”Rikard den III” heter fotografiet av Henry Bronett med den törstiga bulldogen.
1 av 3: ”Rikard den III” heter fotografiet av Henry Bronett med den törstiga bulldogen. Foto: hb
”Solros”. En bild som skulle kunna vara
2 av 3: ”Solros”. En bild som skulle kunna vara
3 av 3 Foto: Henry Bronett

Henry Bronett gick från cirkusdirektör till fotokonstnär

Henry Bronett är mer eller mindre uppväxt i cirkusmanegen, på berömda Cirkus Scott. Nu är han författare och konstnär, men han var bara några år gammal när han stod i manegen för första gången.

– Det var en helt otrolig känsla, det lade nog grunden till mitt behov av att bli sedd. 

Första uppträdandet på Cirkus Scott var Henry Bronett inte mer än tre år gammal och hade en liten cowboydräkt på sig, med små miniboots. Han red in, blev placerad på en vagn och hällde en hink med konfetti över huvudet på kusken.

– Jag glömmer aldrig publikens reaktioner. Det var nog där och då som behovet att andra ser vad man gör föddes.

Idag har han lämnat manegen och säger att det exhibitionistiska behovet blir tillgodosett av att han ställer ut sina konstverk och publicerar texter. Han är aktuell på flera svenska gallerier.

– Som konstnär kan jag kombinera behovet att bli sedd med behovet av att vara i fred som också är väldigt stark hos mig.

ANNONS: Här hittar du Henry Bronetts stämningsfulla fotokonst 

”Rör” - en tavla av Henry Bronett som ser ut som två sjöodjur som reser sig ur asfalten.

Alltid på turné

Som barn reste han och hans bror Robert väldigt mycket, ofta med tåg. 

– På somrarna var vi på turné hela tiden. Jag minns hur jag satt och tittade på de röda stugorna genom tågfönstret och tänkte på alla som bodde på ett ställe under en hel sommar, det var så exotiskt för mig. 

– Många brukar säga att de drömde om att rymma med en cirkus som barn, jag drömde om att rymma från cirkusen i stället, säger Henry Bronett, halvt på skämt.

För samtidigt fanns det en stark gemenskap i familjen och tiden de tillbringade på cirkusen svetsade dem samman. De gick i skolan i Stockholm men sommarturnéerna drog i gång innan skolan var slut och när de kom tillbaka var det ofta en bit in i terminen. De reste också till andra ställen som USA där deras pappa ofta producerade tv-underhållning, bland annat för välkända Ed Sullivan Show.

Kommer från cirkussläkt

Släkten Bronett har sysslat med underhållning, cirkus och artisteri sedan 1600-talet. Grunden till cirkus Scott lades när hans farfar träffade farmor Käte, en tysk högborgerlig flicka från Berlin som, uttråkad av det instängda livet, rymde med clownen Bruno. Skandalen var ett faktum.

– Farmor var stenhård. Det var tack vare henne och hennes utbildning och bildning som cirkusen lyckades och kunde fortsätta även efter att farfar dog. 

Bröderna Bronett, Robert högst upp och Henry under. Båda ärvde det ganska ovanliga jobbet som cirkusdirektör.
1 av 3: Bröderna Bronett, Robert högst upp och Henry under. Båda ärvde det ganska ovanliga jobbet som cirkusdirektör. Foto: MAGNUS FOND / EXP
Klassiskt cirkusnummer - här är det Gabi Dew som rider på två hästar i full galopp på Cirkus Scott.
2 av 3: Klassiskt cirkusnummer - här är det Gabi Dew som rider på två hästar i full galopp på Cirkus Scott. Foto: PERNILLA KARSTRÖM
Jonglören Tzarkov, en av alla artister som uppträtt på Cirkus Scott sedan starten 1937.
3 av 3: Jonglören Tzarkov, en av alla artister som uppträtt på Cirkus Scott sedan starten 1937. Foto: OKÄND

Pappan brann för arbetet med cirkusen

Så småningom tog sonen François, Henry och Roberts pappa över. Deras mamma kom också från Tyskland och hade träffat pappan i cirkusvärlden. Det var François som myntade det berömda uttrycket ”största möjliga tyssstnad” och han brann för cirkusen. När Henry ville börja på scenskolan i stället för att jobba med cirkusen var han inte nöjd.

