Mycket sten och andra naturmaterial är den röda tråden både inomhus och i trädgården. ”Huset går i en modern stil och då ville vi ansluta till det även utomhus” säger Anna. ”Boxen” är ett attefallshus, som rymmer både förvaring, tvättstuga med pentry och gästrum. Det avlastar huset, som inte är så stort. Fasaderna är klädda med obehandlad ceder. Foto: KARIN WILDHEIM

Anna och Christopher byggde hållbart och modernt hus nära havet

Energin. Ljuset. Att det är så luftigt. Man behöver nästan aldrig ha lamporna tända. Så beskriver Christopher hans och Annas nybyggda hus som inte ligger många meter från bästa surfstranden i Apelviken i Varberg.

Karin Hylander

Frukost på takterrassen med solen i nacken och utsikt över Kattegatt. Att somna med Karlavagnen glimmande utanför takfönstret. En vintergrillning i öppna spisen på altanen. Det finns många skäl till att Anna Bengtsson, Christopher Pihlblad och sönerna Levie och Liam trivs i sitt havsnära hus i Apelviken i Varberg. De smala gatorna snirklar sig från sandstranden upp genom sommarstugeområdet mot bronsåldersgraven Randens hög. Det här har varit en viktig plats för människor i årtusenden. Och blåsig!

Nästan ända längst upp ligger familjen Bengtsson-Pihlblads villa och gäststuga. Insmugna i slänten med grånande, obehandlad ceder på fasaderna, men samtidigt utmanande i arkitekturen. Bostadshuset under välvt tak av titanlegerad zink och attefallaren som en kub med glasinramad terrass på toppen.

– Det känns verkligen som att vi bor på landet men nära stan, säger Anna, som har sju minuters cykelväg till torget men nästan dagligen ser en rådjursfamilj på tomten eller en räv smita förbi.

– Här finns till exempel ingen gatubelysning utan man har hela stjärnhimlen över sig, tillägger Christopher.

HEMMA HOS ANNA & CHRISTOPHER

Här bor: Anna Bengtsson, 41, och Christopher Pihlblad, 39, med sönerna Levie, 5, och Liam, 2.

Gör: Anna är produktionschef på Martin&Servera i Halmstad. Christopher konstruktionsansvarig på familjeföretaget Pivab i Veddige.

Var: I Varberg, åtta mil söder om Göteborg.

Bor: Souterränghus byggt 2016–2017 med en byggyta på 90 kvm och boyta på 110 kvm. Attefallshus, 25 kvm. Arkitekt, Gert Olof Abrahamsson/Mithouse.

Instagram: @annabengtsson1979

Christopher och Anna med sönerna Levie och Liam. Foto: KARIN WILDHEIM
En underhållsfri fasad är praktiskt i det blåsiga, soldränkta och saltstänkta läget. Valet föll på obehandlad ceder. Rheinzink är ett lika hållbart som vackert takmaterial, som passar för det välvda taket. Foto: KARIN WILDHEIM
En stor öppen spis utomhus blev pricken över i intill entrén. ”Jag är uppvuxen med utespis och minns hur mycket vi satt där”, säger Christopher. Foto: KARIN WILDHEIM

Egentligen hade de inte alls tänkt bygga något hus. Paret bodde mitt i stan i en vindsvåning från 1891 på hundra kvadratmeter och trivdes utmärkt. Inredning var inget stort intresse och de ville hinna mer i livet än att bara bo.

– Vi är en aktiv familj, säger Anna, som betecknar sig som en ”avdankad fotbolls- och bandyspelare” som gärna springer, simmar i havet och cyklar. Christophers favoritsporter är surfning, cykling och skidåkning.

Men så började de planera för barn och tanken på att släpa en liggvagn flera trappor upp utan hiss var inte så lockande. Samtidigt erbjöd Annas mamma med sambo dem att stycka av en tomt i Apelviken. Erbjudandet var för bra för att vifta bort.

Så nu sitter vi här, runt köksön i Apelviken, och mumsar på äldsta pojkens egenhändigt bakade chokladkaka och pratar husbygge.

Matplatsen är naturligt placerad vid det stora bågformade fönstret. Bordet är byggt av återbrukat virke från gamla, kinesiska träbåtar. ”I början luktade det rätt mycket tjära”, berättar Anna. Matsalsbord, Artwood. Fåtölj, Mio. Braskamin, Nordpeis. Foto: KARIN WILDHEIM
I souterrängdelen bor Anna och Christopher på övervåningen. Pojkarnas rum ligger nära men ändå avskilt en trappa ner. Foto: KARIN WILDHEIM
Skinn är ett praktiskt material i en barnfamilj, tycker Anna och Christopher. Soffa, Hjort Knudsen. Fåtölj, Mio. Foto: KARIN WILDHEIM

Inne är ute och ute är inne hemma hos Anna, Christopher, och sönerna. Det ser rymden och öppenheten till, tillsammans med fönsterpartier från golv till tak och fyra direktutgångar från allrummet till trädäcket, som löper runt hela huset. Ändå har familjevillan inte större byggyta än 90 kvadratmeter. Mer än så medger inte detaljplanen.

