Cementa har brutit kalk i Slite i över 100 år. Till hösten kan fabriken på Gotland behöva läggas ner. Mark- och miljööverdomstolen beslutade i förra veckan att inte pröva tillståndet för fortsatt kalkutvinning.
I anläggningen, belägen invid hamnen, blir kalk till cement, den viktigaste ingrediensen i betong. Nu hotas byggen över hela landet – tre fjärdedelar av all cement som används i Sverige kommer från Slite.
Ska byggarbetarna lämna jobben ogjorda och bara gå hem när hösten kommer?
Processen för förnyat tillstånd har varit Kafka-artad. Cementa lämnade in ansökan för tre och ett halvt år sedan. I god tid, kan tyckas.
I januari förra året godkändes den, men som så ofta när det handlar om miljö överklagades ett ja till exploatering. Och som så ofta maler byråkratins kvarnar långsamt.
Nu meddelar rättsväsendet helt plötsligt att den ursprungliga ansökan är för undermålig för att ens kunna prövas. Är det något som är undermåligt är det hanteringen av ansökan.
Bakgrunden till helomvändningen är att Länsstyrelsen uppmätt förhöjda halter av kloridjoner, det vill säga salt, i grundvattnet. Cementa borde gjort mer noggranna analyser av hur kalkutvinningen påverkar salthalten, menar domstolen.
Saltnivåerna i grundvatten styrs dock av många olika faktorer, däribland nederbörd och vägsaltning, som ett enskilt företag knappast rår över.
Det är dåligt för Sverige – och för klimat och miljö.
Cementas planer är inte ett hot mot vare sig människor eller djur och natur.
Ansökan gäller utvidgning av två befintliga kalktäkter. Den görs av ett seriöst företag med sekellång närvaro på orten som kan och vill ta ansvar för närmiljön. Om inte Cementa får tillstånd, vem får det då?
Ja, det är en bra fråga. Tyvärr är Slite-historien inget engångsexempel. Myndigheternas oförutsägbarhet ligger som en våt filt över schakt och dagbrott. Alla långa tillståndsprocesser med tvära kast är ett stort bekymmer för gruvindustrin, enligt branschorganisationen Svemin.
När ett ja nästa dag kan bli ett nej skapas osäkerhet. Investeringarna görs utomlands, eller inte alls. Det är dåligt för Sverige – och för klimat och miljö.
Metaller som litium är nödvändiga i batterier till exempelvis elbilar. En lång gruvtradition och många fyndigheter ger en historisk möjlighet för svensk industri när världen ställer om till hållbart.
Våra strikta arbets- och miljölagar kan till och med vara en konkurrensfördel; svenskt stål och malm är relativt gröna produkter.
Ska gruvdriften öka finns givetvis en del att fundera på. Hur får stat och lokalsamhälle bäst del av de enorma värden som skapas? Hur återställs naturen?
Mänskligt liv innebär dock alltid att miljön påverkas, mer eller – som i Cementas fall – mindre. Sverige är byggt på kalk från Slite.
I bland är byråkratins vindlande gångar en väg framåt. Cementa ska överklaga beslutet att inte pröva ansökan.
Annars är det upp till politikerna att göra nödutryckning.