Ylva Nilsson
Efter hot om våld visar sig brittiska tullare och EU-tjänstemän inte utomhus i hamnen Larne norr om Belfast. Det är för farligt. Men utöver detta bakslag kan vi se att drygt en månad med brexit har gett alla väntade problem samt några extra.
Värst är det förstås för fiskare och jordbrukare som kämpat med att exportera färskvaror. Finansmarknaden i London tog en smäll direkt när den europeiska aktiehandeln försvann och därefter när schweizisk handel tillfälligt föll bort på grund av EU-trassel.
Mer oväntade offer är hästkapplöpningar som inte får deltagare, modeindustrin som inte får leveranser och artister som fått krångel med turnerande.
Storbritanniens största industri, bilindustrin, blev över natt mindre attraktiv och ser med vånda hur produktionen av framtida elbilar kan glida dem ur händerna.
Risken för att våldsamheterna skulle återvända när de två slets isär, vilade ständigt över brexitsamtalen.
Även EU-sidan fick problem förstås. Vart tredje svenskt företag rapporterar nya svårigheter med brittisk handel i en enkät eller tror att det kommer bli värre. ”Svensk handel med UK kommer minska,” säger Svenskt Näringslivs Anna Stellinger i Dagens Industri. Men svensk handel har ju 26 andra länder att styra om till.
Fransk fiskindustri ställer om med hjälp av brexit- samt corona-kompensation, och irländska åkare tar någon av de nya färjeturerna till Frankrike i stället för att köra landvägen över Storbritannien.
Av alla problem som brexit skapar var dock alltid det värsta Nordirland, beläget på spetsen av EU-landet Irland. Risken för att våldsamheterna skulle återvända när de två slets isär, vilade ständigt över brexitsamtalen.
Lösningen – mycket för Irlands skull – blev att denna brittiska provins stannar på EU:s inre marknad med enbart lättare gränskontroller mot icke-EU (Storbritannien). Men Ulsters lojalister hotar alltså att ta till våld över alla former av hinder mellan dem själva och deras nation, Storbritannien.
Premiärminister Boris Johnson och vice PM Michael Gove kräver därför av EU att i princip alla gränskontroller på Nordirland pausas till 2023. Annars utlöser den brittiska regeringen artikel 16 och upphäver avtalet om Nordirland.
Problemet är förstås att gigantskapet kan ta en eller ett par decennier att skapa och under tiden är många väljare missnöjda.
Det är ett tomt hot. Artikel 16 går inte att utlösa så där hejsan svejsan (vilket kommissionsordförande Ursula von der Leyen fick lära sig under förödmjukande former förra veckan) och det upphäver ändå inte avtalet.
Det vet Johnson och Gove. För dem är hotet inrikespolitik, ett sätt att inför brittiska väljare skjuta skulden för Nordirlands-problemet på EU.
Brexit blev ungefär vad Storbritanniens regering ville – en beklaglig kostnad för landet i början men på sikt chansen att lansera Storbritannien som en frifräsande teknologisk gigant. Problemet är förstås att gigantskapet kan ta en eller ett par decennier att skapa och under tiden är många väljare missnöjda.
Kanske Nordirland alltid var olösligt och Ulster-lojalisternas tvingar fram en motvillig insikt om att det inte går att stå utanför EU och ha en fot inne. Även när alla parter vill det.
EU kan aldrig ha en helt öppen gräns mot ett icke-EU-land. Vad EU är – i grunden – är ju ett avtal om ett handelsområde med gränser mot omvärlden.
Ett Schrödingers EU-medlemskap var kanske alltid en illusion.
