Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför är vården så tyst om riskerna med kusingifte?

Risken för medfödda missbildningar är dubbelt så hög om föräldrarna är kusiner.Foto: FELIX HEYDER / DPA/IBL
I flera länder i arabvärlden utgör kusingiften runt 30 procent av alla äktenskap.Foto: EDWARD OLIVE WWW.EDWARDOLIVE.INFO COPY / COPRIGHT PHOTOGRAPHER EDWARD OLIVE WEBSITE WWW.E

Blivande mödrar får svara på ingående frågor om rökning, men inte om hon är släkt med barnets far. Att upplysa om riskerna med kusinäktenskap är det minsta vi kan begära av vården.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I brittiska staden Bradford noterade myndigheterna att andelen barn som föddes med missbildningar var betydligt högre än i övriga landet. En studie som omfattade 11 000 nyfödda visade att risken för missbildningar var mer än dubbelt så hög i familjer där föräldrarna var kusiner. I Bradford finns en stor pakistansk befolkning, och kusinäktenskap är vanliga i gruppen. Studien publicerades i den prestigefulla tidskriften The Lancet 2013.

”Information om riskerna med kusinäktenskap borde utgöra en självklar folkhälsofrämjande och samhällsnyttig insats”, skriver överläkare Camilla Starck i en debattartikel i Expressen. Hon konstaterar att svenska myndigheter är noga med att informera om riskerna med äldre mödrar, men inte om riskerna som är förknippade med kusinäktenskap. 

30 procent av alla äktenskap i Irak är kusingiften

I majoritetsbefolkningen är kusinäktenskap väldigt ovanligt. Men, som Starck påpekar, har i dag ”en väsentlig andel av befolkningen ursprung i länder där kusingifte är vanligt”. 

Mellanöstern och Nordafrika, för att vara exakt. I flera länder i arabvärlden utgör kusingiften runt 30 procent av alla äktenskap, enligt en studie från 2009. Det gäller för både Irak och Syrien, två länder med en tämligen stor diaspora i Sverige.

Att föräldrar som till viss del delar DNA löper högre risk att få barn som lider av genetiska sjukdomar är knappast förvånande. Kusiner delar 12,5 procent av sina gener, och om släkten har en tradition av kusingifte kan den siffran vara ännu högre. Ändå är frågan känslig. 

Kanske beror svenska myndigheters ovilja att prata om riskerna med kusingiften på att genetik fortfarande förknippas med rashygien – om staten ska avråda kusiner från att skaffa barn, borde man inte också avråda andra som bär på sjukdomsanlag från att sprida sina gener vidare? 

Kusinäktenskap är en del av hederskulturen

En sådan analogi leder dock tanken fel av flera skäl: För det första får gravida redan i dag svara på om det finns några genetiska sjukdomar i släkten vid inskrivningssamtalet till mödravården – vilket anses helt okontroversiellt. För det andra måste man vara medveten om att kusinäktenskap är en del av hederskulturen. Ett exempel är Fadime Şahindal, som mördades av sin far för att hon vägrat att gifta sig med sin kusin i Turkiet och i stället valde en svensk pojkvän.

Det finns goda skäl till att upplysa om vilka risker det för med sig att gifta sig med en kusin, både i skolorna och inom mödravården. 

Att samhället tydligt signalerar riskerna med denna sedvänja kan göra det lättare att säga nej för den som pressas av sin släkt att låta sig giftas bort med en släkting. Det kan också ge vården bättre möjligheter att upptäcka och förebygga svåra missbildningar hos nyfödda.

Socialstyrelsen borde omgående ges i uppdrag att ta reda på hur utbrett det är med kusingiften är i Sverige, och genomföra en upplysningskampanj om vilka risker som är förknippade med att äkta sin kusin.