Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vansinne att bygga dyra bostäder åt ”elallergiker”

Dröm eller mardröm? Elavbrott är ett jämrans besvär för de allra flesta, men för personer som upplever att de är elöverkänsliga kan det vara tvärtom.
Foto: MIKA KNEZEVIC / AP

Det är busdyrt att bygga bostäder i Sverige. Men Västervik vill bygga ännu dyrare – för att tillmötesgå ”elallergiker”. Må det inte bli en ny toktrend.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Kommunens byggbolag i Västervik utreder som bäst om man kan bygga ett specialdesignat hus som minimerar de elektromagnetiska fält som självdiagnosticerade elallergiker skyr. Elöverkänsligas förening har via Funktionshinderrådet krävt ett hus som ligger på avstånd från andra hus och mobilmaster; kablarna ska vara avskärmade, inga trådlösa apparater får finnas men det ska vara gasspis, bland annat.  

Byggbolagets vd säger till SVT att detta är högst motiverat; han påtalar att man redan bygger tillgängliga lägenheter för rullstolsburna. 

Det är en jämförelse som elallergiska omfamnar. Men rullstol krävs av medicinska skäl och det finns en tydlig koppling mellan funktionshindret och åtgärder som att bygga rullstolsramper, exempelvis.

Det finns dessvärre gott om politiker som stryker elallergiker medhårs.

Elöverkänslighet är ingen sjukdom, fastslår både Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Forskare har undersökt men inte funnit något samband mellan elektromagnetisk strålning och de symptom som elöverkänsliga (beklagligt nog) upplever. 

Ändå har kommuner och regioner i decennier slösat miljoner på att ”elsanera” alltifrån (sällan använda) sjukhusrum till klassrum och privatbostäder. 

Det finns dessvärre gott om politiker som stryker elallergiker medhårs. Miljöpartister är särskilt entusiastiska. Åsa Romson, då vice statsminister, svarade ”Ja!” på frågan om hon trodde på elallergi. Men stollar finns i alla partier, särskilt vänsterut.

Staten är minst sagt kluven i synen på elöverkänslighet. Det är som sagt ingen sjukdom, men klassas som en funktionsnedsättning.  Elöverkänsligas riksförbund finns således bland de handikappföreningar som Socialstyrelsen ger statsbidrag – 1,6 miljoner kronor i år – för att de ska kunna ”verka för förändringar inom ett flertal samhällsområden av betydelse för personer med funktionsnedsättning.” 

Och det är vad Elöverkänsligas riksförbund gör. Kravet på ”elfria” husbyggen i Västervik har drivits av förbundets lokalavdelning i Kalmar län. 

Idén om strålningsfria nybyggen innebär dessutom en upptrappad galenskap.

På senare år har politikers vurm för elsanering och ”lågstrålande zoner” glädjande nog minskat. Men så sent som 2018 ville KD i Botkyrka bygga ett helt bostadsområde för elallergiker. Och nu kommer Västerviksinitiativet. Ska trenden vända igen?

Idén om strålningsfria nybyggen innebär dessutom en upptrappad galenskap. Dyrare byggen ger högre hyror. Det kan elallergiker kanske acceptera. Men när de flyttar ut – ska då vanliga bostadslösa, i bostadsbristens tid, förväntas betala extra för lägenheter som specialbyggts av stolleskäl?

Men så länge staten – och en del kommuner och regioner - delar ut bidrag till elöverkänsliga intressen, ges de legitimitet och muskler nog att driva sina krav. 

Ansvariga politiker måste ta sitt förnuft till fånga. Kapa bidragen och slösa inte en skattekrona till på grundlösa ”anpassningar”.