Ylva Nilsson

Här är frågorna där Sverige får storstryk

Statsminister Andersson måste inte sluta som en ständig förlorare i EU.
Foto: WIKTOR NUMMELIN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Magdalena Andersson har en förlust som stirrar henne i ansiktet.
Foto: OLIVIER HOSLET / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

När statsminister Magdalena Andersson på torsdag sätter sig ner för sitt första EU-toppmöte har hon två färska förluster i ryggen och en förlust som stirrar henne i ansiktet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är inte lätt at vara nej-sägare i ett samarbete som befinner sig under rörelse. 

I förra veckan klubbade EU taxonomin vilket bland mycket annat innebär hårdare krav på de skogsbolag som inte vill att investerare ska nobba dem på grund av klimatsynder.

Bara veckan innan klubbade EU regler om minimilöner. Svenska politiker har hela året bekämpat bägge delar lika eldfängt.

På toppmötet väntar en diskussion om att luckra upp EU:s regler kring statliga finanser. Idén är att göra det tillåtet att investera framåt även för ett skuldtyngt land, framför allt för klimatet.

Magdalena Andersson har avfärdat detta med eftertryck. 

För svensk del vill hon ha flexiblare budgetregler, för EU:s del är hon inte road. Men eftersom Tysklands nya regering ansluter sig till sydeuropeiska kolleger för att göra kraven på statsfinanser mer flexibla, är nog den fajten förlorad på förhand.

”Vi kan ju inte uppträda som ett litet nordiskt land, kommenterade nyligen Tysklands nye finansminister, Christian Lindner.

Så har vi EU-kommissionens nya förslag till verktyg för att kunna slå till snabbt och hårt mot ett utomstående land som via handel försöker pressa ett EU-land till underkastelse.

Sverige har låtit cirkulerat sitt skriftliga motstånd. Det riskerar att förvärra konflikter, anser regeringen, som dessutom anser att handel inte ska dras in i konflikter. Så att ingen frestas bli protektionistisk.

Statsminister Andersson måste inte sluta som en ständig förlorare i EU.

Sverige har små chanser att vinna där. Kanske mest för att Kina just har stoppat all handel med det lilla Litauen i ilska över att litauerna låtit Taiwan öppna ett kontor i Vilnius.

Kanske också för att Ryssland misstänkt lägligt dragit ner på gasleveranser till EU precis när det råder gasbrist. Andra än Sverige vill att EU ska slå tillbaka.

Gasbristen gör energi dyrt i hela Europa vilket leder oss till nästa EU-förslag som Sverige ogillar men lär få svälja; en socialfond för klimatåtgärder. Lågavlönade måste liksom alla andra ställa om för klimatets skull. Men att landa dem i till exempel extrema elräkningar utan att hjälpa till, är något som många av Anderssons europeiska kolleger vill undvika.

Statsminister Andersson måste inte sluta som en ständig förlorare i EU. Men för att ibland få kamma hem en seger måste man förstås ha något man vill att EU ska ta sig an. Hennes regeringsdeklaration från den 30 november avslöjar inget sånt – utom att hon tycks föredra Norden som samarbetsarena.

Lusläser vi den franske presidenten Macrons pinfärska önskelista för EU – Frankrike är nästa halvårs EU-ordförande - finns mycket för Andersson och svenskt näringsliv att älska:

Industrisatsningar på klimat, digitalt och försvaret, fokus på att skapa jobb, hårdare kontroll över gränserna för att stoppa oönskad invandring, tuffare krav på importerat virke och skogsprodukter, att få till en välfungerande kapitalmarknad, insatser för ökad jämställdhet, satsningar i Afrika...

Startar man i ett ”ja, men” har man större chanser att påverka slutresultatet än med ett ”nej, aldrig.”


Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.