Ylva Nilsson

EU köper inte vårt svenska ”sånt händer inte hos oss”

Den svenska rättsstaten funkar på många sätt finfint, enligt en ny EU-rapport. Men det finns oroande svarta hål.
Foto: MixMagic / Colourbox
”Sånt händer inte här” - även om det gör det.
Foto: Patrik C Österberg / IBL

Svenska rättstaten är ett föredöme i EU – förutom för några gapande hål. Tips från coachen i Bryssel om vad som behöver fixas.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

EU-kommissionen har just avslutat en detaljerad genomgång av hur rättsstaten mår i varje medlemsland. Inte för att någon var särskilt oroad. Nej, idén med en närgången genomgång handlade om att få tyst på några högljudda offerkoftor i medlemsländernas led. Varje gång EU riktar kritik mot Ungern och Polen kommer reaktionen att ”EU är bara ute efter oss” och att andra länder minsann inte är fläckfria. Så kom rättstatsrapporten till, nu har alla granskats precis lika mycket.

Vad som står om Polen och Ungern är det väntade. Men en intressant sidoeffekt är vad man kan lära om övriga EU-länder.

Så hur ser den svenska rättsstaten ut för utomstående granskare?

Läget är gott. Den svenska staten får lovord för låg korruption, stor insyn, mediefrihet och skydd av visselblåsare, liksom för effektivt domstolsarbete. 

Men det finns smolk i glädjebägaren.

I Sverige sker all lobbying bakom lyckta dörrar så svenska medborgare vet inte vem som pratat med vem före viktiga beslut.

Ett påpekande handlar om lobbyister. Som en jämförelse; i EU måste alla högre befattningshavare varje månad offentligt redogöra för vilka lobbyister de har träffat. Lobbyister måste dels registrera sig offentligt, dels bära skylt med bolagets namn i EU-byggnader.

I Sverige sker all lobbying bakom lyckta dörrar så svenska medborgare vet inte vem som pratat med vem före viktiga beslut.

Ändå rinner det ju sedan länge en strid ström av utgående svenska ministrar, generaldirektörer och politiska rådgivare rakt in i näringslivets politiska konsulteri.

Utländska mutor är ett korruptionens högriskområde för ett land med extremt hög export och många multinationella bolag (minns vapenfabriken i Saudiarabien) men Sverige gör minimalt på området.

Inte konstigt att EU-rapporten tar upp detta, Sverige har ju också sagt nej till att ingå i EPPO, europeisk åklagare med specialuppdraget att motarbeta gränsöverskridande korruption.

Är detta ett utslag av vårt svenska ”sånt händer inte hos oss?”

Det viktigaste påpekandet i rapporten handlar om ett annat område där vi bittert kan få ångra svensk naivitet.

EU-rapporten noterar i alla fall att Sveriges första nationella plan mot korruption någonsin ”…kritiserats för otydlighet, ambition och remissarbete. Planen definierar inga prioriteter och sätter inga mål eller deadlines…” 

Dessutom ska ansvarig myndighet bara ”underlätta” men inte kontrollera arbetet.

Raddan av avslöjanden på senare år där bedrägerier visat sig nästan institutionaliserat i vissa branscher i Sverige tycks alltså inte ha hjälpt mot nonchalansen. Tror vi att skandalerna bara var otur, engångshändelser?

Det viktigaste påpekandet i rapporten handlar om ett annat område där vi bittert kan få ångra svensk naivitet - det faktum att domstolars oberoende i Sverige vilar på svag grund. 

Med tanke på vad som sker i Ungern och Polen är det givet att problemet lyfts. Svenska domare har själva tagit upp det flera gånger: Hur enkelt det vore för ett makthungrigt parti, som vunnit väljarnas bevåg, att tillsätta domare som man kan få att döma efter politisk ideologi istället för efter lagen.

Denna EU-rapport tvingar inte Sverige att göra något som helst – men inget hindrar att vi tackar för tipsen från länder som är värre ute och sedan ser över vad vi håller på med.