De lämnade nybyggd lägenhet i Stockholm för gammal prästgård på landet

Det är en gnistrande klar och frostig vintermorgon. Kvistbro prästgård ligger på slätten helt vid sidan av den gamla faluröda kyrkan med det tillhörande gamla klocktornet, med anor från 1600-talet. Prästgården, en ståndsmässig gulmålad träbyggnad från mitten av 1800-talet ligger inbäddad av höga björkar och syrenbuskar. Infarten, stor nog för att färdas hit med häst och vagn, med en rundad gräsmatta och den grusade planen leder oss fram till entrén, som ramas in av fyra pelare på en bred stentrappa.

Flera entrédörrar vittnar om den ursprungliga funktionen som prästgård. En ingång till den tidigare pastorsexpeditionen, som numera användas som hemmakontor, ligger i direkt anslutning till biblioteket, som används som pysselrum. Dörren i mitten leder in till hallen, den stora salongen och en trappa upp där familjens sovrum ligger med ytterligare en salong. Dessutom finns här en hel oisolerad vind med stor potential för ytterligare rum som hemmagym, ateljé eller vad man vill. Den tredje ingången, som fanns tidigare, var köksingång för tjänstefolket.

Det är kul att se tillbaka på den tiden, för vi kunde inte tänka oss annat än att bo i en storstad.

Lena och Johans gemensamma resa började i Stockholm där de båda bodde.

– Vi bodde i vår älskade lägenhet i Hammarby sjöstad med närhet till allt runt hörnet. Det är kul att se tillbaka på den tiden, för vi kunde inte tänka oss annat än att bo i en storstad, säger Lena.

De trivdes i Stockholm, men hade även tankar på att flytta till Berlin eller New York någon dag.

– Sedan föddes Elias och vi fick ett helt nytt perspektiv på saker och ting. Det är intressant hur man helt plötsligt tänker i andra banor när man skaffar barn.

De är båda uppvuxna på landet och kände att de ville ge samma slags uppväxt till sina barn. Först gick tankarna kring en sommarstuga utanför Örebro, för att det ligger mitt emellan orterna där de själva växte upp och barnen skulle ha närmare till farmor, farfar och mormor.

Vad var det värsta som kunde hända? Trivdes vi inte, så fanns ju Stockholm alltid kvar.

Under tiden de funderade på sin framtid slogs Johans jobb ihop med ett bolag i Örebro och Lena blev gravid med Noel.

– Det blev en formbar och annorlunda lösning, som gav modet att tänka; Vi kör!

Flytten gick till Örebro och en lägenhet på heltid.

– Vad var det värsta som kunde hända? Trivdes vi inte, så fanns ju Stockholm alltid kvar.

Medan de bodde i lägenheten i Örebro, kunde de leta efter drömhuset utan stress.

– Drömmen var någon slags gård, gärna med en stor lada eller flera till. Så småningom kom Kvistbro prästgård, med ett väldigt bra läge, ut till försäljning.

När Lena klev innanför dörren kände hon direkt att det var här hon ville bo.

– Med så många rum och så mycket yta för barnen att växa upp på, var det som en dröm. På sommaren är det underbart för barnen att springa ut och in som de vill och vi har en stor trädgård att hänga i, leka och umgås.

Paret älskar också att det bara är åkrar och skog bakom huset så att de får vara lite för sig själva.

– I början visste vi inte riktigt hur vi skulle använda alla rummen och hur vi skulle få våra få möbler att räcka till.

Jag trodde inte det förut men det är faktiskt viktigt att bo in sig.

De möblerade med det som fanns och hittade fynd från släktingars vindar och gick på loppisar.

– Efter ett tag känner man vad man trivs med och vill behålla och vad man vill uppdatera. Jag trodde inte det förut men det är faktiskt viktigt att bo in sig. Rum som man från början trodde skulle användas på ett visst sätt blir ofta något annat. Och man måste ge huset och livet utrymme att utvecklas, så det är bra att inte ha en helt klar plan från början, säger Johan.

Lena gjorde en grundfärgpalett och en skiss med en särskild känsla för varje rum. Kulörerna gjorde att det blev enklare att flytta möbler och inredning mellan rummen, för de passar ihop och det blir automatiskt en röd tråd i inredningen.

– Något vi också har tänkt på genomgående i planeringen av inredning och kulörer, är att vi vill att det ska kännas mysigt och ombonat. Vi vill ju behålla själen i huset, samtidigt som vi inte bara vill ha gamla saker och möbler utan hitta en skön mix. Försöka få till en modern och lantlig stil som passar oss, säger Lena.

– Efter många år av vitt och fräscht, har gjort att vi nästan blivit allergiska mot helvitt på allt. Det är också skillnad att bo i en gammal prästgård från 1800-talet mot att bo i en nyproducerad lägenhet i Stockholm.

Efter många år av vitt och fräscht, har gjort att vi nästan blivit allergiska mot helvitt på allt.

Den stil de hade där kändes inte som den passade i nya huset.

– Vi älskar det rustika och ombonade snarare än det moderna och avskalade. Men man får hitta en balansgång mellan modernt och gammalt. Vi skulle även vilja testa att bygga egna möbler och inredning för ytterligare en personlig touch.

Men ingen av dem har bott i hus innan eller har någon erfarenhet direkt av att bygga saker. Johan är väldigt duktig på att läsa på om saker, så han klarar det mesta utifrån det. Lena är den pyssliga som testar sig fram och är mer spontan, vilket kanske gör att allt inte blir perfekt gjort, konstaterar de.

– Vi tar ett rum i taget när vi renoverar och har fått ovärderlig hjälp från våra släktingar, speciellt Johans föräldrar, förklarar Lena.

Det första de gjorde om när de flyttade in var hallen, som var helvit. Nu har den fått en varm, grå nyans som gör att entrén känns mysigare och mer inbjudande.

– Vi har en del kvar att göra med förvaringen i hallen och har inte riktigt kommit fram till den bästa lösningen ännu.

Därefter var det sonen Elias tur.

– Han kan ha lite svårt för förändringar ibland, så därför valde vi att göra hans rum tidigt så att han kunde få som han ville ha det.

I början var vi lite stressade över allt som behövde göras, men har huset stått och klarat sig i 150 år så gör nog inte ett eller två år till någon större skillnad.

I köket har de påbörjat en viss renovering, väggarna har fått en härligt grön nyans som heter Deep Paris. Överallt i huset ser man hur de varsamt förfinat och renoverat.

– I början var vi lite stressade över allt som behövde göras, men har huset stått och klarat sig i 150 år så gör nog inte ett eller två år till någon större skillnad, konstaterar Johan.

En av de stora fördelarna med huset är att nu finns det gott om plats.

– Vi älskar att kunna bjuda hem alla och fira jul. Det känns underbart att vi äntligen har plats för gäster, det är något vi aldrig haft tidigare, säger Lena.

LÄS MER: Paret sålde drömhuset: "Kände en stor befrielse"

LÄS MER: Lyckliga slumpen – så lyckades Jaana knipa häftiga vindsvåningen

Se även: