Volodymyr Zelenskyjs tal till Sveriges riksdag var hans tolfte anförande på fyra dagar. Vid midnatt talade han till världens nationer på engelska. Sex timmar tidigare hade han talat till det franska parlamentet. Sex timmar dessförinnan: Japans parlament. Sex timmar innan det, vid midnatt: det ukrainska folket. I det talet berättade Zelenskyj om alla han pratat med under dagen: påven, Kanadas Justin Trudeau och Slovakiens president, bland andra.
Den ukrainske presidenten såg, föga förvånande, sliten ut på riksdagens stora bleka datorskärm – men fortfarande med den där genuina utstrålningen som säger världen att han är Putins raka motsats – en mensch.
Med kontrollerad förtvivlan beskrev han Rysslands terrorbombning och all den infrastruktur som slagits ut: industri, sjukhus, skolor, universitet.
”De utplånar städer, dödar civilbefolkningen, använder fosforbomber. Dessa krigsbrott måste bestraffas.”
Zelenskyj gjorde klart att Sverige och den demokratiska världen står i stor skuld till Ukraina.
Att Ryssland har begått krigsbrott är inte bara Zelenskyjs uppfattning; det blev USA:s formella hållning på torsdagen. Den sortens ostracism är viktig. Enligt vissa kremlologer skakar det redan i kretsarna runt Putin. I onsdags lämnade Anatolij Tjubajs, en gång rysk vice premiärminister, både sitt jobb i presidentens administration och sitt hemland. Han lät hälsa att det var i protest mot kriget.
Men än sitter diktatorn kvar och kriget fortgår. Volodymyr Zelenskyj bad om fler sanktioner. Köp inte ett fat olja, inte en skål, låt inte ryska fartyg lägga till vid era hamnar, bönade han.
Vi kan och bör göra mer; Sverige måste driva på i Bryssel. Internationellt sanktionssamarbete är bättre än enskilda åtgärder – enigheten är en maktdemonstration i sig. Men om EU tappar fart bör svenska solomanövrar inte uteslutas.
Förmågan att inspirera och inge kraft, utan att skönmåla, har han gemensamt med Churchill.
Zelenskyj nämnde inte Ukrainas långa önskelista över mer vapen. Men han gjorde klart att Sverige och den demokratiska världen står i stor skuld till Ukraina. Vilket vi absolut gör. Varje pansarvagn som ukrainska trupper demolerar är ett hot mindre för oss. De ukrainska soldater och frivilliga som stupar och lemlästas, utkämpar också vår strid.
Så vi måste fortsätta att skicka vapen – även när kriget har blivit ”old news” och försvunnit från förstasidorna. Zelenskyj kommer säkert att fortsätta sina videoturnéer för att världen inte ska glömma Ukraina, men nyhetsdramaturgin är obönhörlig.
Zelenskyj har liknats vid Churchill. Förmågan att inspirera och inge kraft, utan att skönmåla, har de gemensamt. Liksom förmågan att se ett slut på kriget: Zelenskyj bad Sverige att hjälpa till med återuppbyggnaden av Ukraina: Upprätta vänorter, vänföretag, hjälp oss att organisera vårt samhälle! ”Ukraina var vackert! Vi ska bygga upp det igen.”
Men Winston Churchill hade varit i Bryssel i dag och smitt planer med Biden och Stoltenberg. Vinkat till publiken. Han hade inte talat till Sveriges riksdag via en skakig videolänk, orakad och iklädd t-shirt.
Volodymyr Zelenskyj är inte lik någon annan. Liksom alla historiska gestalter är han unik.