tal. Här hänger också den gamla skylten ”Aspeboda station” i väntan på att åter få pryda husets fasad. Men redan i det intilliggande köket och den före detta väntsalen gör sig 1980-talet brutalt påmint.

– Jag trodde verkligen att det skulle finnas mera kvar under fulrenoveringen, men precis allt var rivet, förutom biljettluckan i väntsalen där vi i dag har vårt vardagsrum. Men att interiören förstördes under 80-talet ger oss också fria händer, säger Rolle.

– Efterhand har vi pratat mycket om att allt hade varit så mycket enklare om vi hade hittat ett orört hus, i stället för att som här lägga mycket tid och kraft på att riva bort den tidigare renoveringen, tillägger Jenny.

Virket till den nya verandan har tagits ur den egna skogen. Samtliga fönster kommer från det lager som familjen samlat på sig långt före köpet av stationshuset. Foto: LINDA ROMPPALA
Stationshusets pampiga entré har åter fått ståndsmässiga pardörrar. Ytterdörrarna är köpta på Sågmyra byggnadsvård och innerdörrarna är en gåva från en bekant. De har målats med Ottossons linoljefärg Engelskt röd. Foto: LINDA ROMPPALA
Stationshuset har en magnifik entréhall med en generös originaltrappa upp till övervåningen. Trappräcket kommer från Falu Antik & Byggnadsvårdshandel. Den vita färgen har brutits med en skvätt grått. Jenny blandar alla färger själv. När verandabygget är avslutat ska den stora skylten åter pryda fasaden. Foto: LINDA ROMPPALA

Aspeboda Stationshus ligger i den mindre byn Gunnarsbo, strax utanför Falun. Stationen utefter banvallen mellan Falun och Björbo stod klar 1903. Trafiken lades dock ner på 1960-talet och därefter har huset genomgått ett antal genomgripande renoveringar. 110 år efter att stationshuset stod klart inleddes arbetet med att återge byns ståndsmässiga hus sin forna glans.

– Det finns inga restriktioner kring hur huset ska renoveras, men vi känner starkt att vi måste bevara gårdstunet och de två flyglarna. Byggnaderna används i dag som förråd och snickarverkstad, men ska på sikt inredas till sommarrum, berättar Jenny.

Vi mår inte dåligt av att det är lite stökigt.

Det första Rolle och Jenny tog tag i var att riva alla innertak för att återställa takhöjden till dryga tre meter. Ingen av dem är rädd för stress och alltför stor arbetsbörda. Att ta hjälp finns inte på kartan.

– Vänner som kommer hit på besök blir stressade av att se att huset inte är klart och vi kan få kommentarer som, ”ni vet väl att det finns nya kök att köpa”. Självklart hade vi kommit längre om vi hade tagit in hantverkare, men då hade det inte blivit som vi vill ha det, säger Rolle och Jenny håller med.

– Vi mår inte dåligt av att det är lite stökigt. Barnen kommer alltid i första hand och ofta vill de hjälpa till när vi jobbar.

Biljettluckan i original från år 1903 bidrar till den nostalgiska känslan i vardagsrummet, en gång stationshusets väntsal. Foto: LINDA ROMPPALA
En del av en ursprunglig golvsockel hittades i ett av uthusen. Den har fått tjäna som förlaga vid tillverkningen av nya socklar till hela huset. Foto: LINDA ROMPPALA

Moderniteter som tv:n finns gömd i ett stort gammalt skåp i salen. Här finns också en äldre gustaviansk skänk som Rolle fått i gåva av sina föräldrar, men även ett flertal moderna möbler. Jenny gillar att gå på loppisar och fynda möbler och prylar.

– Men jag vill gärna blanda gammalt och nytt. Rolle däremot vill ha allt gammalt, vilket gör mig lite orolig. Jag vill inte att hemmet ska kännas som ett museum. Här ska barnen kunna köra sina stora bilar och gå med skor inomhus.

Vi har haft tur som sprungit på det vi behövt och att det har passat så bra.

Paret är dock helt överens om att så mycket som möjligt ska återbrukas vid husrenoveringen. När vi kommer på besök har den gamla verandan, som gjorde att hela huset kändes mindre, just rivits. En ny veranda med gamla återbrukade fönster börjar i stället ta form. Men mycket arbete återstår, bland annat måste toaletten på övervåningen rivas för att pardörrarna till övre verandan ska kunna sättas in.

– Vi har haft tur som sprungit på det vi har behövt och att det har passat så bra. Köksskåpen från 1950-talet fick vi av en granne. Serveringsskåpet består av två helt olika skåp som Rolle har byggt ihop, och vedspisen kom vi över genom en bytesaffär, berättar Jenny.

Stationshusets två flyglar klarade sig undan 1980-talets hårdhänta renovering. Idag tjänar de som uthus, men familjen drömmer om att driva någon form av egen verksamhet här. Foto: LINDA ROMPPALA
Verandaräckets spjälor är återbrukade från en rivningsfastighet i närheten. Rolle har dock fått komplettera med några nytillverkade. Foto: LINDA ROMPPALA

Till Jennys och Rolles stora förtjusning gjordes också ett fynd i det egna uthuset. En ynka liten, men ändå så viktig träbit visade sig vara en golvlist i original. Nu har den fått stå modell för husets alla golvlister.

Den illa passande ytterdörren från 1980-talet har också kunnat bytas ut. Här stoltserar nu en gammal pardörr som bekanta hjälpt till att skaffa fram. Så var det de där bortplockade stora fönstren som en gång i tiden gav stationshuset dess unika karaktär. Tro det eller ej, men fönstren som paret hade köpt av en äldre farbror många år tidigare, bara för att de var så stora och vackra, visade sig passa exakt med de gamla måtten på stationshuset.

Vilken lycka för både familjen, stationshuset och byn Gunnarsbo att Jenny och Rolle reste tillbaka till byn. Att de passerade grindstolparna en extra gång och att kärlek uppstod.

Sovrummet på övervåningen är ett av husets vackraste rum, tack vare originalfönstren. Väggen har målats med Gysinges linoljefärg Grön umbra, blandad med vitt. Dörrens gröna kulör är bruten Oxidgrön linoljefärg. Foto: LINDA ROMPPALA
Det mesta av interiören i Aspeboda stationshus är återbruk, dock inte elkontakterna som är inköpta på byggnadsvårdsbutiken Sekelskifte. De passar utmärkt till tapeten Nora från Boråstapeter. Foto: LINDA ROMPPALA

Vad huset lärt oss

1. Låt renoveringen få ta tid. Stressa inte upp dig av kommentarer och frågor kring när huset ska stå klart. Det som växer fram långsamt blir oftast bra.

2. Spara några små skavanker där du inte putsar och spacklar. Det är bara charmigt med det som skaver lite. Det finns annars en risk att interiören känns helt nytillverkad.

3. Återanvänd allt begagnat som går, det är både fint och miljövänligt.

4. Det är väldigt viktigt att ta hänsyn till husets ursprungliga proportioner.

5. Åk runt och titta på andra gamla hus i närheten, det ger energi och inspiration.

6. Har du en egen idé, kör på den oavsett vad andra i din omgivning tycker. Det viktigaste är att du själv trivs. 

LÄS MER: Jennie-Ann och Axel bytte storstad mot lantliv: ”Glada att vi vågade ta steget” 

LÄS MER: Sofie och Jacob gav den 120 år gamla gården nytt liv 

Se även:

Aktuellt just nu