Ylva Nilsson
En informationskampanj för att sprida till hugade migranter: ”Kom inte till Sverige.” En utredning för att göra Sverige till det minst välkomnande landet i EU för flyktingar. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (m) är i full gång med att uppfylla SD:s krav i Tidöavtalet på en strikt migrationspolitik.
I Bryssel gör regeringen motsatsen. EU-ordförande Sverige la den 18 januari fram ett utkast för en ny europeisk asyl- och migrationspolitik byggd på ”principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning.”
Premissen är att ”EU som helhet delar på ansvaret att hantera migration via de regler som utgör det gemensamma europeiska asylsystemet.”
För bara sex-sju år sedan var idén om delad börda helt omöjlig i EU. Den asylpolitik som EU hade på pappret kördes över. Inget EU-land önskade fler flyktingar och alla höll emot så gott de kunde.
I dag är läget annorlunda.
I stort sett alla EU-länder pressas av en ökad migration – men från olika håll. I Sydeuropa har Medelhavsresorna återupptagits. Via Balkan når nya migranter Österrike och Tyskland. Tältläger för migranter har uppstått i Bryssels parker och i Nederländerna har Läkare Utan Gränser öppnat hjälpverksamhet för migranter som sover utomhus.
I flykting-ovilliga Östeuropa är förändringen störst. I Polen finns huvuddelen av de åtta miljoner flyktingarna från Ukraina och fler väntas.
Pressen leder till gräl mellan EU-länderna, som beskyller varandra för att skyffla migranter vidare. Italien och Frankrike grälar på presidentnivå. Österrike anklagar Rumänien för att släppa förbi 20 000 oregistrerade migranter.
Lite oväntat har EU blivit lösningen. Alla vill att grannen tvingas ta sitt ansvar: Registrera folk och inte bara skicka vidare, hålla sin gräns tilltäppt och returnera oönskade migranter direkt. EU-kommissionen kan ges uppgiften att vara övervakare.
Men då måste alla ställa upp i kris också.
Sverigedemokraterna är helt enkelt inte med när svensk framtida migrationspolitik utformas.
Planen är att ramar för migrationen ska tas på ett årligt möte där medlemsländerna binder sig med löften om solidaritet för kommande år, ifall något land skulle komma under onormal migrationspress.
”Solidariteten” består i att man antingen tar över flyktingar från det pressade landet eller att man betalar för någon av flera migrationsåtgärder.
Rika länder tar fler, större länder tar fler, hänsyn tas till hur många som redan tagits emot.
EU-kommissionen utvärderar årligen situationen i Europa, slår larm vid behov samt avgör om ett land verkligen är pressat.
”Ansvaret” består alltså i att man registrerar, sorterar och returnerar.
I Sverige säger regeringen att man ”bara för tekniska samtal” i Bryssel och att migrationspakten aldrig kan bli klar under svenskt ordförandeskap.
Men det svenska utkastet är 115 sidor långt och förhandlingarna har nått mycket långt i detaljer. EU-regeringarna förklarade sig ha en samsyn om innehållet redan i december. Blir det inte klart i vår, så har det goda chanser att bli klart snart därefter.
Stenergards presskonferenser till trots, Sverigedemokraterna är helt enkelt inte med när svensk framtida migrationspolitik utformas.
Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.