Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vänstern måste dra lärdom av Venezuela

Yoenio Bosián, 2 år, ligger och vilar i hängmattan. Pojken väger bara 7 kilo och har svårt att gå. Han har varit undernärd under en längre tid och familjen har inte mat att mätta alla munnar i familjen. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Marvin Navarrete, 39, är sjuk i Aids. Han väger bara dryga 30 kilo och är mycket svag. Hans sjukdom har blivit värre sedan alla bromsmediciner i landet tagit slut. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Om vänstern låter bli att hylla nästa karismatiska folkhjälte kanske kollapser som den i Venezuela går att undvika.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I alla stora reportage brukar det finnas ett gripande öde som dröjer sig kvar. I Magnus Falkehed och Niclas Hammarströms skildring i Expressen inifrån svältens Venezuela är de människorna dock många.

Tvåårige Yoenio som bara väger två kilo och inte längre orkar gå. Olga som fick se två av sina barn dö av undernäring på bara några veckor. Och Marvin, en av alla landets aidssjuka som lider av bristen på bromsmediciner, som är så dålig att han inte ens kan ligga på rygg.

Det mest häpnadsväckande är dock att de scenerna inte utspelar sig i ett fattigt land som oväntat drabbats av en naturkatastrof. I stället är det i Venezuela - för inte så länge sedan Sydamerikas rikaste land och med några av världens största oljetillgångar - som människor nu dör i enkla sjukdomar, i brist på mat eller som en följd av den galopperande kriminaliteten.

Venezuela och Vänsterpartiet

Den förre socialistiska presidenten Hugo Chávez kom till makten 1998 med löften om stora förbättringar för de fattiga. När oljepriset var högt använde han också en stor del av inkomsterna till att finansiera omfattande sociala satsningar för sina supportrar. 

Men han reformerade aldrig landets ekonomi bort från det ensidiga oljeberoendet. I stället förvärrade han situationen genom planekonomiska experiment och ren vanskötsel. Chávez slog också till mot alla de institutioner och grupper som hotade hans makt: medier, domstolar, myndigheter och oppositionen.

Venezuelas tidigare president Hugo Chávez.... Foto: MARCELO GARCIA / AP MIRAFLORES PRESS

 

... och hans efterträdare Nicolás Maduro. Foto: ARIANA CUBILLOS / AP TT NYHETSBYRÅN

När oljepriset sedan föll fanns bara repressionen och korruptionen kvar. Under efterträdaren Nicolás Maduro liknar Venezuela allt mer en "failed state".

Inför detta oerhörda mänskliga lidande känns det futtigt att nämna Vänsterpartiets tidigare stöd till denna ruttna regim. Men det är skamligt nog sant att Vänsterpartiets biståndsorganisation VIF ivrigt spred den venezolanska revolutionens idéer, att Jonas Sjöstedt kallade landet för en demokrati samtidigt som Amnesty varnade för attacker på regimmotståndare och att Hans Linde skrev ett närmast tårdrypande pressmeddelande när Chávez dog 2013.

Jeremy Corbyn

För utvecklingen i landet har de blågula supportrarna förstås bara haft en ytterst marginell påverkan. Vänsterpartiet har dock inte varit ensamt i västvärlden om att försvara nedmonteringen av demokratin och rättsstaten. Den brittiska labourledaren Jeremy Corbyn vägrar rentav att ta avstånd från Nicolás Maduros skräckvälde. Det är en isande tanke att en man med så svaga demokratiska reflexer kan bli Storbritanniens nästa premiärminister.

Därför finns ändå anledning att än en gång påminna om alla dem som så länge hejade på längs den väg som nu leder Venezuela ner i undergången. 

Om inte stora grupper i väst så okritiskt stöttar nästa karismatiska vänsterledare går fler kollapser som den i Venezuela kanske, kanske att undvika.

 

Läs också:

Venezuela visar faran med vänsterpopulism 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!