Ylva Nilsson

Magdalena Andersson lär bli obekväm i EU

Är klimatet så oviktigt för Andersson att det förklarar hennes senaste EU-nej?
Foto: STELLA PICTURES / STELLA PICTURES

Får klimatarbetet kosta om det höjer statsskulden?

Nej, säger Magdalena Andersson, som därmed kan bli en obekväm svensk statsminister på kommande EU-toppmöten.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I helgen diskuterade EU:s finansministrar framtiden, ekonomin och statsfinanserna. Majoriteten är smått självbelåten över hur de handskats med pandemikrisen.

”Vi har lärt oss läxan från finanskrisen,” rös EU-kommissionens Ursula von der Leyen i sitt stora EU-tal några dagar senare. ”Då tog det åtta år för oss att komma tillbaka till nivån före krisen, den här gången når de 19 euroländerna dit redan i december.”

Faktiskt hade alla EU-länder råd att både hålla företag och arbetare under armarna under nedstängningarna och att investera så att en fruktad recession kunde avvärjas.

Att det gick, berodde på två saker. Dels på att EU pausade reglerna som bromsar hög statsskuld och budgetunderskott.

Dels på att EU-länderna lånade upp kapital gemensamt. Skuldtyngda Grekland och Italien slapp på detta vis finansmarknadernas räntestraff och har nu en tillväxt på 5,9 respektive 5,7 procent. 

Finansminister Magdalena Andersson var emot att låna gemensamt och drev hårt sitt nej i en kvartett av ”frugala” länder. De som inte sparat i ladorna före pandemin, borde ha fått stå för sina lån själva, var linjen.

Hon hade inte märkt att en ny ekonomisk sanning vunnit mark globalt efter finanskrisen; den att det inte går att spara sig ur en skuldfälla. Och att hela EU:s marknad dras ner om några stora länder får problem.

Nu har gänget samlats igen.

Helgens diskussioner mellan EU:s finansministrar prövade idén att undanta klimatinvesteringar från skuldbromsen. Om man lånar till klimatet, skulle reglerna inte slå till.

Magdalena Andersson och kompani säger nej.

Skuldsatta EU-länder ska spara sig tillbaka till balans först.

Klimatet får vänta.

Kanske har Magdalena Andersson bara väldigt svårt att ställa om i en föränderlig värld.

Det var inget förstrött nej, det var genomtänkt och strikt formulerat i ett öppet brev till pressen och kollegerna. Andersson, som förra året tyckte att skuldtyngda länder kunde låna själva inför pandemin, vill nu använda EU:s regler till att stoppa dem från att låna till klimatet.

Magdalena Andersson är enda kandidaten att efterträda Stefan Löfven som partiledare för socialdemokraterna i november. Därmed lär hon bli statsminister fram till nästa val och svensk företrädare på EU:s toppmöten plus vid FN:s nästa stora klimatdrabbning, COP 26 i Glasgow.

Är klimatet så oviktigt för Andersson att det förklarar hennes senaste EU-nej?

Det är svårt att tro, även om hennes vårbudget la knappt 10 procent på klimatarbete enligt regeringens klimatpolitiska råd, medan EU-budgeten anslår som minimum en tredjedel på klimat.

Är hennes problem kanske att det lånas alls?

Fast förra året var hon OK med att skuldtyngda länder lånade för att klara pandemin. 

Eller har hon har ett problem med Sydeuropa?

Då kan det bli lite surt att Italien och Spanien har betydligt större ekonomier och deras regeringschefer därför större inflytande över Tyskland i EU-kretsen, än vad Sverige har.

Kanske har Magdalena Andersson bara väldigt svårt att ställa om i en föränderlig värld.

Då väntar henne en verklig utmaning för en stor del av en svensk regeringschefs arbete numera, sker på EU-möten som hanterar just världens pågående förändring.


Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.