Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför tillåter vi karuseller men inte demonstrationer?

En demonstrant förs bort under protester i Malmö i helgen. Nästa månad kan nöjesparkerna öppna, under rätt förutsättningar.
Anders Tegnell.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

Något är skevt när grundlagsfästa friheter fortsätter att inskränkas samtidigt som Folkhälsomyndigheten öppnar upp för karusellåkning på Liseberg. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I helgen protesterade covid-tvivlare och vaccinmotståndare mot regeringens coronaregler i Stockholm, Malmö och Göteborg. De är lätta att avfärda som kufar eller värre, men deras rätt att höras och synas kan inte avfärdas lika lättvindigt. 

Demonstrationsfriheten har begränsats på ett unikt sätt till följd av smittan, och det finns skäl att ifrågasätta både hur regeringen har resonerat och gått till väga. Det blir extra tydligt om man ställer inskränkningarna mot andra åtgärder. 

Varför får man till exempel inte samlas fler än åtta personer till en demonstration utomhus, medan flera hundra personer kan shoppa loss i en galleria eller svettas ikapp på gymmet inomhus? Demonstrationsfriheten är trots allt en grundlagsfäst rättighet – en av de viktigaste vi har.

Som vanligt med regeringen och Folkhälsomyndigheten är det svårt att finna logiska svar. 

Biskopen Fredrik Modéus i Växjö gör samma typ av iakttagelse på DN Debatt (21/3), men om religionsfriheten. Rätten att utöva religion är också grundlagsskyddad. Ändå beslutade Anders Tegnell och Co häromveckan att lätta på restriktioner för museer och konsthallar från torsdag 25/3 – men inte för kyrkor, moskéer och synagogor. 

Lagom till påsk kan man alltså gå på Vasamuseet eller Göteborgs Konsthall, förutsatt att smittan och cheferna tillåter, men inte fira påskdagsmässa ens på behörigt avstånd i Lunds och Uppsalas jättelika domkyrkor. 

Då har ändå Folkhälsomyndigheten själva konstaterat att smittspridningen i kyrkor och andra bönehus är låg. ”Varför är kyrkor farligare än museer?” undrar Modéus. Ja, varför? 

Det är svårt att se hur inskränkningarna är proportionerliga när Folkhälsomyndigheten samtidigt öppnar upp för loppmarknader.

På ett praktiskt plan illustrerar de ständigt spretande beskeden regeringens och FHM:s uppenbara svårigheter att få ordning på sin egen strategi. 

När pandemilagen infördes i januari var tanken att skapa utrymme för mer ”träffsäkra” åtgärder, för att tala med socialminister Lena Hallengren (S). 

Men hur träffsäkert är det att begränsa samlingar utomhus när man i praktiken fortsätter att tillåta dem inomhus (titta in på en restaurang i Stockholm mellan 17-20)? Och hur flexibelt är det att inte göra skillnad på källarmoskéer och stora katedraler som i vanliga fall rymmer tusentals?

Det verkligt anmärkningsvärda här rör dock principer. Något är klart fel när grundlagsfästa fri- och rättigheter prioriteras ner på det sätt som nu tycks vara fallet. 

Enligt regeringsformen får visserligen både demonstrations- och religionsfriheten inskränkas enligt ordningslagen, till exempel vid en pandemi. Men varje begränsning måste vara ”proportionerlig” – alltså inte gå längre än absolut nödvändigt. 

Det är dock svårt att se hur de nuvarande inskränkningarna kan sägas vara proportionerliga när Folkhälsomyndigheten samtidigt öppnar upp för konstutställningar, loppmarknader och – i april – karusellåkning på Liseberg.

Det är, för att utrycka det milt, fullständigt bakvänt.