Ylva Nilsson

I skuggan av skojige Boris växer något kusligt fram

Premiärministern Boris Johnson fick kämpa mot vädrets makter.
Premiärminister Boris Johnson fick inte styr på sitt paraply under avtäckandet av ett minnesmärke för polisen. Prins Charles befann sig i en annan klimatzon, apparently.
Foto: CHRISTOPHER FURLONG/WPA POOL/SHUTTERSTOCK / CHRISTOPHER FURLONG/WPA POOL/SHUTTERSTOCK SHUTTERS
Foto: CHRISTOPHER FURLONG/WPA POOL/SHUTTERSTOCK / CHRISTOPHER FURLONG/WPA POOL/SHUTTERSTOCK SHUTTERS
Foto: CHRISTOPHER FURLONG/WPA POOL/SHUTTERSTOCK / CHRISTOPHER FURLONG/WPA POOL/SHUTTERSTOCK SHUTTERS
Rowan Atkinson som Mr Bean, mannen, legenden.
Foto: TV3
Viktor Orban, demokratiföraktande premiärminister i Ungern.
Foto: DARKO VOJINOVIC / AP TT NYHETSBYRÅN

Boris Johnson har något av klumpig hundvalp över sig, en avväpnande charm som gör att vi tar honom för en trevlig prick.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Charmen bidrar till att vi inte riktigt får syn på den omvandling som Storbritannien undergår i skuggan av premiärminister Johnsons upptåg – till något som är skrämmande likt Ungern.

Boris Johnson lät en givmild vän betala för att byta tapeter och soffor i hans nuvarande bostad men vägrade offentliggöra någon information när detta kom ut.

Valkommissionen (Electoral Commission) öppnade i april en utredning om saken, som kan vara enbart oetisk (det finns en uppförandekod för ministrar) eller olaglig.

Och nu föreslår Johnson-regeringen att kommissionen ska förlora rätten att föra lagbrott till åtal.

Detta kan verka som en detalj. Särskilt i jämförelse med alla andra spektakulära skandaler som fyller brittiska massmedier. Ta den senaste. Hälsoministern struntade i de corona-restriktioner som han själv utfärdat, hade en affär med en kvinna som han anställt trots hennes brist på meriter och gav hennes bror statliga kontrakt. Vilket han för övrigt också gjort åt sin lokale pubägare, dessförinnan. Och åt sin systers företag, där han själv äger aktier.

Premiärminister Johnson ansåg att det räckte med att ministern bad om ursäkt.

Men landets högsta domstol steg in i sista minuten och stoppade bägge dessa maktkupper.

Man kan nästan förstå premiärministern, för snart sagt halva hans regering har delat ut miljardkontrakt till kompisar, släkt och vänner. 

Ja, torypartiet självt har länge sålt lunch- eller middagsträffar med ministrarna eller premiärministern (pris 300 000 pund) vilket ryska oligarker, utan annan tillgång till makthavarna, särskilt glatt sig åt.

Denna korruption avslöjas och uppmärksammas. Under ytan pågår samtidigt otäckare saker.

Johnsons företrädare Theresa May nekade de folkvalda i det brittiska parlamentet att uttala sig om Storbritanniens största beslut på fem decennier – EU-utträdet. 

Boris Johnson själv stängde helt sonika parlamentet för att det inte skulle ha tid att granska och debattera hans brexitavtal.

Men landets högsta domstol steg in i sista minuten och stoppade bägge dessa maktkupper.

Men Boris Johnson såg till att huvuddelen av dessa 160 000 lagar kan ändras av regeringen ensamt, utan parlamentet.

Regeringen Johnson har nu lagt ett lagförslag som ska begränsa domstolars rätt att granska regeringsbeslut.

Johnson har en bekväm majoritet i parlamentet och får igenom sin vilja. På så vis kunde en annan maktkupp lyckas. I september 2020 fick regeringen igenom en lag för att anpassa den brittiska marknaden till livet efter EU, som innebar att parlamentet antog samtliga EU:s regler i ett svep. 