– Det är som vilket familjeföretag som helst där föräldrarna vill att man ska ta över. 

Men deras pappa gick bort 1994, bara 61 år gammal, i Monte Carlo.

– Pappa jobbade ihjäl sig, det kan man nog säga. Han kunde inte koppla av men å andra sidan så älskade han sitt jobb över allt och han levde sitt liv fullt ut.

Han har en tydlig minnesbild av pappan när han sprang runt cirkusområdet med en gigantisk mobiltelefon, ett filmteam från TV4 och en sekreterare i hälarna.

– Jag tror han var som allra lyckligast i såna stunder.

Efter pappans hastiga död fick Henry och brodern Robert ta över och de drev cirkusen tillsammans och var för sig i omgångar men i dag har Henry lämnat allt som har med cirkusen att göra.

– Jag älskar att ha fått växa upp där men jag älskar inte cirkus på samma sätt i dag. Det är en annan tid nu och det är helt okej.

”Röd solhatt” heter tavlan av Henry Bronett.

Familjen tvingades fly från nazisterna

Han trivs med med sitt konstnärliga arbete. Som liten fotograferade han på cirkusen, och han har fortfarande kvar pappans Leica. Han sätt att arbeta med fotokonst är både klassiskt och experimentellt, han växlar mellan tekniker, papperskvaliteter och sätt att bearbeta bilderna digitalt beroende på motiven. 

– Jag tycker om att ta bekanta saker och detaljer och göra något som gör att man måste titta på ett nytt sätt. 

Han skriver också, både barnböcker och poesi, och för tillfället skriver han på en roman med inspiration från sin familjs öde. Familjen på pappas sida var judisk och flydde från Danmark samma dag som nazisterna gick in i Köpenhamn. De smugglades över Öresund med båt, men det var aldrig något som man talade om i familjen. Henry fick reda på det av en klasskamrat vars släkting hade varit den som smugglade familjen till Sverige. 

”Sankt Erik” heter fotografiet som föreställer isbrytaren som stävat runt i Stockholm sedan början på 1900-talet.
1 av 2: ”Sankt Erik” heter fotografiet som föreställer isbrytaren som stävat runt i Stockholm sedan början på 1900-talet. Foto: Henry Bronett
”Rikard III” heter det här fotografiet av Henry Bronett med en bulldogg som ser ut att ha kommit in från en tuff fajt.
2 av 2: ”Rikard III” heter det här fotografiet av Henry Bronett med en bulldogg som ser ut att ha kommit in från en tuff fajt. Foto: hb

– Det fanns en stor tystnad i min familj kring allt som hade med andra världskriget att göra, det är något som jag vet att många känner igen som har liknande erfarenheter. 

Hans mamma hade tillbringat stora delar av kriget i en bunker i Hamburg, hon kunde ibland berätta lite mer. 

– För min familj handlade det mycket om att överleva, göra rätt för sig, njuta av att man hade mat för dagen och inte gräva ner sig i det förflutna. De ville inte prata om det. 

 ANNONS: Här hittar du Henry Bronetts stämningsfulla fotokonst 

Han kan se likheter mellan det han gör i sitt konstnärskap och cirkusen, att det handlar om att fånga ett ögonblick, spänningen i nuet. 

– I riktigt bra cirkus blir man uppslukad av nuet. Man kan aldrig vara helt säker på att lindansaren ska klara sig. Den spänningen är något som jag arbetar med i både text och bilder. 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som 127 000 andra - Inspireras av Leva&Bo! Se erbjudande