Det var en gång så att barn med funktionshinder placerades på institutioner. Men 1964 infördes vårdbidrag så att föräldrar skulle få tid och råd att ta hand om sina handikappade barn själva.
I årtionden var det främst föräldrar till barn med utvecklingsstörning eller svåra fysiska begränsningar som fick vårdbidrag. Nu dominerar de psykiska diagnoserna totalt.
I december betalade Försäkringskassan ut vårdbidrag för 60 000 barn, två tredjedelar av dem pojkar. Sju av tio nya bidragsbeslut för killar grundades på diagnoser som adhd och autism i av olika grader. Bland flickorna var orsaken neuropsykiatrisk, NPF, i sex av tio fall.
Vårdbidragen är viktiga för föräldrar som behöver gå ner i arbetstid för att klara omvårdnad och tillsyn av sina barn. Beloppen är inte gigantiska. Det vanligaste är att man får ett fjärdedels eller halvt bidrag, 2 307 respektive 4 615 kronor. En ersättning som beskattas, och ger pensionspoäng.
Det kostar ändå 3,8 miljarder kronor. Och Försäkringskassan räknar med att antalet beviljade bidrag kommer att öka framöver.
Vårdbidraget är i många fall väldigt välbehövligt. Men själva existensen av stödet är en av alla bidragande faktorer till den snabba ökningen av NPF-diagnoser.
Den viktigaste förklaringsfaktorn är skolan. Nästan alla barn mår bäst av fasta ramar och tydlig undervisning, och pojkarna med bristande impulskontroll mest av alla. Men sedan 90-talet har läroplanerna betonat vikten av eget arbete och ansvarstagande. Och så har det gått åt skogen.
En hel del rektorer har krävt diagnospapper från sjukvården för att bevilja extra stöd till eleverna som inte klarar det flexibelt flummiga klassrummet, om det alls finns något klassrum. Det har drivit på sjukförklarandet av barnen.
Men det finns föräldrar som inte tycker att de har råd att gå ner i arbetstid men inte heller orkar med sin älskade stökunge som de vill när de arbetar heltid. Då blir vårdbidraget också ett incitament att för att sätta fart på diagnoskarusellen.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) måste försöka toppa snurren. I höst ska hon lägga ett förslag om reformering av vårdbidraget.
Inriktningen bör vara att vidga normalitetsbegreppet, lättare NPF-diagnoser bör inte berättiga till bidrag.
Då skulle Strandhäll ge sitt bidrag till att bryta trenden att allt fler människor förses med bokstavsdiagnoser. Men det viktigaste är att skapa ordning och reda i skolan. Och att till exempel låta myror-i-brallan-grabbar vänta ett år med att börja skolan, eller gå om ett år på mellanstadiet så att han hamnar med kompisar på samma mognadsnivå.
Färre bokstavsstämplade barn vore en vinst för hela samhället. Men framför allt för barnen, för arbetsmarknaden är dessvärre dyster för personer med NPF-diagnoser.
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor.
Läs även Det är skolan som har adhd.
Läs även Att vara människa är ingen sjukdom.