– Genom att bygga halva huset i suterräng fick vi mer plats, säger Christopher.

Från det kombinerade köket och vardagsrummet går en halvtrappa ner till pojkarnas krypin och en halvtrappa upp till föräldrarnas sovrum med en generös walk-in-closet.

Vi lägger hellre lite mer pengar för saker som håller länge. Naturligt och hållbart ska det vara.

Att ge Varbergsarkitekten Gert Olof Abrahamsson i uppdrag att rita villan var självklart. Han är känd för sina rundade tak och för att mixa fönster i olika storlekar och form för maximalt ljusinsläpp och fina skuggspel. Åtskilliga hus utmed Hallandskusten bär Gert Olofs prägel. Han har rykte om sig att vara bra på att optimera ytorna och lägga huset rätt.

– Gert Olof besökte platsen vid olika tider på dygnet innan han bestämde hur huset skulle placeras, berättar Anna.

Dessutom valde Anna och Christopher att anlita ett lokalt byggföretag som totalentreprenör för en snabbare, tryggare men lite dyrare byggprocess. Att komma så billigt undan som möjligt var aldrig ett mål, däremot att hitta prisvärda alternativ. Därför har de satsat på kvalitet och äkta material, som bara blir vackrare när de nöts.

– Vi lägger hellre lite mer pengar på saker som håller länge. Naturligt och hållbart ska det vara, säger Anna.

Räcket i glas gör att sittplatsen på takterrassen blir vindskyddad. Det behövs i Apelviken. Dessutom ger det även utsikt för barnen och dem som sitter ner i loungegruppen. Foto: KARIN WILDHEIM
Det välvda taket och de genomtänkta ljusinsläppen ger huset en annorlunda och speciell stämning. Foto: KARIN WILDHEIM

För att hålla budgeten har de i stället gjort mycket själva. Trädäcket med utedusch och pergola är deras eget verk. Gäststugan har de också inrett själva med hjälp av släkt och vänner.

– En kusin la golvet, en kompis drog VA och en smed i Veddige göt räcket, säger Christopher.

När det kom till att inreda huset blev det knepigt.

– Det finns så otroligt mycket att välja på och vi visste inte riktigt vad som var vår stil, säger Anna.

Men så bestämde hon och Christopher sig för att börja med golven. Plötsligt föll allt på plats.

– Vi la kalksten på golven i hela huset och utgick från det. Golvet byter man ju inte ut och sten blir aldrig omodernt.

Nu ligger det varmt gråbruna stenplattor på alla golv. Samma kalksten sitter på väggarna i badrummet.

Enda nackdelen är att den öppna planlösningen i kombination med stengolvet gav lite eko i början. En stor och tjock ullmatta under matsalsbordet löste problemet.

Köket, liksom resten av huset har golv av kalkstensplattor. En extra poäng med det lite spräckliga kalkstensgolvet är att dammkornen blir osynliga på det hur ljuset än faller in. Kalkstensplattor Nordic Grey, Flisby. Kök, Poggenpohl. Vitvaror, Gaggenau. Foto: KARIN WILDHEIM
Köksön fungerar både som samlingsplats och rumsavdelare. Hela huset, liksom väggarna i badrummet, har golv av kalksten. Barstolar, Hay. Kalkstensgolv Nordic Grey, Flisby. Vitvaror, Gaggenau. Foto: KARIN WILDHEIM
Bruna fönsterkarmar? Det lite otippade valet är ett resultat av många promenader i olika bostadsområden för att söka inspiration. ”Vi ville ha något som såg naturligt ut men ändå sticker ut lite”, säger Anna. Foto: KARIN WILDHEIM

Husets hjärta är köket. Det är det första man ser när man stiger in genom dörren och det utgör en av tre delar i det stora allrummet. De övriga är vardagsrumsdelen och matsalen, inramad med glaspartier från golv till tak.

– Det innebar att köksinredningen behövde vara snygg i sig. Vi valde ett kök med naturlig träkänsla. Man kan se årsringarna! Det gör att köket blir som en möbel i sig, säger Anna.

Vad i sitt nya hus är de då mest nöjda med?

– Energin, ljuset och att det är så luftigt. Man behöver nästan aldrig ha lamporna tända, säger Christopher.

Frågan är dock om inte läget är det allra viktigaste.

– Att kunna rulla nerför backen tvåhundra meter för att ta en simtur i havet eller en pizza på Brittas Strandveranda – det är ett lyxigt liv, konstaterar Anna.

Se även: