1 av 2: Det gula trähuset ligger i Larv i Västergötland och är byggt 1915. Genom åren har det rustats upp men många detaljer finns bevarade. Nu försöker Jennie-Ann och Axel ge det sin sekelskifteskänsla tillbaka. Foto: Johanna Hagbard
2 av 2: Vackert stilleben med små glasflaskor i fönstret. Foto: Johanna Hagbard

Jennie-Ann och Axel bytte storstad mot lantliv: ”Glada att vi vågade ta steget”

Med sin sirliga snickarglädje och vackert spröjsade fönster var det gamla huset i Västergötland precis vad Jennie-Ann och Axel hade drömt om. Med ett spirande intresse för byggnadsvård, odling och självhushållning har de skapat sitt personliga paradis som andas såväl svensk sekelskiftesromantik som fransk bohemisk vintage.

Att kliva över tröskeln till Jennie-Ann Olssons och Axel Söderbergs hem på landsbygden utanför Vara känns lite som att färdas tillbaka i tiden. Här, i det hundra år gamla huset på Västgötaslätten, lever Jennie-Ann och Axel ett modernt liv som tar fasta på det bästa från förr – i allt från byggnadsvård och inredning till odling och mathantverk.

– En stor del av den här resan har varit att ställa om. Att odla vår egen mat, ta hand om ett gammalt hus på ett hållbart sätt och framför allt lära oss hur man gör det. Vi var nyfikna på något annat och är väldigt glada att vi vågade ta steget, förklarar Jennie-Ann.

Jennie-Ann är uppvuxen i Örebro och Axel i Karlstad. De träffades för tio år sedan när deras vägar korsades på den anrika nattklubben Nalen i Stockholm.

– Jag drev en liten rockklubb där och en kväll i maj hade vi bokat bandet Horisont från Göteborg. Axel var sångare i bandet och resten är historia, säger hon.

Jennie-Ann Olsson & Axel Söderberg

Ålder: Hon är 33 år, han är 40 år.

Yrke: Jennie-Ann är humanekolog och miljövetare, Axel är audionom och musiker.

Familj: Katterna Greta, 16 år, och Undis, 2 år.

Bor: På en gård från 1915 i Larv i Västergötland.

Just nu: Huset ska målas om och det planeras för fullt för trädgården med grusgångar, bersåer och en rosengård. Förhoppningsvis kommer även några höns att få flytta in på gården.

Jennie-Ann Olsson och Axel Söderberg. Foto: Johanna Hagbard

På den tiden bodde Axel i Göteborg och Jennie-Ann i Stockholm så de brukade träffas på halva vägen i deras kompis gamla torp.

– Där och då började vi drömma om ett eget gammalt hus på landet, säger Jennie-Ann.

Både hon och Axel längtade efter att komma ut i naturen, att få ägna mer tid åt varandra och sina intressen.

– Vi hade tröttnat på storstaden och ville flytta ut på landet och bidra till en mer levande landsbygd. Och ända sedan jag var liten har jag älskat gamla saker och gamla hus och drömt om att få ha ett eget litet kråkslott att ta hand om, berättar Jennie-Ann.

Paret letade länge efter ett äldre hus, men det var svårt att hitta något intressant då många av husen var sönderrenoverade. Men så en dag dök huset de hade drömt om upp. I det lilla samhället Larv låg den hundra år gamla gården Västergården och väntade på sina nya ägare.

– Huset var det vackraste vi sett och vi kände direkt att det var ”vårt hus”. Tyvärr var det alldeles för dyrt för oss men säljaren Mona kände nog lika starkt för oss så hon gick med på att sälja huset för summan som vi kunde få låna hos banken. Axel och jag är evigt tacksamma att Mona gav oss den här chansen, säger Jennie-Ann.

Biblioteket har fått en platsbyggd bokhylla som bland annat rymmer Axels skivsamling. Bokhyllans valv harmonierar med den jugendinspirerade snickarglädjen i öppningen till köket. Jennie-Ann och Axel har förvandlat den vildvuxna trädgården till en blomstrande oas med vackra kökstäppor. Foto: Johanna Hagbard
I hallen syns husägarnas förkärlek för gamla boots. De framtagna gamla pärlspontsväggarna har målats med linoljefärg. Foto: Johanna Hagbard
Det ljusa lantköket har en bänkskiva av betong som paret gjutit själva. Foto: Johanna Hagbard
Att ta hand om ett gammalt hus på ett hållbart sätt och lära oss hur man gör det har varit en stor del av vår resa.

