Världsbäst? Vi kan börja med att lära av Norden

Foto: PATRIK ÖSTERBERG / STELLA PICTURES/PATRIK ÖSTERBER PATRIK ÖSTERBERG

Tänka sig, i våra grannländer har politikerna fattat att demens är en sjukdom som drabbar hjärnan.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Pandemin tycks ha ökat det svenska intresset för hur det fungerar i Danmark, Norge och Finland. Vad kan vi lära?

Myndigheten Vårdanalys har gjort slag i saken och jämfört äldreomsorgen i Norden. Sverige skiljer ut sig på ett par intressanta sätt. 

Det finns förstås många likheter, en nordisk grundmodell: Äldreomsorgen är skattefinansierad, kommunal och ambitiös. År 2018 lade de nordiska länderna mellan 1,5 och 2,4 procent av BNP på äldreomsorgen. Det europeiska genomsnittet var 0,4 procent. 

Samtliga fyra länder har valfrihetssystem och en blandning av offentliga och privata utförare. Men Sverige utmärker sig med sin stora dominans av vinstdrivande företag. I grannländerna är aktörerna oftast idéburna.

Vinstdrivande företag slår vanligen ut de idéburna vid öppna upphandlingar, och vinner mark. Men i Danmark och Norge slipper de ideella öppna upphandlingar. Kommunerna har rätt att sluta avtal direkt.  

Hur används de medel som redan finns? Och hur påverkar vinstintressena äldreomsorgen i stort?

Det är något att tänka på när borgerliga politiker får det att låta som om valfriheten står och faller med de stora vårdkoncernerna. Och när samma röster hävdar att de egentligen vill ha små ideella aktörer – varför riggar de i så fall inte om systemen?

En gräddfil för idéburna kan låta dyrt. Men Sverige lägger en högre andel av BNP på äldreomsorgen än grannländerna (och resten av Europa). 

Vart tar pengarna vägen? Vårdanalys finner ingen blågul guldkant. Omsorgen når inte fler äldre än i grannländerna, bemanningen är inte högre och personalen inte bättre utbildad.

Även detta är något att tänka på, inför stundande valrörelse. Buden om fler miljarder till äldreomsorgen lär hagla. Men hur används de medel som redan finns? Och hur påverkar vinstintressena äldreomsorgen i stort?

Slutligen avviker Sverige – förstås – i synen på vård av dementa.

Hos oss behandlas dementa som om de kan fatta rationella beslut och förstå konsekvenserna. De bestämmer över sig själva och måste samtycka till vårdinsatser. 

Detta ledde till kaos och död under pandemin, då dementa på boenden med covid-utbrott hade rätt att vandra fritt omkring, bli smittade och smitta andra. 

Våra grannländers lagstiftare är uppenbarligen förmögna att se verkligheten som den är, med gråzoner och målkonflikter.

Regeringen fick propåer från tunga aktörer: ”Ändra lagen!” Men socialminister Lena Hallengren (S) vidhöll bestämt att man inte kan inkräkta på människors grundlagsskyddade friheter hursomhelst. 

I Danmark, Norge och Finland har man löst det. Där finns lagar ”som grundas i en avvägning, där respekten för självbestämmanderätten vägs mot behovet av vård och skydd”, skriver Vårdanalys.

Av-vägning. Våra grannländers lagstiftare är uppenbarligen förmögna att se verkligheten som den är, med gråzoner och målkonflikter som måste accepteras och hanteras på bästa sätt.

I stället för att lova väljarna ”världens bästa omsorg” borde svenska politiker lova att ödmjukt lära sig av våra grannländer.