Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ylva Nilsson

Efter 25 år i EU borde vi ta foten från bromsen

En svensk kalkyl över vad som är rimliga EU-satsningar och vad som är dyrt och onödigt, kan komma att se helt annorlunda ut framöver.Foto: JULIEN WARNAND / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Handel var skälet till att Sverige en gång försökte få USA att stoppa EU från att bli till. Handel var rätt mycket skälet till att Sverige gick med i EU. Handel kan bli skälet att Sverige efter 25 år i EU med foten på bromsen, blir en påhejande medlem.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

År 1958, strax innan EEC (som EU hette först) avskaffade tullar mellan medlemsländerna, uppvaktade den svenska regeringen formellt USA:s regering med en begäran om att stoppa samarbetet.

”Kan ni inte se att om de håller ihop i en tullunion så får vi andra som står utanför – ni också - mycket sämre villkor?”

Den amerikanske handelsministern tycktes mest förundrad. Sverige, ett av få länder i Europa som inte var sönderbombat, kände sig missgynnat för att de europeiska grannarna ville skapa en gemensam marknad?

Sverige och den inre marknaden

Det tog sin lilla tid för européerna att få till marknaden i verkligheten. Men 1993 låg den klar – och den var väl rätt mycket skälet till att svenskarna 1994 röstade för att gå med i EU. Trots allt.

Sveriges framgång och välstånd bygger på export och handel. Det hade varit osmart att inte gå med när EU lyckats bygga världens största och rikaste marknad utanför vår dörr.

Därefter har Sverige under 25 års EU-medlemskap bromsat i stort sett alla förslag till utökat samarbete.

Gemensam valuta? Nej tack.

Europeisk välfärdssatsning? Nej tack.

Europeiskt försvarssamarbete? Nej tack.

Och när vi ändå var i gång så… nej till maxgräns för dioxin i sill, till en europeisk gränsstyrka och till industrisamarbete om superdatorer. Tre svenska argument återkommer ständigt: Det blir dyrt, byråkratiskt och onödigt (för vi kan bäst själva).

Ett perfekt EU för Sverige, hade varit ett EU som enbart ägnade sig åt handel.

EU har svårt att försvara handeln

Men EU i dag har svårt att försvara det som Sverige vill ha allra mest: Global handel på överenskomna villkor där tvister löses i sämja. USA blockerar internationell tvistlösning i handelsfrågor, använder dollarns styrka till att stoppa EU:s handel med Iran och hindrar Tyskland från att bygga ut gasledning till Ryssland.

Kina konkurrerar med Europas privata näringsliv på en öppen marknad med hjälp av statens djupa fickor, installerar avancerad telekom i Europa som kan spionera på användarna och hotar svensk export för att en svensk-kines ogillad av Kinas ledning, får ett pris. 

I EU talar man allians för att stå emot, med likasinnade länder som Kanada, Japan, Chile, Mexiko, Singapore. Medan EU:s motparter sätter in all sin kommersiella, politiska och militära tyngd för att få som de vill.

Ska EU riggas att kunna möta den smutsiga fajt som det nu handlar om, kan Sveriges syn på EU-samarbete komma att utmanas i grunden.

Kanske krävs satsning på en stark euro för att stå emot dollarn.

Kanske europeiskt industrisamarbete är bättre än att tvingas ta vad tech-föregångarna Kina och USA erbjuder oss - på deras villkor.

Kanske blir rentav en välfärdssatsning nödvändig – något slags EU-garanti för ett socialt Europa – för att säkra europeiska väljares uppbackning av EU när populister understödda av regimer i öst och i väst underminerar EU-sammanhållningen.

En svensk kalkyl över vad som är rimliga EU-satsningar och vad som är dyrt och onödigt, kan komma att se helt annorlunda ut framöver.

Ylva Nilsson: Därför har vi mindre inflytande i EU än vad vi skulle kunna ha haft.