Förvandlade släktgård till bed & breakfast

Det blommar av stora löjtnantshjärtan när vi hälsar på i den lilla byn Norr Hårsbäck utanför Heby. Hunden Kajsa skäller och far runt. Här har Karin bott i 17 år sedan hon tog över gården efter sin bror. Men gården har gått i arv i många generationer. Hennes mamma är född här.

- De var tre systrar och två bröder, titta här, säger ­Karin och visar ett kort på Estrid, Elvira och Edith. Ett kort från det förra seklets början.

- Det här är min mamma Elvira. Visst var de snygga?

Karin Serrander drev länge en inredningsbutik i Uppsala.

- Det var det roligaste jag har gjort på många sätt. Jag sålde gammalt och nytt, karameller i strut, såna grejer.

Men till sist tröttnade Karin på det, och på att fara i väg varje dag till jobbet. För att kunna jobba hemifrån och ­utnyttja gårdens potential har hon startat ett Bed & breakfast i Bagarstugan som ligger på gården. Att dra sig tillbaka som pensionär var inte att tänka på.

- Det måste hända något nytt kände jag. Jag hade gått igenom en svår skilsmässa och varit med om många ­sorger och bedrövelser.

- Jag köpte en röd sportbil och så var jag och hämtade min hund. Jag köpte ett litet säkerhetsbälte till henne och så brände vi i väg. Man måste våga ta nya steg i livet.

Karin satte sig ned och funderade vad hon skulle göra med sitt nya liv.

- Vi går tillbaka fem generationer här på gården. Jag vill kunna bo kvar här och på det här sättet får jag in lite extrapengar.

Att starta ett Bed & breakfast var inte så svårt.

- Jag tog kontakt med Bo på lantgård, och sedan var kommunen här och inspekterade.

Bo på lantgård är en ideell förening där över 300 ­gårdar i Sverige är anslutna.

- Det finns ju vissa regler. Man får inte ställa in ­tältsängar. Men annars var det inte speciellt komplicerat.

Karin sålde skog för att renovera stugan på 140 kvadrat.

- Jag har målat själv, men annars har jag lejt hjälp.

Det lilla köket i stugan har gamla tapeter från 1920-­talet. I de andra rummen är det ljusa, nya ­tapeter. Ett rum mot åkern är tapetserat med Laura Ashley-mönster med stora pastellfärgade fåglar.

- Det här rummet är speciellt, tycker du inte?

- Mina förfäder var gudfruktiga småbönder, jag ­känner starkt att jag har mina rötter här. Och nu känns det så roligt att det kommer folk till ­gården igen.

För tillfället bor Karin ensam i mangårdsbyggnaden som är inredd i gammal stil, med fernissade snickerier och gamla saker i varje vrå. På väggen hänger ett fotografi över Karins mormor och morfar, Anna och Arvid.

Här råder Karin över sitt liv.

- Det var nån här en gång som försökte komma hit och bestämma och sa att jag borde ta in cykeln. Men det går inte, inte vid min ålder. Förresten har cykeln stått ute sen dess.

Det är inte första gången Karin byter ­intriktning på sitt liv. Hon började som förskollärare och utbildade sig till sjukvårdsbiträde och jobbade som fotvårdsspecialist.

Nu driver hon en liten hotellrörelse, även om hon inte har någon skylt vid vägen.

- Jag vill inte ha folk från vägen, säger hon och ­skrattar. Jag marknadsför mig genom att jag finns i Bo på lantgårds­ broschyr och så finns jag på kommunens ­hemsida.

- Första gången gjorde jag alldeles för mycket mat, min bror fick komma och hjälpa mig att äta upp resterna.

Förutom sitt Bed & breakfast åker Karin på mässor och marknader och säljer trädgårdssaker och hattar.

- Jag kallar mig Kajsa Karins Diversehandel. Jag har så mycket saker i alla bodar att jag funderar på att öppna en affär här hemma. Vad tror du om det?

Att pröva nya saker, att våga misslyckas. Det tycker ­Karin man måste göra här i livet.

- Det var någon som sa om lyckade idrottsmän "Tänk så många lopp dom har förlorat innan dom vinner".

- Lite så är det väl. Man måste våga och man måste kunna misslyckas utan att det är en sådan katastrof.

När vi lämnar Norr Hårsbäck och den stora eken som vilar sin stora krona över de två gårdarna säger Karin:

- Jag skulle aldrig kunna flytta härifrån. Jag förstår verkligen inte hur det skulle kunna gå till.