I en polariserad tid är det ett styrkebesked att riksdagens alla partier ställde sig bakom både talmannen, Andreas Norlén (M), och den vice talmannen, Kenneth G Forslund (S).
Att både SD och hela den rödgröna oppositionen röstade ja till Norlén var ett kvitto på att han i sin gärning har visat integritet och satt landet framför partiboken.
Men att talmannen kunde väljas med acklamation var också ett exempel på att den svenska demokratin är vid god vigör: Sverigedemokraterna lade ner sina anspråk på den viktiga talmansposten och Socialdemokraterna valde att göra ”ett motiverat undantag” från sin princip för hur posterna ska fördelas. Både S och SD tog ansvar för Sverige, och för det förtjänar de en eloge.
Men sedan var det slut på enigheten.
I egenskap av riksdagens andra största parti fick SD nominera Julia Kronlid till andre vice talman. Att partiet förde fram hennes namn och inte Björn Söders, trots att han tidigare suttit i talmanspresidiet, får tolkas som ett tecken på att SD vill visa kompromissvilja i förhandlingarna med de borgerliga. Björn Söder är en omdömeslös polemiker, och därför vore han fel person för den samlande roll som en andre vice talman har att spela.
Miljöpartiet valde ändå att föra fram en utmanare, och fick stöd av Vänsterpartiet.
I den slutna omröstning som följde måste tre ledamöter från högersidan ha brutit mot partilinjen och stoppat en blank valsedel i kuvertet – vilket snuvade Julia Kronlid på en snabb utnämning.
Valets vinnande lag fick igenom sina talmanskandidater
Blickarna riktades genast mot Liberalernas riksdagsgrupp. Det är ingen hemlighet att flera av de nyvalda L-ledamöterna har varit mycket kritiska mot att partiet samarbetar med SD, däribland Anna Starbrink och ungdomsförbundsordföranden Romina Pourmokhtari. Att det skulle vara liberaler som brutit linjen tillbakavisades dock:
”Jag är helt övertygad om att liberalernas riksdagsgrupp har röstat enhälligt”, säger gruppledare Mats Persson till Expressen.
Man får hoppas att Persson har rätt. Det kan för all del vara interna kritiker i SD som stack en kniv i ryggen på Kronlid och partiledningen, när det fanns en chans att göra det anonymt.
Bara misstankarna om att Johan Pehrson (L) inte förmår hålla ihop sin riksdagsgrupp kan komma att stå Liberalerna dyrt i regeringsförhandlingarna. För att visa att partiet verkligen är pålitligt kan L behöva ge SD något mer än de redan fått. Och eftersom utskottsordförandeposterna redan är fördelade skulle det priset få räknas i politisk valuta. Det kan knappast ha varit de eventuella upprorsmakarnas syfte.
Efter en andra röstomgång vann Julia Kronlid en majoritet och kunde utses till andre vice talman.
Även om turerna kring Kronlids utnämning visade att spänningar kvarstår i Ulf Kristerssons regeringsunderlag, var dagen en framgång för högerblocket.
Valets vinnande lag fick igenom sina talmanskandidater.