Det gula huset med snickarglädje och klassiska korspostfönster ligger vackert inbäddat i grönska. Till boningshuset från 1915 hör även en drängstuga och tidigare även två lador, som paret en dag hoppas kunna köpa tillbaka till gården.

– Familjen Johansson som byggde gården sägs ha varit förmögen och haft ett stort jordbruk, berättar Axel.

Han och Jennie-Ann delar intresset för byggnadsvård och deras vision med huset är att bevara så mycket som går. Trots att huset rustats upp i omgångar under åren har de gamla detaljerna bevarats. De originaldetaljer som plockats bort har varsamt magasinerats på vindar eller i förråd.

– Vi vill ta vara på de material och hantverk som finns i huset i stället för att riva ner och sätta in nytt. När vi började renovera fönstren märkte vi att de hundraåriga originalfönstren var i bättre skick än de som var nyinsatta på 1990-talet. Det säger ganska mycket om kvaliteten i de material som användes när huset byggdes, säger Axel och konstaterar att fönstren som kittats om, oljats in och målats med linoljefärg nu kommer att kunna hålla i ett par hundra år till.

I den prunkande köksträdgården växer det mesta i grönsaksväg. Foto: Johanna Hagbard
Nyskördad lök och vitlök på tork bildar hemtrevliga blickfång i det lantliga köket som målats med linoljefärg i gammaldags kulörer. Foto: Johanna Hagbard
Det vackra trapphuset pryds av loppisfyndad konst. På kvällen sprids ett milt ljus från jugendlampan i koppar. Foto: Johanna Hagbard

Eftersom hållbarhet är en ledstjärna på Västergården har Jennie-Ann och Axel satsat mycket på återbruk och återanvändning.

– 1990-talsköket som fanns när vi flyttade in var i jättebra skick även om färgen inte var så kul. Genom att flytta skåpen och måla dem, samt gjuta en ny bänkskiva i betong, fick vi en helt annan känsla i köket, säger Jennie-Ann.

Det vackra köksgolvet fick paret överta från ett ödehus som skulle rivas. Bräda för bräda plockades det upp med stor varsamhet.

– Sedan fick golvet ett nytt liv här och blev fint efter lite såpskurning. Även kökskaklet köpte vi begagnat, det hade blivit över vid en renovering, säger Jennie-Ann.

Vi drömmer om att bygga en veranda i viktoriansk stil där vi kan sitta i var sin gungstol och bli gamla tillsammans.

Att restaurera ett hundra år gammalt hus tar tid, och huset är som de själva beskriver det, ”nästan färdigt, aldrig klart”. Ingen av dem hade någon renoveringserfarenhet sedan tidigare men gott om nyfikenhet och intresse för hållbarhet, hantverk och byggnadsvård.

– Vi inspireras av gamla fotografier från sekelskifteshem men även naturen i fråga om material, dofter och färgskalor. När det kommer till inredning eftersträvar vi även lite dekadent fransk bohemstil. Vi vill nog båda leva i ett hem som känns lite drömlikt, det är som att vi fantiserar ihop en scen om varje rum som vi inreder, säger Jennie-Ann.

Kakelugnen fick styra färgvalet i vardagsrummet där väggar och tak målats med äggoljetempera i kulören November från Av Jord. Foto: Johanna Hagbard
Det ombonade vardagsrummet får fint ljus från de hundraåriga korspostfönstren, som blev som nya efter att de kittats om, oljats in och målats med linoljefärg. Foto: Johanna Hagbard
I rummet intill köket, som används som ateljé och verkstad, vittnar flera lager av gamla tapeter om svunna tider. Foto: Johanna Hagbard
Inredning köper man bäst begagnat. Det är ju mycket roligare att gå på skattjakt än att köpa nyproducerat.

Att både hon och Axel är sakletare av rang råder det inget tvivel om, vare sig det gäller byggmaterial eller möbler.

– Inredning köper man bäst begagnat. Det är ju mycket roligare att gå på skattjakt än att köpa nyproducerat. Bättre för plånboken, bättre för miljön och roligare i längden, menar Axel och Jennie-Ann fyller i:

– Har man sprungit på loppis i hela sitt liv så har väl de flesta stilepoker passerat genom ens hem. Men nu får huset bestämma ganska mycket, vi inreder efter vad vi gillar men också vad som känns rätt i en sekelskifteskåk.

