Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ylva Nilsson

Regeringen lär sig aldrig - först Kina, nu IT-jättarna

2017 skrev Mikael Damberg, Isabella Lövin och dåvarande energiminister Ibrahim Baylan till Google, Facebook och Amazon för att be dem överväga Sverige.
Foto: FOTO: FREDRIK WENNERLUND COPYRIG / STELLA PICTURES
I EU diskuteras nu om man kan och bör begränsa IT-jättarnas dominans. Sverige är inte intresserat, skriver Ylva Nilsson.
Foto: MATT ROURKE / AP TT NYHETSBYRÅN

Med tre års försening har svenska regeringen upptäckt avigsidor med en vidöppen dörr för investeringar från Kina.

Om tre år kanske de upptäcker riskerna med digitala jättebolag också.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

När regeringen i somras lanserade en trio åtgärder mot riskabla utlandsinvesteringar i Sverige (med ”utland”, läs Kina) var man sent ute.

Debatten om risker med kinesiskt kapital var het i EU 2017 för tre år sedan. Ett EU-förslag om att alla EU-länder borde granska strategiska utlandsinvesteringar blev snabbt till beslut i november 2018 och då hade 14 EU-länder redan lagstiftat om det.

Men hösten 2017 ansåg den svenska regeringen att EU-diskussionerna mest var protektionism. Dåvarande näringsminister Mikael Damberg hade precis dragit i gång motsatt projekt – att locka fler utlandsinvesteringar till Sverige. Särskilt gärna från Kina.

2017 skrev också Damberg med vice statsminister Isabella Lövin och dåvarande energiminister Ibrahim Baylan till Google, Facebook och Amazon för att be dem överväga Sverige.

”Vi står till er tjänst,” skrev ministrarna.

De fick napp. De digitala gigantföretagen har bestämt sig för att etablera sig hos oss. I år anslöt som bekant även Amazon.

Och så har som bekant amerikansk underrättelsetjänst fri tillgång till den.

Fast i EU råkar årets heta debatt handla om oron för just den här trion plus Apple. En sak är att de digitala jättarna trots sina enorma vinster inte betalar särskilt mycket skatt i något land.

En annan sak är att de utnyttjar sin storlek till att med fula knep trycka till sina konkurrenter. Samtliga har utretts och fällts av EU, några flera gånger.

Bolagen var och en är stora som ett helt land – sådär i Portugals storlek - och har råd att köpa upp sin konkurrens, stora såväl som små uppstickare med nya idéer. Det har blivit deras metod att dominera också nya affärsområden.

Men det verkliga bekymret är deras informationsövertag. De vet allt om våra vanor, våra rutiner, vad som retar oss och vad som lämnar oss likgiltiga. Inte bara allt som vi själva lägger ut, de följer hur vi rör oss (Google) och de dominerar ”molnen” där företag och myndigheter sparar sina data (Amazon är störst i världen).

Informationen säljer de med god vinst till andra företag liksom till politiska grupper som vill styra över vad vi tycker och hur vi röstar i val. Och så har som bekant amerikansk underrättelsetjänst fri tillgång till den.

Precis som med Kina, är regeringen mer bekymrad över protektionism. Vi får se var man står om tre år.

I en tid när data är värt mer än olja och guld, riskerar våra samhällen att faktiskt bli beroende av denna lilla grupp privata företag? Under coronapandemin försökte en handfull europeiska regeringar snabbt organisera fram appar för att smittspåra. Ingen lyckades, samtliga fick be Google och Apple ta över och lösa uppgiften.

I EU diskuteras nu om man kan och bör begränsa deras dominans. För att kunna stå emot har EU redan infört skydd för persondata (Sverige var emot), utvecklar europeiska moln (Sverige var skeptiskt) och överväger IT-skatt (Sverige är emot). 

EU debatterar att göra IT-plattformar ansvariga för innehåll på sina tjänster (Sverige tvekar), att tvinga dem upprätta dotterbolag för att falla under europeiska lagar och att ändra konkurrensreglerna så det blir svårare att krossa små konkurrenter (Sverige är emot).

Precis som med Kina, är regeringen mer bekymrad över protektionism. Vi får se var man står om tre år.