Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vänsterns uppfostrarnit döljer egna synder

Storbritanniens beslut att lämna har redan påverkat EU, säger statsvetaren Göran von Sydow i Ledarsnack.
Stefan Löfven varnar för att 30-talet ska gå igen i Europa. Han borde visa sitt engagemang genom itu med extremismen i de egna leden. Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN
Synagogan i Malmö som genom åren har utsatts för bland annat sprängdåd och vandalisering. Foto: LASSE SVENSSON
Krossade fönster i synagogan, 2017. Foto: CAROLINE LARSSON
Jonas Sjöstedts försvar för valaffischen med en man i AFA-tröja var absurt. Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

Den ödesmättade retoriken om högerextremismen i Europa har tappat markkontakten. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I sitt inledningsanförande i onsdagens partiledardebatt antydde Stefan Löfven återigen att 1930-talets svarta hål hotar att återuppstå i Europa - och att en röst på Heléne Fritzon, eller någon annan S-kandidat, är avgörande för att mota en högerextremistisk stormvind över kontinenten. 

Han var inte ensam om att ta i. Det finns ingen ände på den självgoda uppfostrarniten och överorden när svenska politiker varnar för extremismens framfart i Europa. Frågan är allvarlig, men när Centerns Fredrick Federley i en debattartikel anklagar KD för ”diktaturfasoner” har retoriken lämnat marken.

Det skorrar falskt, som om överdrifterna döljer en tomhet. Men om nu partierna är så engagerade i frågan kan de börja med att ta itu med extremism i de egna leden. 

Stefan Löfvens ihåliga nolltolerans 

När SSU i Malmö sjöng ”krossa sionismen” i sitt demonstrationståg på första maj, talade Stefan Löfven med små bokstäver. Visst kritiserade han ramsan, som med lätthet glider in i en antisemitisk kontext, men han underströk också att SSU är en egen organisation som sköter sig själv.

Som om det handlade om ett enstaka ungdomsstreck. 

När kritiken mot ramsan först kom ställde sig ordföranden för SSU Skåne, Electra Ververidis, oförstående: Så här har vi ju sjungit i SSU i alla tider, menade hon. ”Det finns alltid några som missförstår”. 

Det har varit alldeles för många ”missförstånd” från skånska SSU. I november avslöjade Kvällsposten bland annat att flera aktiva i SSU Skåne delat våldsbejakande och antisemitiska inlägg, som att Egyptens president al-Sisi styrs av Israel, att han är en ”sionistisk agent” med ”judisk mor”. Man har också bjudit in en radikal predikant från den salafistiska miljön. 

Malmö är sedan evigheter ett starkt S-fäste där man återkommande har bagatelliserat antisemitism; minns bara Ilmar Reepalu. Det är också en stad där judar hånas, hotas och misshandlas om de öppet vågar visa sin identitet. Medlemsantalet i den judiska församlingen har sjunkit från 2 500 medlemmar på 70-talet till 500 i fjol. 

I partiledardebatten försäkrade Stefan Löfven myndigt att det råder nolltolerans mot antisemitism inom S. Historien talar ett annat språk. 

Absurt om AFA från Jonas Sjöstedt 

Vänsterpartiet har också problem. Partiet har tapetserat Sverige med affischer där Jonas Sjöstedt och Malin Björk står och ler intill en ung man i AFA-tröja. Antifascistisk aktion är en vänsterextrem, våldsbejakande organisation och affischen borde rimligen ha kasserats så fort fadäsen stod klar för V-ledningen. 

Så blev det inte. I partiledardebatten drev Jonas Sjöstedt en rent absurd försvarslinje: Det är ju svårt att se vad det står på tröjan!

Vad hade han sagt om något parti haft en affisch med en person i NMR-tröja, där N:et var utom synhåll? ”Helt okej!” Knappast. 

Partierna bör dra ner på övertonerna i extremistdebatten och i stället se bjälken i det egna ögat. 

 

Läs också:

S-topparna borde sluta tiga om SSU-skandalen