Inredningens färgpalett är dovt jordnära med vackra ytskikt av pärlspont, ådermålning och avlutad allmoge. Mest nöjda är paret med spänntaket i biblioteket och vardagsrummet, som de behandlat med kiselgur och äggoljetempera. En stor inspirationskälla till såväl möbelval som färgsättning är sekelskiftets stilbildare Karin Larsson.

– Jag älskar hennes färgkombinationer och hur hon blandade allmoge med jugend. Sedan vi upptäckte Av Jord, som är en fantastisk tillverkare av äggoljetempera, så har en helt ny färgskala fått komma in i våra liv, det är väldigt kul, säger Jennie-Ann.

Sovrummet med den stora järnsängen andas bohemisk vintagestil. Den mönstrade kudden syddes av en trasig gammal bordslöpare. Foto: Johanna Hagbard
Det 1990-talsrenoverade badrummet fick ett nytt uttryck när en vit tvättkommod ersattes av det ombyggda serveringsskåpet. Foto: Johanna Hagbard
Axels replokal på övervåningen har ett platsbyggt skrivbord gjort av spillmaterial som hittats på vinden. Foto: Johanna Hagbard

Jennie-Ann har alltid dragits till gamla miljöer och föremål och har så länge hon kan minnas drömt om att även få bevara sådana miljöer.

– Min mamma höll alltid på att testa nya måleritekniker när jag var liten och jag fick ofta vara med. Hon var väldigt orädd och visade att man inte behöver köpa nytt utan kunde klä eller måla om en möbel för att skapa en ny känsla i ett rum. Det var mycket ”en tager vad en haver” vilket jag tror bidragit till en hel del kreativitet, säger Jennie-Ann.

Idén om en hållbar livsstil spirar även utomhus, där Jennie-Ann och Axel har utvecklat sitt intresse för odling och självhushållning. Tanken föddes när de upptäckte hur mycket godare lokalproducerade grönsaker smakade än de som färdats från andra sidan jordklotet. Från en blygsam odling på den lilla balkongen i Majorna i Göteborg har de nu skapat en stor köksträdgård där det alltid finns något gott att skörda. Odlingsintresset har gått från att vara en ren hållbarhetsidé till att bli en passion för allt som har med trädgård att göra, förklarar Jennie-Ann:

– Nu vill jag, förutom köksträdgården, göra äppelspaljéer, skapa enorma fjärilsrabatter och anlägga en rosenträdgård med lavendel och timjan som marktäckare. Tänk vilken doftexplosion! Sedan drömmer vi om att bygga en veranda i viktoriansk stil där vi kan sitta i var sin gungstol och bli gamla tillsammans.

Tips och råd för att renovera hållbart

Återbruka mera. De allra flesta äldre hus är uppbyggda av återanvänt material, varför slänga material av god kvalitet bara för att det har använts? Är du försiktig när du plockar ner gamla byggnadsdelar och sparar materialet så samlar du på dig en guldgruva till framtida projekt. I ett gammalt fönster, där träbågen är för trasig att renovera, kan det vackra munblåsta glaset ändå sparas som en reservruta.

Använd färg som andas och transporterar fukt, som linoljefärg utomhus och äggoljetempera och linoljefärg inomhus. Det är färger som åldras med värdighet, är enkla att underhålla och till på köpet doftar underbart.

Såpskura obehandlade trägolv med linoljesåpa. Genom att såpskura golven skapar du ett skyddande fett- och smutsavstötande lager och golven blir ljusa och underbart vackra. Med såpskurade golv kommer ditt hem att dofta som en blandning av tallskog och vanilj året om!

Om du är nyfrälst på byggnadsvård, välj ut några få personer att fråga om råd, annars kan du lätt bli rådvill. Traditionella metoder bygger ofta på lokal kunskap, vilket innebär att man har gjort lite olika, det finns med andra ord många sätt som är rätt. Byggnadsvård handlar i grunden om att välja material och metoder som gör att huset kan stå kvar under lång tid och att det ska gå att reparera husets delar utan att byta ut dem helt.

Låt saker ta tid. Känn in huset, sök material och möbler begagnat och låt dina idéer mogna. Många förödande renoveringar och felköp görs bara för att man inte tagit sig tid att fundera ut vad som är bäst för huset och en själv i längden.

Se även:

Aktuellt just nu