Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ylva Nilsson

Frihandeln förtjänar smartare vänner än svenska regeringen

Utrikeshandelsminister Anna Hallberg vill reformera WTO. Det är toppen. Men prioriteringarna är helt fel.Foto: OLLE SPORRONG

EU gör just nu svenska politiker hypernervösa för frihandeln. Men allt är inte protektionism och ropar de varg för ofta, lyssnar ingen när faran dyker upp.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I en tid när Kina blir mer hotfullt, Ryssland mer aggressivt och USA uppträder som en översittare är det svårt att tro att någon kan ogilla förslaget att göra Europa mer oberoende.

Det kan svenska regeringen och riksdagen. 

Sverige var emot redan när idén först var att EU behövde strategisk autonomi på försvaret. Trots att tre amerikanska presidenter uppmanat EU-länderna att sluta räkna med USA och börja stärka sina försvar, var försvarsminister Hultqvist övertygad om att sådant slags prat skulle skada relationerna med USA.

Allt skulle bli värre. När strategisk autonomi togs upp på gårdagens EU-toppmöte gällde det industrin. 

Sverige är ännu mer emot. Det kan bara handla om protektionism.

Eller som handelsminister Anna Hallberg säger till riksdagen:

”Att bygga autonomi andas ju att man ska flytta hem produktion och att man från staters och regeringars sida ska styra detta och få Europa mer självförsörjande. Vi ser ju att det är att gå åt helt fel håll.” 

Det låter ju bra. Men EU:s främsta insats just nu är att försöka säkra sjukvårdsprodukter och mediciner. Omkring 80 procent av alla aktiva ingredienser i läkemedel som EU-länderna använder, kommer från Kina och Indien (liksom exempelvis 90 procent av allt penicillin). Mer än hälften av alla munskydd i världen görs i Kina.

Det här är inte en kulle som Sverige borde offra livhanken för.

Fast EU går förstås ännu längre. EU har börjat bilda industriallianser. Inte bara för sådant som är livsnödvändigt utan annat som är mer ”bra att ha”. 

I den ekokammare som EU-nämnden är varnar regeringen för protektionism och får samtliga partiers varma stöd.

Ändå hyllade den svenska regeringen EU:s allra första industriallians som ska göra Northvolt i Skellefteå till navet i en europeisk produktion av hållbara batterier för elbilar.

Är det bra när EU-insatser gynnar svensk industri men protektionistiskt när det inte är svenskt? För det lät likadant när Sverige sa nej till ”strategisk autonomi” i försvaret men bytte till ja när EU-projekten visade sig kunna gynna svensk försvarsindustri.

Sveriges viktiga kamp för frihandel kommer inte tas på allvar om inte vi tar frågan på allvar.

Företagen löser det där med värdekedjor bäst själva, säger handelsminister Hallberg. Det låter förnuftigt tills man ser att EU:s andra industriallians handlar om sällsynta jordartsmetaller. Sådana behövs för till exempel solceller, vindkraft, elbilar och i digitala produkter. Kina har cirka 90 procent av fyndigheterna och utnyttjade den chansen till att stänga av Japan 2010.

Det är inte så lätt för företag att fixa själva.

Man skulle ju vilja gilla svensk kamp för frihandel. Men regeringens kamp i över ett år för att EU inte ska säga ”autonomi” utan ”strategisk resiliens” (motståndskraft)… Är det verkligen värt energin?

Och Hallbergs lovande initiativ att bilda en grupp EU-länder för att reformera Världshandelsorganisationen (WTO) lät toppen, till man såg prioriteterna för handel: Mer jämställdhet, mer miljö- och klimat, mer e-handel och mer från utvecklingsländer.

Jämställdhet javisst. Men ska det verkligen vara prio ett när världens två stormakter övergett WTO och internationella spelregler, hotar Europa med tullar om vi inte köper soja och gas eller drar in munskyddsleveranser mitt under brinnande pandemi?

Sveriges viktiga kamp för frihandel kommer inte tas på allvar om inte vi tar frågan på allvar.

 

Ylva Nilsson: Om EU-överenskommelsen för mer oberoende gentemot stormakterna.