Carinas häftiga trädgård med återbruk och oväntade inslag

Mitt ute i skogen, långt bort från det mesta och i slutet av en smal väg, dyker det plötsligt upp ett litet falurött torp. Det har vuxit genom åren, efterhand som det har byggts till och slagits ihop med uthus. Framsidan består av en prydlig, rejält tilltagen grusad gårdsplan.

Redan här väcks nyfikenheten av Carina Willanders konstfulla stilleben och lekfulla arrangemang av växter och udda ting. En snabb blick in i gången mellan torpet och närliggande förråd lockar en genast att trava i väg för att utforska trädgården närmare. Det går inte fort, för gång på gång hejdas man i steget, när ytterligare en humoristisk dekoration eller fiffig konstruktion överraskar. En del sticker ut som tydliga utropstecken, som vägskyltarna eller den långa skärmväggen gjord av en gammal byggställning och gröna, rostiga takplåtar. Andra är halvt dolda i grönskan och upptäcks inte omedelbart – som ett rostigt cykellyse i prydnadsgräset eller spisluckorna av gjutjärn i bädden av marktäckare. 

Det är kreativt, lekfullt och en smula knasigt. Tufft och samtidigt väldigt charmigt. Dessutom uteslutande gjort med återbruk av gamla prylar. Det känns inte oroligt och plottrigt, för många av tingen har en skön patina och ett lågmält uttryck som gör att de lätt gifter sig med omgivningen.

Dessutom är tomten stor, frodigt grön och härligt blommig därtill. All den här skönheten har vuxit fram allteftersom, dels ur sorg, dels som ett resultat av begränsad budget.

Carina och maken Magnus köpte torpet för att det var ett billigt boende. Sedan följde många år när de bollade en tidsslukande kombination av jobb, växande familj och egenhändig renovering. Paret ville inte skuldsätta sig i onödan, utan valde tålamodets väg. Det fick ta tid, och eftersom de inte hade bråttom hann de också tänka ut fiffiga lösningar och återbruka gammalt material, inhandlat billigt på byggåtervinningar och skrotupplag. Och det som först gjordes av nödvändighet utvecklades efterhand till en självklarhet. Återbruk har blivit deras grej.

– Det är billigt eller till och med gratis, förklarar Carina utan omsvep. Dessutom är det mer personligt och helt unikt – men framför allt är det roligt! Magnus brukar säga att jag alltid gör saker två gånger, för först gör jag allt inne i huvudet. Att klura och fundera på olika lösningar är bästa kvällsnöjet innan man faller i sömn med drömmar färgade av blommor och grönt.

Det var något ljust och roligt att sysselsätta tankarna med mitt i all bottenlös förtvivlan.

Den långsamma renoveringen gav inte mycket tid över för trädgård, men Carina lät sig inte stressas. Här finns inga grannar som kan ha åsikter om hur det ser ut på tomten, så hon kunde i lugn och ro rädda det som räddas kunde ur torpets gamla rabatter – rosor, pioner, schersmin, syren och snödroppe – för att sedan effektivt ta död på den kirskål som hade invaderat marken genom århundraden.

– Sedan började vi ganska enkelt med en stor gräsmatta som gav plats åt lekande barn, bollspel och studsmatta.

Den stora sorgen inträffade för några år sedan, när Carinas pappa blev sjuk och gick bort. Under hans sista tid pratade de länge om huruvida det finns något efter detta liv, och var de då skulle mötas igen. Det blev en trösterik tanke att klamra sig fast vid.

– ”Vi möts i trädgården” sa jag till pappa, och så spann vi planer och pratade om hur den skulle kunna se ut. Det var något ljust och roligt att sysselsätta tankarna med mitt i all bottenlös förtvivlan.

Jag grät och grävde, och grävde och grät lite till.

Mitt i fagraste sommartid gick hennes far slutligen bort. Trädgården var då långt ifrån så vacker som i deras tankar, men Carina började arbeta för att göra den till det där lilla paradiset på jorden där de skulle mötas. Sorg förvandlades till handlingskraft.

– Jag grät och grävde, och grävde och grät lite till, berättar Carina. Det var precis vad jag behövde. Jag fick gå i mina egna tankar och samtidigt arbeta mig fysiskt trött.

Efterhand kom glädjen tillbaka, eftersom det är svårt att vara ledsen för evigt när man är omgiven av växter som gror och spirar. Carinas pappa är också närvarande på flera sätt. När de röjde hans förråd och garage hade hon inte hjärta att slänga alla saker – just för att de var pappas. – Men det finns en gräns för vad torpet rymmer, konstaterar hon.

Och gömmer man allt i förråden, där det inte kan ses, blir det ju helt poänglöst. Så kom cykellyset, traktorsätena, spisluckorna och annat skrot att hamna ute i rabatterna.

Knasigt, kanske, men det passar oss och det här är gjort för oss.

Skrot är väl något av tradition just här, för en gång i tiden bodde en skrothandlare i torpet, omgiven av sitt skrotupplag. Även om skrotupplaget sedan länge är borta kan man till barnens glädje ännu gå på skattjakt i omgivningen och göra rostiga fynd. Barnens skrotfynd har funnit sin plats ute i trädgården, liksom fynd från torpets vind och prylar från Magnus föräldrahem. Det har sedan inspirerat paret vidare till inköpsrundor på lokala skrotåtervinningar.

– Året Magnus fyllde femtio fick en 50-vägskylt följa med hem, berättar Carina. Knasigt, kanske, men det passar oss och det här är gjort för oss. Vad andra tycker ska man inte bry sig om.

Carina förvånar lite när hon säger att hon aldrig har betraktat sig själv som duktig på växter, och att de har en underordnad betydelse. Hon förtydligar snabbt att det inte måste vara några speciella sorter eller sällsynta raringar. Istället anpassar hon sig till de växter hon redan har eller vad hon kan komma över billigt eller gratis och stoppar sedan ner dem i rabatterna.

LÄS MER: Nils skapade drömträdgård med inspiration från Japan

LÄS MER: Annas lekfulla trädgård – en oas för stora och små

LÄS MER: Så underviker du misstagen när plantorna ska flytta ut

Se även: