1 av 2: Missionshuset är byggt 1866. Foto: ANNE NYBLAEUS
2 av 2: Församlingssalen gjordes om med försiktighet för att inte förstöra husets historia. Foto: ANNE NYBLAEUS

De köpte ett missionshus – förvandlade det till sitt hem

Utmaningarna var många när Lotta och Henrik köpt ett gammalt missionshus i Valö i Uppland. Hur inreder man en stor församlingssal? Vad gör man med predikstolen? I dag är problemen lösta och huset pyntat för jul.

I ett öppet landskap av hagar och ängar bara en halvtimmes bilkörning från Stockholm ligger det lilla samhället Valö. Bland de första i raden av hus tronar det före detta missionshuset, en jugendbyggnad i trä, med höga spröjsade fönster. I det vintriga landskapet glittrar huset som en julsaga. Från förstugan kommer vi direkt in i stora salen som en gång fungerade som församlingssal.

– Huset byggdes ju inte som bostad så rumsfördelningen var inte helt lätt att få till när vi skulle flytta in med två barn, berättar Lotta.

Stommen till missionshuset byggdes redan 1866 och utökades 1911 med en vacker vinkelbyggnad med torn. Då inreddes också en vaktmästarbostad på övre våningen.

– Den stora församlingssalen är helt unik och måste förstås bevaras, eftersom den berättar om husets historia, säger Henrik.

Den stora salen är bevarad i sin helhet, precis som när Missionsförbundet hade sina möten här. Långbordet är dukat för jullunch med mörkröd linneduk. Foto: ANNE NYBLAEUS
Henrik och Lotta fick förslag om att dela upp den stora salen i flera mindre rum, men ville för allt i världen behålla missionshusets själ. Lösningen var i stället att möblera "tre rum i rummet", vardagsrum, matsal och kök. Gunghästen är en älskad leksak fyndad på loppis. Förvaringsbänken har Henrik byggt med plats för en inbyggd tv. Foto: ANNE NYBLAEUS

Hemma hos familjen Lönn

Här bor: Charlotte Lönn, 38, och Henrik Lönn, 40, med barnen Sofia, 4 och Carl, 1.

Gör: Charlotte är ekonom. Henrik arbetar med marknadsföring.

Var: Valö i nordöstra Uppland.

Huset: Ett missionshus byggt 1866, ombyggt till nuvarande utseende 1911 med en boyta på 180 kvadratmeter fördelade på 5 rum och 2 badrum.

Lotta Lönn med sonen Calle. Foto: ANNE NYBLAEUS

Genom inredningen har de försökt att skapa olika rum i rummet, som mäter hundra kvadratmeter och har fyra meters takhöjd. Här ryms numera ett öppet kök, en soffgrupp och en generös matsalsgrupp, vilket gör att familjens hela sociala yta finns i salen utan några avdelande väggar.

– Det första lilla provisoriska matbordet med fyra stolar som placerades mitt i rummet på en matta såg ut som en dockmöbel på ett frimärke, skrattar Lotta.

Henrik löste problemet genom att såga till ett fyra meter långt matbord, vilket blev mer proportionerligt i rummet. En stor soffgrupp inköptes på Blocket för en tusenlapp, och fick nya överdrag. Sex likadana trasmattor syddes ihop till en enda stor matta och lades under. Husets tidsanda har förstärkts genom antika möbler, inhandlade på traktens auktioner till mycket låga priser. Alla glas, kristallskålar, ljusstakar och andra småprylar är ärvda eller fyndade på loppmarknader.

Gottebordet står läckert uppdukat. Foto: ANNE NYBLAEUS
Den gamla predikstolen har dekorerats med granris dagen till ära. Foto: ANNE NYBLAEUS
När det var dags att baka pepparkakshus kunde Henrik inte låta bli att göra en kopia av missionshuset, till och med det lilla tornet är på plats. Foto: ANNE NYBLAEUS
De hemstöpta ljusen brinner fint i julljusstaken. Foto: ANNE NYBLAEUS

Just nu är salen rustad för julen med prunkande amaryllis och en ståtlig gran som når ända upp till taket. Lotta beskriver sig själv som en passionerad julpysslare.

– Det är så roligt att göra saker själv till julen. Att stöpa ljus, baka och laga mat. Vi brygger även öl av vår egen humle och serverar cider från trädgårdens äppelskörd.

De vackert etiketterade flaskorna är försedda med kapsyler från egen kapsylmaskin, vilket Henrik beskriver som det roligaste i hela processen. Han har även ritat mallar och skurit ut byggdelar till den kopia av missionshuset som står här i form av ett pepparkakshus.

Den stora församlingssalen är helt unik och måste förstås bevaras, eftersom den berättar om husets historia.
Barnen har ett lekrum i salen intill, men drar sig gärna in i stora salen. Den stora soffgruppen är ett Blocketfynd som klätts om. Foto: ANNE NYBLAEUS

Missionshuset har fungerat som privatbostad sedan 1994, men underhållet var rejält eftersatt när paret köpte huset 2012. Hängrännorna hade blåst ut i skogen, skorstenen hade tagit stryk av frosten och diskmaskinen hade stått och läckt under lång tid.

– Vi inledde renoveringsarbetet med att krypa ner i husgrunden, där arbetet sedan pågick under flera veckors tid. Lika tungt var det att klättra runt på taknocken i höstregn med murbruk i en ryggsäck. Men det var förstås en förutsättning för att huset inte skulle ta ännu mer skada. I det tidigare köket har golvet delvis bytts ut mot nya golvtiljor av samma kvalitet som originalgolvet. Alla golv i huset har målats med tre lager linoljefärg i en grå kulör som även återkommer i trösklar, predikstol och andra snickerier. Väggarna i salen har fått en återskapad sekelskiftestapet från Kjellbergska gården i Gävle.

– I stora salen fanns en upphöjd scen som skulle skrotas, men jag slipade och oljade den, och nu fungerar den som bänkskiva i vårt nya kök, berättar Henrik.

Den ena långväggen i salen är inredd som kök med en köksö. Lotta och Henrik är nöjda med att de avstod från överskåp i köket, vilket ger en luftigare känsla. Bänkskivan på köksön har Henrik tillverkat av golvet från den gamla scenen som fanns i salen. Kök och armaturer, Ikea. Foto: ANNE NYBLAEUS
Lotta och Henrik tar till vara så mycket som möjligt från det gamla missionshuset. Här är det ett gammalt bakbord som kommit till användning framför fönstret. Foto: ANNE NYBLAEUS
Rummet i fil med stora salen kallas lilla salen och används till både pyssel och lek. Foto: ANNE NYBLAEUS

Det generösa köket löper längs salens långsida, och har delvis klätts in med pärlspont för att smälta in i rummet. Inga överskåp sattes upp för att bevara den öppna känslan.

– Hela köket är byggt med omsorg om att inte göra någon permanent åverkan. Det står fritt på ben och har utanpåliggande installationer, så om man någon gång vill ta bort det, blir det bara två små hål i golvet att fylla igen och måla över, säger Henrik.

Fönstren var i gott skick men det saknades innerfönster, så Henrik fräste själv ut profiler till nya fönsterbågar från kärnvirke.

– Det visade sig vara riktigt svårt att göra fönster, det är en av få saker jag inte tänker göra en gång till i mitt liv! Jag känner verkligen stor respekt för de hantverkare som utförde detta för mer än hundra år sedan, utan tillgång till de maskiner vi har i dag.

LÄS MER: Så gav Sofia 1800-talshuset nytt liv – fick juligt drömhus 

LÄS MER: Lina rustade upp det gamla tornhuset – blev sagolikt fint

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Inspireras av Leva&Bo - just nu 6 nr för endast 99 kr. Köp nu!