Justitieminister Morgan Johansson (S) är en fascinerande politisk kameleont. Ena stunden attackerar han från vänster och varnar för katastrofala följder om SD ges politiskt inflytande. I nästa stund intar han rollen som den tuffa ministern, som ska knäcka gängen och se till att flyktingvågen 2015 aldrig upprepar sig.
Det finns kort sagt en Morgan Johansson för alla väder.
Få lyckas vara så självsäkra i tv-rutan. Det spelar ingen roll vilken hopplös sak han ska försvara – han får det alltid till att regeringen är på god väg att lösa problemet – som de rödgröna givetvis har ärvt från Moderaterna.
Det är skicklig politisk teater. Framträdandet i SVT:s Agenda på söndagskvällen var inget undantag. Justitieministern pressades om det nya förslaget om en humanitär skyddsgrund som Liberalerna har tagit strid om.
Migrationsverket har varnat för att förslaget skulle innebära att humanitära skäl inte längre utgör en undantagsbestämmelse, utan med tiden kommer att omfatta alltfler fall. Det kan i sin tur påverka människors vilja att återvända till sina hemländer efter ett avslag, skriver Migrationsverket i sitt remissvar, och ”skulle kunna innebära att incitamenten att använda irreguljära sätt att ta sig till Sverige ökar”.
Men när Morgan Johansson intervjuades i Agenda var dessa allvarsord som bortblåsta. I stället hänvisade han gång på gång till Migrationsverket som källa till sitt eget påstående att förslaget inte kommer ha någon som helst ”pull-effekt” till Sverige.
Det kontroversiella tilläggsförslaget från S och MP är bara ”ett mikroförslag i marginalen”, försäkrade Morgan Johansson. Det har misstolkats och beskrivits på ett felaktigt sätt i debatten.
Men vem är det egentligen som vilseleder vem? Enligt Johansson är det bara personer som har haft uppehållstillstånd på grund av asylskäl som ska kunna ansöka om att få stanna av humanitära skäl. Det skulle alltså utesluta gruppen ensamkommande som omfattas av gymnasielagen, utländska studenter, arbetskraftsinvandrare med flera.
Men i regeringens eget förslag hävdas raka motsatsen. På sidan 17 står det uttryckligen: ”Som framgår ovan kan det röra sig om tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats på andra grunder än skyddsbehov.”
Justitieministerns typexempel på vilka som faktiskt ska omfattas väcker också frågor. Han hänvisade till en familj med två vuxna och två barn som har jobb och har befunnit sig i Sverige i 8-10 år men sedan ska utvisas eftersom det har blivit fred i hemlandet.
Men det kommer ju att vara möjligt att ansöka om permanent uppehållstillstånd redan efter tre år i Sverige – varför skulle inte denna välintegrerade familj ha gjort det? Och faktum är att asylsökande som en gång har beviljats ”skyddsstatus” i Sverige nästan aldrig får den upphävd. Hela 99 procent av alla förlängningsansökningar under 2020 för personer med tillfälliga uppehållstillstånd av skyddsskäl beviljades.
Så frågan är vad Morgan Johansson dillar om? I stället för att bidra till klarhet sår han medvetet förvirring kring regeringens migrationspolitik. Det inger inte förtroende att Sveriges justitieminister har ett så fritt förhållande till fakta.