Hantverkarna vägrade – då renoverade Anette och Joakim själva

Efter 26 år i Stockholm drabbades Anette av en stor längtan tillbaka till hemtrakterna i Blekinge. Planen blev nu att flytta innan döttrarna Ebba och Inez blivit för stora. Sökandet började i Ronneby och Karlshamn, men efter en semester som tillbringades i sommarparadiset Sölvesborg var familjen överens om att detta var platsen för dem.

– Vi strosade runt som vilsna turister, men välkomnades med en sådan värme från ortsborna. Här ville vi stanna, men skulle vi flytta över 50 mil, så skulle det vara till ett hus med extra allt, berättar Anette, som drömde om ett hem med kakelugnar, fiskbensparkett, pardörrar, djupa fönsternischer och kalkstens­skivor. 

Vid första visningen av Villa Magnolia var både Anette och Joakim helt sålda redan efter att bara ha sett fasaden och ­förrådet. 

– Jag tänkte, här får vi plats med alla våra saker. Och när vi sedan såg resten av huset kunde vi inte hitta ett enda fel, berättar Anette och erkänner att de var så förblindade av all skönhet att de kanske blundade för mängden jobb som skulle krävas för att nå drömmen.

Tillsammans hade de tidigare renoverat både lägenhet, villa och kolonistuga, så erfarenheter fanns det gott om. ­Dessutom är Joakim från början snickare och numera utbildad byggnadsingenjör. 

Anette var full av idéer och redo för måleriarbetet och ­hantlangarrollen. Efter nästan tio år som tapetserare och en livstids passion för hem och inredning fanns välbehövlig kunskap även på hennes sida. 

– Här skulle äntligen alla stilar som vi gillar rymmas. Och med två vardagsrum fanns möjligheten att inreda varsitt, i precis den stil vi själva föredrog. 

Anette tenderar att fastna för äldre ting medan Joakim ­föredrar en blandning av modern design och 1960-tal.  

I begynnelsen var det en trädgårdsmästare som lät bygga huset, och hela gatan tillhörde då trädgårdsmästeriet med stora odlingar och växthus. I dag finns bara en liten del av trädgården kvar, sedan den enorma tomten styckats av genom åren. 

Husets äldsta delar är från 1878 med pampiga entré­pelare och burspråk tillbyggt under 1937. Huset i två plan, som med tiden fått ytterligare en tredje våning, totalt 11 rum och en boyta bestående av 240 kvadratmeter, landade nu i familjen Larssons ägo.

Vi har gjort allt själva, utom elarbete, eldstäder och ett av våra badrum, trots att tanken från början var att hyra in mycket mer hjälp

Arbetet kring att återställa villan drog i gång med väldig fart. Tyvärr var många originaldetaljer borttagna efter husets ­renovering under 1960-talet. Tidstypiska golvsocklar lyste med sin frånvaro, sorgsna gabondörrar prydde samtliga rum och köket hängde på trekvart. Även kakelugnen krävde renovering och nya rör behövdes till öppna spisen. 

– Vi har gjort allt själva, utom elarbete, eldstäder och ett av våra badrum, trots att tanken från början var att hyra in mycket mer hjälp. Egentligen var vi ju renoveringströtta sedan tidigare projekt. Men det var faktiskt svårt att hitta lediga hantverkare som var villiga att ta sig an uppdragen.  

Intill köket fanns nämligen en nio meter hög tjänstetrappa som skulle rivas för att ge plats till både ett badrum högst upp, ett rymligt skafferi på mittenplan samt förråd längst ner. Men det hela visade sig vara ett jättejobb. 

– Alla hantverkare bara vände oss ryggen och till slut rev vi den höga trappan själva. Det var ett läskigt, djupt schakt och vi var oroliga att Joakim skulle ramla och slå ihjäl sig under arbetets gång. 

Byggnadsantikvarier hade kanske tyckt att det var sorgligt att hela originaltrappan togs bort, men både Anette och Joakim var överens om att bonusutrymmet gav betydligt större vinster än ett extra trapphus. 

Efter enormt slit ersattes trapprummet på andra våningen av ett rymligt skafferi med plats för extra kylskåp, sopsortering och massor av förvaringsutrymmen. Köket med bänkskivor i gråbrun kompositsten har blivit husets favoritrum. 

– Egentligen ville jag satsa på kalksten, men Joakim röstade på ett mindre ömtåligt material. Så valet blev fläcktålig Silestone.

När kompisarna gjorde annat, sysslade jag själv mest med inredning

Anette är den som ansvarat för måleriarbetet och hon har ända sedan 12-årsåldern haft ett stort intresse för inredning.

– Mitt första auktionsköp som ung var en trampsymaskin. När kompisarna gjorde annat, sysslade jag själv mest med inredning. Min farmor drev en hemslöjdsaffär och i släkten fanns allt från konstnärer till händiga slöjdlärare, berättar Anette. 

Ytterligare förvandlingsarbeten väntar dock runt hörnet när Anette snart påbörjar nästa renoveringsprojekt – ett 1950-talshus med stor potential. Efter att reportaget ­fotograferats har paret valt att gå skilda vägar och sorgligt nog behövt släppa sitt älskade Villa Magnolia. Nu närmar sig i stället nya utmaningar. 

– Denna snickare och hans tapetserare har teamat ihop bra genom alla dessa år, men nu är det en ny fas i livet. Trots ­drömmen som gått i kras, ser jag det inte som ett nederlag. Just nu gläder jag mig åt det nya huset, säger Anette vars inrednings­iver trots allt består. 

LÄS MER: Familjen ville inte renovera – köpte ett tomt hus med byggdamm

LÄS MER: Bygg ditt drömhus – stor guide med 11 budgetsmarta modeller

LÄS MER: Nils skapade drömträdgård med inspiration från Japan

Se även: