En stor läcka ger en skrämmande inblick i hur Kina förtrycker den muslimska befolkningen i Xinjiang. Det är New York Times som publicerat 400 sidor interna dokument från det kinesiska kommunistpartiet, däribland ett tal av president Xi Jinping där han uppmanar till att ”inte visa någon nåd”: ”Folkets demokratiska diktatur måste svinga sina vapen utan vacklande tvekan”.
Mer än en miljon människor sitter nu i ”omskolningsläger”. Enligt myndigheterna ska de avradikaliseras. I verkligheten handlar det om grym hjärntvätt: De som flytt berättar om att sitta kedjade, och att tvingas sjunga patriotiska sånger för att få mat.
Förtrycket går på export
Västländerna har fördömt Kinas koncentrationsläger. Men vissa, mindre nogräknade, regimer ser Kina som ett föredöme:
I Zimbabwe hjälper kinesiska företag regimen att bygga upp system som både kan övervaka och stänga ned sociala medier, för att tysta all opposition.
I Venezuela har kinesiska ZTE skapat Maduroregimens ”Fäderneslandskort”, där både personlig information och sådant som partimedlemskap registreras. De sägs vara frivilliga, men venezolaner måste visa upp sina kort för att kunna få matkuponger och bränsle.
I Vitryssland – som brukar kallas för ”Europas sista diktatur” – hjälper Huawei Lukasjenkos regim med videoövervakning och analys. Dessutom finns planer på att exportera samma ansiktsigenkänningsteknik som används i Shenzhen.
”Den svåraste frågan är den världsvida exporten av den modell för fullständig övervakning och förtryck som nu förfinas i Xinjiang”, skriver forskare i en ny rapport från Australian Strategic Policy Institute.
I rapporten sammanställer de data från öppna källor om Kinas tolv största tech-bolag, varav flera har en central roll i att skapa storebrorssamhället i Xinjiang. Rapporten visar att den kinesiska staten har ett avgörande inflytande över dem. Bara inom Huawei har kommunistpartiet omkring 300 såkallade partikommittéer, som både garanterar insyn och ger inflytande över företagets vägval.
Svenska universitet blundar för människorättsbrotten
För kommunistpartiet är målet inte bara att exportera kinesisk teknik, utan också att exportera den kinesiska synen på världen. Det bör alla som gör affärer med de kinesiska bolagen vara medvetna om.
Därför är det allvarligt att svenska universitet och högskolor lånar sig till Huaweis ”Seeds for the Future”-program, där svenska ingenjörsstudenter får åka till Kina för att besöka företagets huvudkontor. Så sent som i början av november deltog också 100 studenter i en AI-tävling som Huawei höll i, där professorer från KTH och Uppsala universitet satt med i juryn.
Huawei bistår myndigheterna i Xinjiang med teknisk expertis, support och digitala tjänster för att garantera regionens ”sociala stabilitet och långsiktiga säkerhet”.
Varför vill Chalmers och KTH hjälpa företag som bistår vid människorättsbrott att rekrytera svenska ingenjörer?