Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi förlitar oss på Nato och bör gå med

Försvarspolitiken har gått från ett territorialförsvar till ett insatsförsvar - men också Sverige måste kunna försvaras. Här patrullerar svenska soldater i norra Afghanistan under en insats 2009. Foto: Torbjörn Gustafsson/FÖRSVARSMAKTEN

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

1 geting LIBERAL130104

Det svenska försvaret lider av utbrändhet inför alla olika politiska krav. Symtomatiskt nog rapporterar Officerstidningen att det kommer att dröja minst fem år innan Försvarsmaktens nya sjukvårdstjänst är fullt operativ.

Göran Persson pratade hösten 2002 om att Sverige eventuellt kunde bidra med ett fältsjukhus till stöd för USA:s andra Irakkrig. Problemet var bara att de svenska fältsjukhusen hade placerats i malpåse! Dåvarande ÖB Johan Hederstedt svarade diplomatiskt att det kunde vara svårt att få fram fältsjukhusen i tid.

Nuvarande ÖB Sverker Göranson är inte fullt lika diplomatisk. Han har vid upprepade tillfällen krävt mer pengar till försvaret, annars måste en försvarsgren, typ marinen, skrotas.

I en intervju i SvD svarar ÖB på den högst relevanta frågan: Kan vi försvara oss?

"Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på en egen hand."

Därmed var eventuell helgfrid för försvarsminister Karin Enström (M) förstörd, medan militärattachéerna på ambassaderna i Stockholm fick ringa hem och försöka förklara ÖB:s klarspråk.

Har då den svenska Potemkinkulissen slutligen fallit? Nej, det är ju naturligtvis inte så att Sveriges närmast obefintliga försvarsförmåga skulle vara någon nyhet för ryssar eller amerikaner.

Till stor del beror försvagningen på den nya försvarspolitiken där vi har gått från ett territorialförsvar till ett insatsförsvar med höga ambitioner om att kunna bistå med fredsinsatser. Det är i grund och botten en sund reform.

Problemet är bara att också Sverige måste kunna försvaras. Då har politikerna hittat på en massa vackra ord i en "solidaritetsförklaring" där vi lovar att bistå våra grannar militärt i eventuell nöd och att vi förutsätter att de också ställer upp för oss.

I SvD-intervjun blir ÖB plötsligt diplomatisk och hänvisar till solidaritetsförklaringen och det nordiska försvarssamarbetet. Möjligen tänkte Sverker Göranson att hans klarspråkskvot var fylld för dagen och att nämna det förhatliga Nato-ordet offentligt skulle kunna leda till krav på hans avgång.

Ansvaret för det sjuka svenska försvaret är i huvudsak politiskt eftersom olika riksdagsmajoriteter har bestämt att Försvarsmakten ska vara en Mädchen für alles. Försvaret ska uppfylla ett industripolitiskt krav med 40-60 nya dyra Super-Jas. Försvaret ska vara redo att rycka ut var helst Nato kallar - Libyen eller Afghanistan - för att i handling kompensera för svenska politikers befängda Nato-ångest. Samtidigt förväntas svenska officerare att hålla tyst om hur nära och djupt försvarssamarbetet är med Nato i dag.

Politikerna i den förra försvarsberedningen 2007 fann att klimathotet utgjorde det största säkerhetspolitiska hotet mot Sverige. Ska försvaret satsa på ingenjörstrupper som kan bygga pontonbryggor vid kommande översvämningar?

Är du nöjd med en försvarsförmåga motsvarande en vecka, Karin Enström? Om inte, säg som det är: Vi förlitar oss på Nato. Och bör ta konsekvensen av det och lämna in en ansökan.