Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Varför tiger konstnärer om mangamålet?

Foto: Joachim Wall

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Den svenska barnpornografilagen är glasklar: att framställa, inneha, ladda ner och numera blott titta på barnporr är kriminellt. Det framgår tydligt i förarbetena att det även gäller tecknade sexuella fantasier. 1997 fastslog dåvarande justitieministern, Laila Freivalds (S), i sin proposition att "kopplingen till ett konkret sexuellt övergrepp saknar relevans för frågan om en bild är straffbar som barnpornografi eller inte".

I dag tar Högsta domstolen upp vad som kommit att kallas Mangamålet. Att HD överhuvudtaget beviljade prövningsstillstånd kom som en överraskning för många; det är inte självklart att ifrågasätta domarna i tingsrätt och Svea hovrätt. Och det är lagstiftningen som förblir problemet, oavsett vad HD kommer fram till.

Det är alltså inte bara svenska bildkonstnärer som lever farligt, det gör också mangaexperten och serie­översättaren Simon Lundström. Tingsrätten definierade 51 av hans bilder i datorn som barnpornografiska. Hovrätten sänkte antalet till 39. Vad blir då HD:s bud i detta subjektiva tyckarträsk? 15, eller?

 

Men hur justitieråden har recenserat teckningarna lär vi inte få någon möjlighet att kontrollera. De är nämligen sekretessbelagda. Som om rikets säkerhet stod på spel på grund av några seriefigurer.

Hovrätten var tvungen att erkänna i sin dom att de där seriefigurerna inte var så "verklighetstrogna". De hade svansar, kattliknade öron och vissa saknade näsa och mun. Men ändå gjorde juristerna bedömningen att de föreställer människor.

Det här gör ju Högsta domstolens prövningstillstånd lite speciellt. Hur ska justitieråden kunna komma fram till att de inte föreställer människor? Kommer de att räkna figurer med svansar som barn?

En annan anmärkningsvärd sak är att svenska bildkonstnärer inte har dragit i gång en kampanj mot en lagstiftning som rör sexuell fiktion och som så uppenbart inskränker den konstnärliga friheten.

Var har ni varit alla konstnärer? Känt er obekväma inför risken att stämplas som pedofilkramare?

Det är inte för sent att protestera mot denna frihetsinskränkning.

 

När till och med Björn Sellström, förste barnporrspanare vid rikskriminalen, rycker ut och protesterar mot Mangadomen (i gårdagens SvD), framstår tystnaden i Konstnärs-Sverige som ännu mer beklämmande.

Rimligen tycker ett antal av Sveriges främsta domare i HD också att deras recenserande av nedtecknade sexuella fantasier inte är något domstolar ska syssla med.

Vi ska inte skylla på domstolarna. Ansvaret för denna absurda lagstiftning ligger förstås hos riksdag och regering. Och justitieminister Beatrice Ask har, såvitt känt är, inte lyft ett finger för att ändra lagen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!