Det kan låta märkligt, men eftersom Storbritannien inte hade förberett sig för brexit skulle landet annars efter EU-utträdet stått helt utan några regler på området. Med EU-reglerna som lag kunde de folkvalda i lugn och ro börja ändra en efter en till något som britterna hellre vill ha.

Men Boris Johnson såg till att huvuddelen av dessa 160 000 lagar kan ändras av regeringen ensamt, utan parlamentet.

Samma lag tog ifrån Skottland, Wales och Nordirland en hel del inflytande över brittiska lagar, liksom makten att fördela statliga anslag i sina egna regioner. Och nu när regeringen – inte Skottland eller Wales själva - står som avsändare för investeringar har kravet införts att brittiska flaggan ska vaja över alltsammans.

Förslaget var att samma lag skulle ge regeringen Johnson rätt att bryta mot ett internationellt avtal som han själv ingått ett halvår tidigare. Avtal bryter man förstås inte, de säger man upp när man inte vill vara med längre. Men parlamentet röstade snällt för förslaget… som dock stoppades i överhuset.

Vad som däremot gick igenom, var att det brittiska parlamentet togs ifrån sin rätt att godkänna handelsavtal med utlandet.

Men mycket mer illavarslande är ett aktuellt lagförslag från regeringen, som likställer journalister som publicerar läckt information med spioner, så att de kan straffas därefter.

Den brittiska tjänstemannakåren har ofta beundrats för sin professionalism men drogs djupt in i brexitkonflikten. Den anklagades för att vara illojal på grund av påpekanden om att landet inte var förberett. Detta har resulterat i strömhopp av trotjänare från regeringskansliet. 

De som är kvar avkrävs att måla Storbritannien i positiva ordalag. Den ordern har även gått ut till muséer och kulturinstitutioner. Universitet kan nu förlora sina statsbidrag om de ”nekar plattform” till någon talare.

Massmedia är lite svårare att styra. Regeringen Johnson försöker genom att nobba intervjuer, neka offentliggöra offentliga utredningar, placera en politisk kommissarie hos BBC och utföra en razzia för att hitta läckan som avslöjade hälsoministerns kärlekseskapader.

Men mycket mer illavarslande är ett aktuellt lagförslag från regeringen, som likställer journalister som publicerar läckt information med spioner, så att de kan straffas därefter.

Men vad ska hindra maktkoncentrationen från att fortsätta att halka på, hela vägen ner i avgrunden till en auktoritär stat?

I Storbritannien vingklipps alltså tjänstemän, domstolar, journalister och folkvalda medan makten samlas i regeringen – eller rättare sagt, eftersom premiärministern har ensam kontroll över vem som sitter i regeringen – i Number 10.

Det är verkligen svårt att föreställa sig att allt detta skulle ske efter en genomtänkt illasinnad plan från ett antal listiga, mäktiga individer.

Det är trots allt Storbritannien vi talar om, som åtminstone själv hävdar sig vara födelseplats för både parlamentarismen och ett oberoende rättsväsende.

Men vad ska hindra maktkoncentrationen från att fortsätta att halka på, hela vägen ner i avgrunden till en auktoritär stat? 

Att Storbritannien saknar en skriven grundlag ger stort armbågsutrymme åt allehanda politiska beslut. Om man sedan försvårar för domstolarna att granska lagligheten i dessa, är halva legitimiteten vunnen.

Förändringarna sker förstås inte alls under total tystnad. Jurister och politiska kommentatorer varnar och det finns alltid medier som rapporterar. Fast den rapporteringen tenderar att drunkna i fotbolls-EM, coronatragedier och Boris Johnsons putslustiga upptåg.

Förr eller senare måste väl det brittiska folket gå ut på gatan och protestera.

Då kanske det ska tilläggas att parlamentet just röstat för Johnsons förslag att fredliga protester ska kunna ge fängelse på upp till tio år.

Rätt uppfattat, FREDLIGA protester.

UR ARKIVET. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson uttalade sig om de rasistiska påhopp som riktats mot några av de engelska spelarna som spelade i EM-finalen.