Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ylva Nilsson

Sverige petar hål på EU:s klimatarbete

Vissa dagar vill man gråta med Greta Thunberg. Här på besök hos EU-kommissionen i mars i fjol.
Foto: Olivier Matthys TT / TT NYHETSBYRÅN / AP TT / Olivier Matthys / AP / N

I EU råkade vi få det bästa verktyg man kan ha inför en klimatkatastrof. Ändå ägnar vi oss alla åt att peta hål i ambitiösa försök att göra verklig skillnad.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

EU har bedrivit klimatpolitik sedan sent 1980-tal men aldrig med sådan hetta som nu. I Bryssel är klimat och hållbarhet allt, det vävs in i all politik. Bra, för EU är oslagbart på klimatarbete av tre skäl:

1. EU lagstiftar

Dels om målen – ett klimatneutralt EU år 2050 – dels om de konkreta reformer som ska ta oss dit, via transporter, fastigheter, vattenanvändning…

Det bästa för oss européer, är att ingen Trump kan väljas in och stoppa beslutat klimatarbete. EU:s lagar binder staten, inte regeringar som kommer och går och kan riva upp nationella beslut.

2. EU är 27 länder, inte ett enda

Alla insatser EU gör, 27-faldigas. När EU lägger forsknings- och utvecklingspengar på klimatet utnyttjar vi 27 länders kloka hjärnor i samarbete för att ta oss ur krisen.

När EU sätter tak för koldioxidutsläpp på industri och kraftverk är det 11 000 bolag som täcks. 

Räcker inte kvoten måste en industri köpa lediga kvoter av annan industri som redan klarat av sitt reningsarbete och därför har kvoter över. Det är dyrt och blir dyrare varje månad. Så dyrt att det ofta är billigare att dra i gång egen utsläppsrening.

3. EU är största marknaden

De 27 länderna i EU utgör världens största och rikaste konsumentmarknad, därför kan vi pressa resten av världen i klimatfrågor. Det görs direkt i handelsavtal och snart i koldioxidtullar på import. Det görs indirekt i den ”smitta” som EU-regler får på andra länder och snart även via kapitalinvesteringar.

Det sistnämnda är ett smart sätt att styra kapital till klimatvänliga projekt. EU utvärderar ekonomiska aktiviteter av alla tänkbara slag och listar dem som hållbara eller icke-hållbara (taxonomi).

Listan måste alla större bolag använda i offentlig, årlig redovisning av hur de placerar sina pengar – hållbart eller inte hållbart?

Listan blir världens enda officiellt sanktionerade klimatstämpel. Konsumentföretag världen över som just nu tävlar i att verka ”gröna” och alla stora investerare som pensionsfonder, försäkringsbolag, statsfonder, tackar och bockar. 

Vi tycks alla leva i tron att genom att förhandla tufft med EU kan vi vinna segern att ostört få fortsätta som förut.

EU är verkligen ett oslagbart instrument inför en klimatkatastrof. Men här någonstans blir EU i stället plötsligt till en förlustpost. Det beror på att vi alla vill peta hål i klimatarbetet.

Sverige har lobbat om undantag för bilindustrin, för skogsindustrin, för biobränslets utsläpp och vattenkraftens rätt att slita sönder ekosystem och för EU att ha mindre pengar att bruka på klimatet. Varje svensk fajt att slippa ändra något stärker de andra EU-länderna i sina hjärtesaker: Tyskland för kolgruvor och bilindustri, Frankrike för att kalla kärnkraft hållbart trots uran och kärnavfall, östeuropéerna för att slippa göra något alls. 

Och hemma i stugorna klagar vi alla över att behöva byta glödlampor eller förlora den bekväma plastpåsen.

Vi tycks alla leva i tron att genom att förhandla tufft med EU kan vi vinna segern att ostört få fortsätta som förut. 

Vissa dagar vill man gråta med Greta.

Det är inte EU som sitter på andra sidan bordet, det är klimatet. En kort och brutal påminnelse därför:

EU är vi.

Klimatet är nu.