Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ylva Nilsson

När Sverige kör över domstolar är det rätt

Kalkbrottet vid Cementas fabrik i Slite på Gotland.
Foto: KARL MELANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Fallet Cementa är en sorglig betraktelse i hur lag och rätt kan ställas åt sidan när den svenska regeringen känner för det.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

På ön Java i Indonesien har en befolkningsgrupp på 35 000 människor protesterat mot den kalkbrytning och cementtillverkning som tyska Heidelberg Cement planerar, en av världens största cementproducenter.

Människor här riskerar att förlora sitt grund- och ytvatten.

Gruppen har inte fått den tyska koncernen eller sin egen regering att lyssna. Men de har fått stöd av OECD, Världsbanken, den tyska regeringen och stora aktieägare (bland annat Bank of America, BNP Paribas, Blackrock, Citibank och Deutsche Bank).

På ön Gotland har en mindre grupp människor av samma skäl protesterat över tyska Heidelberg Cements planer att som ägare till Cementa utöka kalkbrytningen. De har fått stöd av tre statliga myndigheter – länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning.

En svensk domstol sa i juli att Heidelberg Cement inte uppfyllt lagens krav – att noga beskriva projektets miljöpåverkan – och därför inte kan få tillstånd.

Gotlänningarna behövde inte som indonesierna vädja till omvärldens beskydd.

Eller?

Heidelberg Cement reagerade på domen med att hävda att 280 000 svenska byggjobb står på spel eftersom ingen annan cement i världen finns att ersätta Slite-cementen.

Uppmanade regeringen då Heidelberg Cement att åtminstone stoppa exporten av svensk cement, vilken utgör 20 procent av Cementas tillverkning?

Uppmanade man den tyska koncernen att styra om och öka cementproduktionen som koncernen har i 52 andra länder, till exempel i näraliggande Danmark, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland eller Polen?

Nej, regeringen beslöt att ändra svensk lag – miljöbalken – för att ge koncernen tillstånd i åtta månader till. Regeringen undanröjer en oberoende domstols besked om hur svensk lag ska tillämpas.

Just det slags beteende som Sverige har krävt av EU måste leda till indragna EU-bidrag när det sker i Ungern eller Polen.

För tyska Heidelberg blev den svenska domen obekväm. Man måste stuva om i sin cementproduktion. Man riskerar att leveranser blir försenade eller inställda. Man riskerar att förlora kunder.

Kunderna till cementbolaget blev nämligen nervösa och började – som till exempel byggjätten Skanska – att söka alternativ.

För visst finns det alternativ, dessa är bara dyrare och knöligare.

Så när det inte gick att nå längre i domstol berättade Heidelberg Cement till slut att man har en plan B. För att lugna kunderna. 

Självklart har de det, den tyska koncernen har inte blivit en global jätte genom att chansa vilt på att till exempel svenska domstolar skulle vara okunniga om EU-regler.

Noggranna miljökonsekvensbeskrivningar är ett EU-krav. Det kan inte den svenska regeringen lyfta bort genom en snabbfix.

Kvar med tvättad hals står den svenska regeringen som ogenerat ryckt undan svenska medborgare deras rättssäkerhet, garantin att lagen gäller lika för alla.

Alltså, just det slags beteende som Sverige har krävt av EU måste leda till indragna EU-bidrag när det sker i Ungern eller Polen.

Vi får hålla tummarna för att inte miljöminister Per Bolund – om detta slutar i EU-domstolen – slipper stå och förklara hur rättssäkerheten måste sättas ur spel för att ge oss ett lägre pris på cementen.


Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.