Ylva Nilsson
Dilemmat utspelar sig i ett mycket litet och rätt fattigt land på Balkan – Montenegro, ungefär dubbelt så stort som Luxemburg.
Montenegro skrev för sju år sedan kontrakt med Kina om att bygga en motorväg till Serbien. Pengar för att finansiera arbetet lånade man av Kina. Kineserna tog med sig sina egna arbetare och satte i gång.
Det var ett rätt stort lån, på nära 17 procent av landets bnp eller en miljard dollar. Och Montenegro hade redan lånat rätt vilt av EU, Internationella valutafonden och på marknaden. I juli förfaller första delen av lånet till Kina men Montenegro har inte pengar att betala med.
Vad göra?
Montenegro vände sig i mars till Bryssel och bad EU betala deras lån. Här är alltså dilemmat. Borde EU säga ja?
Det geopolitiska i detta dilemma lyder i korthet att Kinas uppträdande i Europa, och alldeles särskilt på Balkan, väcker misstankar om vad stormakten håller på med i vårt närområde.
Kina äger eller driver 13 hamnar i Europa och bygger järnväg från ”sin” hamn Pireus till Belgrad och Budapest. Bara därför borde nog EU rädda Montenegro, gripa chansen att bromsa kinesisk framfart i vårt nära grannskap.
Å andra sidan.
Ända sedan Montenegro bröt sig loss från Serbien 2005 har landet velat bli EU-medlem, sedan 2012 är man en formell kandidat som förhandlar medlemskap.
Montenegro får EU-bidrag för att kunna anpassa sig till kraven som ställs på ett EU-land (rättsstat, fungerande demokrati och myndigheter). Sedan 2008 har EU gett landet runt fem miljarder som stöd till reformer.
Men som EU-medlem har Sverige vunnit privilegiet att kunna påverka utgången i geopolitiska dilemman. Och förlorat lyxen att bara tycka i största allmänhet.
Men det har Montenegro inte alls gjort.
I stället har korrupta politiker haft fritt fram att berika sig. Då och då genomförs en lag som ska hålla EU nöjt men korruptionen, censur av den fria pressen, förtryck av politisk opposition liksom kontroll av domstolar så de dömer ”rätt”, ges fortfarande fritt spelrum i Montenegro.
Montenegro visste vad de gjorde när de skrev på sitt låneavtal med Kina. De bröt till exempel mot EU:s upphandlingsregler vilka ett kandidatland rimligen borde följa.
Å tredje sidan… folket har valt en ny regering och de borde väl inte straffas?
Fast om EU löser ut Montenegro nu när de ångrat sig, hur många fler Kina-flörtande Balkanländer ska EU därefter lösa ut?
Serbien knyter till exempel upp sig hårt till Kina och kritiserar gärna EU – även om EU ger betydligt större summor till landet än Kina gör. En EU-granne till öst, Moldavien, håller på att ta ett lån på en miljard dollar med Kina. Ska EU ta över det också i framtiden?
Å fjärde sidan…
Kina har skrivit in i avtalet med Montenegro att om landet inte betalar får Kina ta över montenegrinskt territorium. Man har särskilt ögonen på hamnen Bar, strategiskt belägen i Medelhavet. Ta över territorium som snart kan komma att ligga i EU…
Ett litet land kan hålla sig till sitt moraliska rättesnöre för ens åsikter får inga konsekvenser. Men som EU-medlem har Sverige vunnit privilegiet att kunna påverka utgången i geopolitiska dilemman. Och förlorat lyxen att bara tycka i största allmänhet.
Så… vad borde EU göra?
Glad midsommar!
Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.