Från kvarndamm till fik och ljuv konsertmusik

Vi hade bott stora delar av veckorna i vår sommarstuga eftersom vi båda har ganska fria yrken. Men varje gång vi var tvungna att åka tillbaka till Stockholm tog det emot mer och mer, säger Ibba Andersson som är sångpedagog och sångerska.

Hon sköter numera kaféet i Forsby kvarn utanför ­Fjärdhundra och har tillsammans med sin man Staffan hand om allting som har med renoveringen av den gamla ­kvarnen att göra.

I tre-fyra år letade paret efter ett ställe på landet. När ­Staffan så visade upp en bild på Hemnet på en rött hus såg man till höger på bild någonting gammalt och ­avskavt.

Det var kvarnen.

- Jag gick igång direkt när jag såg bilden, jag vet inte varför. Det var bara en kant man såg och den dåliga ­rappningen.

Det var i slutet av maj 2002 när de såg Forsby kvarn utanför Fjärdhundra, två mil norr om Enköping, första gången.

- När vi kom hit blev vi totalförälskade. Det ligger så vackert, platsen är så speciell. Men kvarnen var full av gammalt bråte. Vi städade ett par år och funderade på vad vi skulle göra med den.

Själva flyttade de in i kvarnmästarbostaden som l­igger intill. Forsby kvarn byggdes 1860 och har varit en samlingsplats för folk från de omkringliggande jordbruksbygderna sedan dess. På 1920-talet startade en såg i lokalerna som ligger så vackert vid den lilla porlande Örsundaån.

- Vi hade våra 50-årskalas där, vi började med det. Men jag drömde om att ha konserter här inne och min kompis Mona sa : "Det är väl bara att sätta igång".

2006 var det premiär för en sex timmar lång maraton­konsert. Eftersom både Staffan och Ibba är musiker och har jobbat länge, bestod många av deltagarna av deras vänner.

De klassiska konserterna har fortsatt varje ­sommar och har varit mycket populära.

- Musik är musik om än i en sprucken kvarn, säger Ibba och skrattar. Vi har fått stöd av länsstyrelsen för den verksamheten, men den förfallna byggnaden ­visste vi inte riktigt vad vi skulle göra med. Vi hade inte råd att satsa alla pengar som behövdes. Taket lades om det ­första vi gjorde, men sen tog det stopp.

- Vi ville öppna upp den här platsen för allmänheten, det har alltid varit en mötesplats. Den tillhör bygden på något sätt. När vi så hörde talas om att det fanns något som hette byggnadsvårdsläger nappade vi.

I två somrar har så ett gäng renoverat kvarnen ­tillsammans med skickliga hantverkare. Byggnadsvårdsföreningen startade 1992, inspirerade av restaurerings­läger i Frankrike.

Verksamheten har växt och i år kan man på flera platser i Sverige lära sig ta hand om gamla hus.

- Vi har ett tredje läger i sommar, säger Ibba ­Andersson. Gaveln ner mot ån ska färdigsställas. Det är det sista som ska göras.

Ett brinnande intresse för byggnadsvård är det som binder deltagarna samman.

- Vi har haft alla typer av människor här, de kommer hit för att lära sig. Vi kände bara att vi måste rädda den här byggnaden.

Byggnadsvårdslägret pågår i två veckor. Deltagarna har bott på gården eller hos grannar. Ibba och Staffan har lagat all mat och servat med måltider, kaffe och utflykter.

- Vi har fått vänner för livet. Det kommer gamla m­änniskor i princip varje dag och tackar oss för att ­kvarnen är så fin, det gör inte saken sämre.

Det nyöppnade kaféet, som har blivit en stor succé, har paret investerat i själva.

Musiken får vila ett tag för Ibbas del. I kvarnens gamla maskinrum står Ibba nu och bakar och gör smörgåsar.

- Nuförtiden är jag kallskänka.

Gästerna har strömmat till, till den numera v­itkalkade byggnaden som fortfarande doftar av linoljefärgen från snickerierna. Matta, dova färger och vitrappade ­väggar gör lokalen väldigt speciell. Gammal - men ändå t­oppmodern på något sätt.

Ibba serverar kvarnbullar, linzertårta, ­hallon­bakelser och citronpaj till besökarna, kaffet ­serveras i speciell­a kvarnkoppar gjorda av keramikern Grethe Färnlöf. ­Utanför brusar forsen.

Nog är det kvalitet och känsla alltid.

Och visst har kvarnen fått nytt liv.