Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ylva Nilsson

EU skulle ha satsat på välfärd även utan Löfven

Statsministern möter pressen i samband med EU-mötet om den sociala pelaren i Göteborg 2017.
Foto: NORA LOREK

De borgerliga fick rätt i att det sociala toppmötet i Göteborg kommer att sluta med EU-lagar om välfärd. Men det hade skett även utan statsministerns inblandning

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

”Vad var det vi sa? Aningslösheten! Det här hotar den svenska modellen.” 

Statsminister Stefan Löfven fick sina fiskar varma i riksdagen inför EU:s andra sociala toppmöte i förra veckan. Det var ju Löfven som år 2017 bjöd in till EU:s första sådant toppmöte – vilket slutade i en ovälkommen ”social pelare.”

Denna pelare med sina 20 punkter av välfärd till EU:s medborgare, var visserligen bara en ambition. Men - sa de borgerliga – ni ska få se hur EU snart börjar lagstifta också.

De fick rätt. De tog miste om Löfvens roll, bara. 

Den sociala pelaren kom som ett direkt svar på den globala finanskris som under några tuffa år sänkt löner, tvingat offentliganställda bort från sina jobb på sjukhus, skolor och polisstationer, halverat pensioner och dragit in arbetslöshetsbidrag i många EU-länder.

Detta var drivkraften bakom den sociala pelaren. Inte Stefan Löfven.

Pandemin har förstärkt ambitionen hundrafalt. De som har minst i vårt samhälle har återigen tagit den största smällen. Den här gången har de fått riskera sina liv också när de fortsatt sköta sjukvården, äldrevården, polisutryckningarna, sophämtandet och leveranserna med färdigmat.

Därför vill en majoritet i EU satsa stort på välfärd.

För europeiska politiker finns ett kanske ännu starkare skäl. Finanskrisen visade med skrämmande tydlighet att raserar man människors välfärd, knuffar de som hämnd bort etablerade partier från makten och röstar på populister. Det vill ingen återuppleva.

Den svenska inställningen noterar dock inte andras rädslor eller lidanden.

”Hur ska man undvika att Porto-mötet skapar legitimitet för ny EU-lagstiftning?”, frågade en riksdagsledamot Stefan Löfven. 

Det undviker man inte, det skeppet har seglat för länge sedan. Men vi kan undvika att bli som den grekiske guden Sisyfos och rulla samma sten uppför berget bara för att se den rulla ner igen.

Hittills har Sverige motsatt sig lagstadgad minimilön (för länder utan kollektivavtal), delad föräldraledighet och insyn i lönesättningen (för att komma åt envist lägre kvinnolöner). Planen är att även säga nej till arbetsrätt för plattformsarbetare (Foodora-cyklister och Uberförare).

En icke-svensk skulle lätt kunna tro att rika, socialt stabila Sverige vill ha välfärd för egen del men neka andra detsamma. Det vore en dyster tolkning men den förklarar varför Sveriges invändningar väger så lätt.

EU kommer gå vidare med välfärd. I EU:s stora återhämtningsplan finns ju tre mål, för den som tittar efter: Klimat, digitalisering och social inkludering. 

Alla tre genererar just nu stora rökmoln av aktiviteter i EU-systemet. Räkna med EU-initiativ om sjukvård och äldreomsorg – pandemin har ju visat på stora brister i de flesta länder.

Porto-toppmötet satte ambitionen att få fler européer i sysselsättning (78 procent), fler i kompetensförsörjning (60 procent varje år) och 15 miljoner färre fattiga till 2030. Är vi emot det också?

Sverige kan absolut fortsätta att protestera men… Sisyfos, sten, backe.

Eller så kan vi försöka förstå vad de andra vill och se hur vi kan få våra system (som redan uppfyller EU-målen) att passa in.


Sverige kan absolut fortsätta att protestera men… Sisyfos, sten, backe.