Ylva Nilsson
Globaliseringen har öppnat helt nya möjligheter att vinna makt över andra. På den gamla tiden kunde man ha egna svenska eller sydafrikanska regler för ogräsmedel utan att det störde någon.
I dag grenar allt näringsliv ut sig i snåriga ekosystem långt över nationsgränserna. En bil innehåller mer än 3 000 delar hämtade från dussinet länder när den skruvats ihop. Något så simpelt som en tandkräm innehåller minst hundra ingredienser.
Vad som tillåts ingå i tandkräm eller en bil är inte längre en nationell utan en global angelägenhet.
I detta nya maktspel om vems regler som trumfar på världsmarknaden leder ett smått förbluffat EU.
Företag väljer nämligen i sin nya globala tillvaro att inrätta sig efter den största marknaden. Dessutom – lite oväntat – efter hårdaste regler. Hög standard på deras produkter ger dem ju tillträde överallt, medan en lägre nivå utestänger dem från många marknader.
På 1980-talet var det USA vars högre miljöregler efterapades av övriga världen. I dag är det EU, en marknad med 410 miljoner köpstarka konsumenter som sätter internationellt tuffast normer i det mesta.
Fenomenet har ett namn i den akademiska forskningen, Brysseleffekten. 120 länder har till exempel kopierat EU:s dataskydd GDPR. Den globalt dominerande kemiindustrin i USA har motvilligt men fullständigt anpassat sig till EU:s tuffa kemikaliekrav. EU:s globala påverkan sträcker sig över bilavgaser och konkurrensregler till djurskydd och livsmedelsregler.
Det var inte avsiktligt från EU:s sida. Brysseleffekten kom helt oväntat på köpet när Europa hade skapat sin inre marknad.
Det är inte EU:s ledartröja som skämmer upp amerikanerna.
Världsledande USA kände snart lukten av fara. Trump-administration blåste till strid mot utländska tekniska standards och president Joe Biden har följt upp med en konkret angreppsplan.
Det var inte EU:s ledartröja som skrämde upp amerikanerna, den kan mötas med solig charm och ihärdig övertalning. EU backar lättat in i internationella lösningar, klart amerikanska jättar inte ska regleras särskilt bara för att de är störst.
Nej, det är Kinas framfart som skrämmer USA. Peking har sedan 2018 nya marschorders om att slå fast tekniska normer samt få dem antagna av den omvärld man anser sig kunna påverka: asiatiska grannar, de länder som ingår i Kinas ”Sidenbälte” liksom Brasilien, Indien och Sydafrika.
Kampen står allra hetast om den ännu ganska oreglerade digitala teknologin, om artificiell intelligens och blockchain.
USA dunkar till med handelsbojkott för den som inte rättar in sig, Kina skärper sina krav. Här gäller det globalt herravälde.
För EU med ledartröjan öppnas en intressant chans att bakvägen kontra det enorma teknologiska försprång som USA och Kina har.
Men det är inte en diskussion som förs i EU. Inte ens de annars påstridiga fransmännen har lyft ämnet.
I stället läggs mycket EU-kraft på att bland andra byråkrater i de internationella standardiseringsorganisationerna förhandla fram regler med alla.
EU är lite som tjuren Ferdinand. Störst och starkast kanske, men sitter helst under korkeken och luktar på blommorna.
Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.